- Project Runeberg -  Nattens barn och andra berättelser /
49

(1920) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ningen blev outhärdlig. Han höll lyktan framför sig,
tryckte på knappen, såg. .. och skrek högt av skräck.
Han var beredd på vad som helst, en skrämd kalv eller
killing, ett stridslystet lejon, men han var ej beredd
på vad han såg. Det skarpa, vita skenet hade i
ett ögonblick visat honom något som han aldrig skulle
kunna glömma på tusen år — en man, lång och
ljuslagd, med blondt hår och skägg, naken så när
som på mjukgarvade mockasiner och, som det tycktes,
ett getskinn om livet. Armar och ben voro nakna,
likaså axlarna och större delen av bröstet. Hans hud
var slät och hårlös, men brynt av sol och vind, och
under den slingrade sig massiva muskler som tjocka
ormar.

Men det var ej bara detta, hur oväntat det var,
som kommit mannen att uppge ett rop. Vad som
vållat hans skräck var det obeskrivligt vilda uttrycket
i ansiktet, vilddjursglansen i de blå ögonen som
knappast bländades av ljuset, barren som trasslat in sig
i håret och skägget och hela den fruktansvärda
kroppen som hukade sig ner för att kasta sig över
honom. Han såg allt detta i en enda blink, och medan
hans rop ännu ljöd, tog den där varelsen ett språng,
han slungade sin lykta direkt på honom och kastade
sig själv ner på marken. Han kände den andres
fötter och smalben snudda mot sina revben, och
rusade upp och bort, medan vildmannen tungt föll
frarn-stupa i buskarna så att de knakade.

Då det blev tyst, hejdade mannen sig och låg där
på knä och väntade. Han hörde den andre röra sig,
leta efter honom, och han var rädd att röja sig genom
att fortsätta sitt flyktförsök. Han visste att buskarna

Nattens barn.

49

4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:39:39 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nattenbarn/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free