- Project Runeberg -  Nattens barn och andra berättelser /
67

(1920) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

list han måste använda för att undvika sin hustru efter
mörkrets inbrott. Under dessa resultatlösa
grubblerier somnade han slutligen.

Varifrån den stora slagbjörnen kom den natten var
länge en hemlighet, och ägarna av Springs Brothers’
cirkus, som hade föreställningar i Sausalito, anställde
långa och fåfänga spaningar efter »Big Ben, den största
av alla dresserade björnar». Men Big Ben kom undan,
och bland tusen villor och herrgårdar valde han just
ut James G. Wards tomt för sin påhälsning. Helt
plötsligt stod mr Ward ute på golvet, skälvande av
spänning, med stridslystet flämtande bröst och det
gamla krigsropet på sina läppar. Utanför hördes
hundarnas vilda skall. Och skarpt som ett knivhugg skar
genom detta oväsen en hunds dödsskrän — hans egen
hunds, det visste han.

Klädd i sin pyjamas och utan att ge sig tid att ta
på sig tofflor bröt han sig ut genom dörren, som Lee
Sing hade låst så omsorgsfullt, och rusade utför
trapporna och ut i mörkret. Då hans nakna fötter kände
sandgången under sig, tvärstannade han, stack in
handen under trappan och drog från ett välkänt
gömställe fram en knölpåk — hans gamla följeslagare
under något vanvettigt äventyr uppe i bergen. Det
ursinniga hundskallet kom närmare, och svängande
sin knölpåk rusade han rakt in i snåret för att möta det.

De väckta gästerna samlades på den stora verandan.
Någon tände det elektriska ljuset, men de sågo
ingenting annat än varandras förskrämda ansikten. Bortom
den klart belysta uppkörsvägen bildade träden en mur
av ogenomträngligt mörker. Men någonstädes inne
i detta mörker försiggick en förfärlig strid. Man hörde

6 7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:10:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nattenbarn/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free