Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hos Dostojevski. Men Luka är i första hand inte inriktad
på ett metafysiskt problem; han tar främst sikte på den
jordiska människan. ”Allt är i människan, allt är för
människan”, lyder en för skådespelet karakteristisk
passus.
Till slut är det väl inte styckets filosofi, uttryckt av
dess resonerande trashankar, som fängslar oss, ty den är
ganska grumlig och ogenomtänkt och framstår i mångt
och mycket som osmält nietzscheanism. Vad vi däremot
spontant kunna acceptera, är själva den realistiska
miljöskildringen. Dessa scener från de urspårades och
misslyckades värld ha alla konkretion och göra effekt genom
sin märkliga autenticitet. Det ohyggliga, det makabra och
tröstlösa ingå som de huvudsakliga elementen i dessa
koncentrerade scenbilder, som kunna leda tanken till
Goyas teckningar. Det groteska kollektiv, som här
framföres på scenen, är knappast bärare av någon genomtänkt
dramatisk idé. Den trista och trasiga församlingen
utövar i första hand en intensiv bildverkan, där den på ett
fruktansvärt sätt illustrerar mänskligt förfall och
samhälleliga avigsidor.
J. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
