- Project Runeberg -  Natur och arbetsliv i svenska bygder / II. Norrland /
86

(1908-1910) Author: Anna Sandström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. På högfjället

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Högst uppe på bergåsarna, där det blåser mycket
och är torrt, ser det vid första ögonkastet ut, som om
växtmattan vore försvunnen och berget låge alldeles kalt.
Men det finns växter här också, fast de hålla sig tätt till
marken. Dvärgbjörken smyger sig alldeles efter berget,
och dess blad äro så små som ett litet barns lillfingersnagel.
Kråkbärs- och mjölonriset ha också tagit sig hit
upp. Bryter man av en gren på något av de krypande
risen, ser man, att den är tillplattad, som om man brett
ut den mellan gråpapper för att pressas. Vi hitta några
små blomkryp, som äro så små, att man knappast
kan hålla dem i fingrarna. Hur förvånade bli vi inte att
känna igen de vita stjärnorna av duvkullan, som växer
överallt i våra skogstrakter och som varit tapper nog
att vandra ända hit upp på fjället, där den blivit så
dockaktigt liten.

En växt, som riktigt har sitt hemland här, är polörten
(Diapensia), som växer i täta, låga tuvor, rikt sirade
med vita blommor. Kanske finna vi några enstaka
fjällsippor, som glömt sig kvar. Fjällsippan (Dryas) hör
nämligen till vårväxterna på fjället och är en av fjällvärldens
allra vackraste blommor. Den ovanligt stora, vita
blomman är varmt klädd i ett ludet foder; häruppe på
åsens topp har den en mycket kort stängel, det är, som om
blomman vore rädd att resa sig upp för att inte bli
söndersliten av blåsten. Fjällsippan — liksom polörten,
azalean och flera andra av fjällväxterna — har läderartade
blad: med sådana blad kunna växter lättare stå ut med
torka, och här uppe på fjällplatåerna är torkan växternas
värsta fiende.

På ställen, som ännu ha litet fuktighet kvar, ser
man en helt liten, obetydlig växt med bara två blad.
Om man inte känner till den, skulle man tro, att det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:14:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/naturoch/norrland/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free