Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Livets källor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stor del även svavlet är lämningar av forntida
växter, som uppbyggts under förbrukande av
solljusets levande kraft. Med solstrålarnas hjälp
förvandla växterna kolsyra och vatten till brännbara
ämnen — socker, stärkelse, bomullsämne, ved och
så vidare, och då dessa ämnen förbrännas, alstras
ånyo levande kraft, vare sig nu förbränningen
försiggår i en bösspipa eller en ångmaskin, i en
växt eller i en människokropp.
Skillnaden mellan växt och djur nämligen är i
fysiologiskt hänseende icke så stor som man ofta är böjd
att tro. Växterna andas alldeles som djuren och
förbränna härvid kolhydrater [1] till vatten och
kolsyra, liksom djuren leva även växterna dessutom
av äggviteämnen och fett. Men skillnaden är, att
medan djuren måste taga dessa ämnen färdigbildade
ur andra hand, äga de gröna växterna förmåga att
av mineralsalter, vatten och kolsyra själva fabricera
sina näringsämnen, och deras oumbärlige hjälpare
härvid är solljuset.
Denna viktiga process försiggår uteslutande i de
gröna växtdelarna — alltså huvudsakligen i bladen
och de gröna stjälkarna. Ur jorden suges vattnet
genom rot och stam upp i bladen, och med
vattnet följer alltid små mängder mineralsalter, som
finnas i all jord; samtidigt tränger genom tusentals
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
