Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svampodlande växter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillsammans bilda gräsens stora familj, visserligen
finnas många, som människan tagit i sin tjänst som
bröd och foderväxter, men knappast en enda, som
frambringar gifter. Medan till det yttre så
oskyldiga växter som vitsippan och ranunkeln i sina
blad och stänglar innehålla skarpa och giftiga
ämnen, så att örten, krossad färsk, drar blåsor som
spanska flugor, om den lägges på huden, äro
gräsen så gott som fullkomligt blottade på alla de
bittra och giftiga substanser, som göra att så många
andra växter lämnas orörda av betande djur. Mot
dessa skydda sig gräsen icke genom gift, utan
genom dolk, i det att deras blad genom impregnering
med kiselsyra stundom bli hårda och vassa i
kanten som en kniv, eller också helt enkelt genom
den i jorden dolda stamdelens förmåga att ständigt
skjuta nya skott, som ersätta de avbetade.
Dock fins det även i vårt land ett gräs eller
rättare ett ogräs, som sedan länge är mycket illa
beryktat som sjukdomsalstrare hos människor och
djur. Det är just fransmännens ivraie som på
svenska kallas dårrepen (Lolium temulentum), en
släkting till det som foderväxt mycket omtyckta
rajgräset. Av allt att döma har dårrepen inkommit
till Europa samtidigt med våra sädesslag, när dessa
en gång från Centralasien vandrade västerut;
numera är växten spridd över hela Europa utom det
nordligaste, och förekommer i vårt land tämligen
allmänt i åkrar bland vårsäden, vid dikeskanter
o. s. v. Om dårrepens frön i större mängd komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
