Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växternas känsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
syregashalt, värmestrålning o. s. v. Att det oaktat
en så skarpsynt forskare som Linné fullkomligt
frånkände växterna förnimmelser och sinnesliv
överhuvud, torde dels ha berott på inflytande från
Aristoteles, dels och kanske i ännu högre grad därpå,
att de högre växternas rörelser i regeln försiggå
i ett mycket långsamt tempo. Klängenas rappa
rörelser bilda härvid ett tämligen enastående
undantag, i stort sett torde man kunna säga, att en stängel,
som t. ex. på grund av ensidig belysning utför en
krökning, rör sig med en hastighet, som ligger
ungefär mitt emellan tim- och minutvisarens. Denna
långsamhet beror i sin ordning därpå, att de högre
växternas rörelser mestadels äro s. k.
tillväxtrörelser, d. v. s., krökningsrörelser, som komma till stånd
därigenom att ett växande organ ökar eller minskar
tillväxthastigheten utefter den ena flanken,
varigenom det uppstår en krökning åt ett visst håll. I
sådana fall, där rörelsemekaniken är en annan, såsom
t. ex. hos sensitivan, kunna också de retbara
bladskaften utföra sina rörelser med en förvånande
snabbhet — förvånande därför att den mera erinrar om
djurens rörelser än om växternas.
Om vi emellertid, följande en anvisning av Pfeffer,
tänka oss en människa, som från sin tidigaste
barndom skådat växtvärldens brokiga liv i tusenfaldig
förstoring, så skulle en sådan individ säkerligen
aldrig kommit att tillskriva växterna den
sinnesslöhet, som Aristoteles och Linné tilltrodde dem. Ett
sådant öga skulle se hela den myllrande skaran av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
