Nu wågar jag gå längre och påstå, at sådane författningar, som leda folket til wissa näringar, äro för Nationen och dess winst skadeliga: därtil föranlåtes jag af fyra i mitt tycke altför wigtiga skäl.
I hela Europa gifwes ännu ingen stadgad principe, at följa wid denna fördelning af arbetare; ty ibland ske dylika författningar, at hjelpa up en ny slögd och wetenskap: ibland at skaffa flera inbyggare näring, och ibland at gifwa ägaren af något werk bättre utkomst, genom lindrigare arbets-löner.
Ena gången sker det at göra wåra tilwerkningar Exportabla: en annan gång, at få et eller annat af wåra behof inom Riket. Nu syftar en sådan anstalt därhän, at egna Rederier må winna genom frakter af wåra waror och inhemsk man genom arbetslöner: nu åter at få gull och silfwer hemma. Stundom hafwes afseende därpå, at folket ej skal få tilfälle at flytta ut: stundom sker det at hämma yppigheten. Det pröfwas ibland nödigt för ordningen skul i näringarna: en annan gång måste det ske, at hindra mångslögd, med otaliga andra.
Saknas icke en riktig System i alt detta? och måste icke et hus, som
bygges up efter så många desseiner, få underligt utseende och sakna
behörig stadga?