Det andra skälet är: at ingen Stats-man är ännu i stånd, at positivt säga, hwilkendera näringen kan skaffa oss den största Nationnale winsten, hwarigenom Lagstiftaren måste stanna i willrådighet, hwart han genom författningarna skal leda wåra arbetare.
Hwem wore wäl, tänker någon, så enfaldig, som icke wisste detta? Jag försäkrar, det är ej så lätt, som man tror. Många, som bemödat sig om, at tänka på dessa saker, hafwa wäl gjordt sig en System, och stält hwar och en näring i sin wissa rang; men om wi jämföre dem med andras, märke wi hwad åtskilnad, som förekommer dem imellan.
Jag tror wäl mig hafwa den bästa; men då jag blifwer warse, at hwar och en har samma tro om sin, måste man ju, såsom en förnuftig människa, twifla om alt sammans tils man får fulla bewis i saken.
M säger jordbruket är det bästa: E S at den hedern tilkommer handaslögder: O R bewisar, at det är handelen: A G at Riket måste hjelpas genom wåra bärgwerk, såsom modren til Rikets förnämsta Exporter & c. Hwem af alla dessa hafwer nu rätt?
De äro uplysta och samwets-ömma män allesaman, och äga tillika sina medborgares förtroende, och det går ännu långt ut, innan de få denna twist afgjord. Hwilkendera näringen skal högsta Magten imedlertid taga för den nyttigaste, och til hwem skola de draga folkmängden til Rikets winst? eller mon i så fatta omständigheter misstag kunna undwikas?
Men om likwäl denna twist wore fulleligen afgjord, och därpå en sådan
författning, som leder folkhopen i den mäst lönande näring: mon
Lagstiftaren wara i stånd at säga, huru många tusende människor kunna
i den samma, nu til Nationens winst arbeta, och at samma författning
på så eller så många år hafwer den åstundade werkan? Det kan ju alt
för snart hända, at folket skulle tagas bårt från andra näringar och
frambringa et öfwerflöd af waror i denna, hwilka därigenom kunde
förlora sitt wärde utomlands, til en märkelig Nationnal förlust.
