En köpman, som äger fri handel, sträcker widt ut sin omtanka: han sysslosättes hwarje stund, at med fördel röra sina waror. Wil någon winna för mycket, får han medtäflare, som dela winsten och hjelpa medborgare från egenwilligt skinneri. Hwar och en måste då åtnöjas med mindre winst på hwarje Wara; men för sin utkomst i det stället röra dem desto flitigare.
Då faller penninge-interesset: då upsökes äfwen de mindre näringar, som under hög penninge-ränta ej kunna påtänkas eller drifwas, såsom mindre lönande. Med et ord: Monopolier, Wäxel- wingleri och Nationnal förlust kunna aldrig upkomma, om de ej skyddas af Lagarna; men wäl underhållas, sedan de en gång fått rota sig.
Genom en besynnerlig skilnad imellan Up- och Stapel-städer, hindras
utlänningen, at i en stor del hamnar upsöka waror och med Contant
betala dem. De måste hembjudas Stapelstads-boen: wil han icke betala
dem, är ingen utwäg at få dem sålda. Idogheten förlorar en stor del
af sin upmuntran, tilwerkningarna minskas och penningarna begynna at
ströma ut. En god winst för Nation.
