Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och slående natursanning; den är af Poussin, finnes i Vatikanen och
föreställer, huru med ett vanligt vindspel tarmarne hasplas ur
magen på, tvenne olyckliga martyrer!...
Men låt oss nu tala om något annat! Låt oss i afskedets stund
kasta ännu en blick på detta sällsamma Venozia! Till följd af de
politiska förhållandena är allt gladt lif förbi. Förr i verlden voro
venetianarna ett slags moderna sybariter, som lefde lustigt på
kaféerna hela natten, gingo till sängs i dagningen, stego upp vid
middagen, åto middag om qvällen och sutto på teatern en eller par
timmar efter midnatt. På fyra år har nu här ieke varit någon opera,
— en opinionsyttring mot österrikarno af dem, som äro delegare i
den stora och präktiga Teatro del Fenice. Den enda förströelse, man
har på aftonen, är att höra hvitrockarne spela. Ja, då skulle du se
Marcus-platsen vimla af tusentals menniskor; då hafva Venezias vackra
barn krupit fram ur sina nästen; då ser man, att man ännu är i
Italien, i ett land, der menniskan liksom plantorna frodas med rikare
växtlighet än norrut; då blänka svarta hårflätor, då gnistra mörka
ögon, då mysa skönformade, blodfulla läppar; hjertat börjar klappa,
och man blir liksom festligt — ja, nästan högtidligt stämd, såsom
alltid, då man öfverväldigas af sköna och stora intryck. De
härvarande tyskorna, af hvilka man ser ett och annat fint och vackert
exemplar, sticka dock i allmänhet matt af mot den kraftiga
skönheten hos landets döttrar, — och tyskarne med sina aftekterade
fasoner och sitt anspråksfulla uppträdande taga sig rent af löjligt ut vid
sidan af italienarne, hos hvilka just det naiva och naturliga är
huf-vuddraget.
Sedan militärmusiken slutat, öfversvämmas man af musikgörande,
ambulatoriska sällskap och orkestrar, hvilka livar för sig vore
drägliga nog att höra; men då åhörarne befinna sig sittande på torget
utanför kaféerna, och hvarje kafé turvis är lyekliggjordt af en
särskild trupp, så uppstår af alla dessa enskilda krafters samverkan ett
helt, som liknar livad man hemma kallar »finska messan». Dessutom
ofredas man rätt ofta af tiggare, peripatetiska handelsmän och s. k.
blomsterflickor, hvilka, utstyrda med sidenklädningar, spetskjortlar,
grann hårparyr, fårade kinder och tandvakanser, göra allt för att
skrämma folk ifrån sig. Nere vid stranden är man dock lemnad i
ro, så vida ej en nitisk gondoliere der stör friden med sitt
evinner-liga: »Barca, signore! Gondola!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
