Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stängningsdags, min herre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett allmänt bortom att nå. Den tid jag behöver upphör
och det är ett svart hål där på andra sidan. Inte berg
och inte moln och ingenting. Lamporna blinkar till,
kassan stängs och runt om mig har man börjat röja av
borden. Det pågår en scenväxling runt mig.
(Här råkar jag ut för något mycket märkligt när jag kör
igenom texten på datorn för att rensa, rätta skrivfel, ta
bort onödiga mellanslag. Just vid orden "Sven Danvik
på Carnegie Porterbryggeri" får jag en mycket stark
déjà-vu-upplevelse. Ögonblicket fryses och in i minsta
detalj minns jag hur jag suttit här, just här, med denna
text, just denna text. Minnets självsvängning. Men
samtidigt vemod. "Och det var tråkigt att det gick så",
tänker det. Nackhåren reser sig, det kittlar i ryggen.
Bilden i spegeln som speglar bilden i spegeln som
speglar bilden... Allt mindre och mindre allt längre bort
under det tiden står alldeles stilla. Sådant händer. Och
det jag aldrig varit med om förr upplever jag nu. Allt
brukar klinga av på någon sekund i en sådan
återkoppling. Men denna gång är det annorlunda. Minnet
stelnar. Det öppnar sig. Det vidgas. Bilden i spegeln
förändras. Jag minns plötsligt något som icke är. Som om
jag gått tvärs genom spegeln.
– Det är tråkigt att denna bok aldrig kom ut, säger
jag. Men Ylva dog ju och Natur och Kultur gick under
― alternativt minns jag det som: och när Natur och
Kultur tog över ville Grahn inte ha den.
Minnet är konturfast. Vid dess synrand skymtar
andra stora minnen. Sedan efter en stund går det över.
Som riktigt minne, ett från verkliga verkligheten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
