- Project Runeberg -  Från Neros dagar (Quo vadis?) /
44

(1905) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Vera von Kræmer With: Adriano Minardi
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 44 —

SJÄTTE KAPITLET.

Petronius var hemma. Dörrvaktaren vågade ej hejda Vinicius, som
störtade in i rummet som en stormvind och med samma ifver in i
biblioteket, då han fick veta, att husets herre var där. Då han fann
Petronius skrifvande, ryckte han röret ur hans hand, bröt sönder det,
kastade bitarna på golfvet, lade sin ena hand på hans axel med ett fast
grepp och frågade hest med ansiktet tätt invid morbroderns:

»Hvad har du gjort med henne? Hvar är hon?»

Men Vinicius hade ej väntat sig hvad som följde. Den smärte och
förvekligade Petronius grep den ungdomlige krigarens händer med en
af sina och sade, hållande dem fast som i ett skrufstäd:

»Det är blott på morgnarna jag är slapp, på aftonen återfår jag
min forna styrka. Försök att komma loss. Du måtte ha gymnastiserat
för en väfvare och lärt dig fasoner af en smed.»

Ingen vrede syntes i hans ansikte, men i hans ögon återspeglades
en viss energi och kraft. Efter en stund släppte han Vinicius’ händer.
Vinicius stod framför honom skamsen och förbittrad.

»Du har en hand af stål,» sade han, »men om du har bedragit
mig, så svär jag vid alla underjordens gudar, att jag stöter en knif i
ditt hjärta, vore du än i kejsarens palats.»

»Låt oss tala lugnt,» sade Petronius. »Stål är starkare än järn,
som du vet, och således behöfver jag ej frukta dig, fastän ur en af dina
armar det kunde blifva två af mina. Tvärtom är jag ledsen öfver din
grofhet, och om människors otacksamhet ännu kunde förvåna mig, skulle
jag förvåna mig öfver din.»

»Hvar är Lygia?»

»I ett lastens näste — det vill säga i kejsarens palats.»

»Petronius!»

»Lugna dig och sätt dig ned. Jag bad kejsaren om två saker, hvilka
han lofvade mig — att taga Lygia från Aulus’ hus och gifva henne åt
dig. Har du inte en knif under din toga? Du kanske vill genomborra
mig. Men du kan gärna vänta ett par dagar, ty du skulle blifva tagen
till fånga, och under tiden skulle Lygia ha tråkigt i ditt hem.»

De tego båda. Vinicius såg ett ögonblick förvånad på Petronius,
så sade han:

»Förlåt mig! Jag älskar henne och kärleken har gjort mig förvirrad.»

»Se på mig, Marcus. I förgår yttrade jag till Nero följande: ’Min
systerson, Vinicius, har blifvit så förälskad i en liten obetydlig Hicka,
som har uppfostrats hos Aulus, att hans hus ser ut som ett ångbadrum.
Hvarken du, o härskare, eller jag — vi som veta hvad verklig skönhet
är — skulle gifva tusen sestertier för henne. Men pojken har alltid
varit besynnerlig, och nu har han mist det lilla förnuft ban hade .»

»Petronius!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:13:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neros/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free