Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 102 —
Petronius betraktade henne och såg hur vacker hon var. .Sedan hon
fäst på honom togan, började hon ordna vecken. Han lade märke till
hennes svagt rosafärgade armar, till hennes hals och skuldrors
genomskinliga glans af pärlor och alabaster.
»Eunice,» sade han, »har den man, om hvilken du i går talade,
kommit till Tiresias?»
»Ja, herre.»
»Hvad är hans namn?»
»Chilo Chilonides.»
»Hvem är han?»
»En läkare, en lärd, en spåman, som kan förutsäga människors
öden.»
»Har han spått dina öden?»
Eunices anlete täcktes af en rodnad, som gaf en rosig färg åt öron
och hals.
»Ja, herre,» svarade hon.
»Hvad har han sagt?»
»Att jag skall möta smärta och lycka.»
»Smärta fann du i går genom Tiresias, lyckan återstår dig.»
»Den har redan kommit, herre.»
»Hvad!»
»Jag stannar,» sade hon lågt.
Petronius lade sin hand på hennes gyllene hår.
»Du har ordnat vecken på min toga väl i dag, jag är nöjd med
dig, Eunice.»
Då han rörde vid henne skimrade hennes ögon af lycka och hon
andades hastigt.
Petronius och Vinicius gingo in i atrium, där Chilo Chilonides
väntade dem. Då han fick se dem, bugade han sig djupt. Petronius
log åt sin misstanke i går, att denne man skulle vara Eunices älskade.
Den man, som stod framför honom, kunde ej älskas af någon. Det låg
något både fult och löjligt i hans besynnerliga gestalt. Han var icke
gammal, i hans ovårdade skägg och tofviga hår glänste dock här och
där ett grått strå. Han var mager med sluttande axlar, vid första åsynen
tycktes han puckelryggig. Han hade ett stort hufvud, med ett ansikte,
som var en blandning af apa och räf, ögonen voro skarpa. Hyn var
gufaktig, och ansiktet öfversålladt med finnar, och näsan, likaledes
alldeles betäckt med sådana, talade om en trägen dyrkan af Bacchus. Hans
vårdslösa dräkt, bestående af en mörk tunika af getull och en likadan
mantel, full med hål, utvisade verklig eller låtsad fattigdom. Då Petronius
såg honom, kom han att tänka på Homerus’ Thersites. Petronius
besvarade hans bugning med en rörelse af handen och sade:
»Jag hälsar dig, store Thersites! Hur är det med trasorna, som
Odysseus gaf dig i Troja, och hvad gör han själf på de Elyseiska fälten?»
»Ädle herre,» svarade Chilo Chilonides, »Odysseus, den visaste
bland döde, sänder genom mig en hälsning till Petronius, den visaste
bland lefvande, och en begäran, att han måtte täcka öfver mina trasor
med en ny mantel.»
»Vid den tregestaltade, Hecate,» utropade Petronius. »Detta svar
förtjänar en ny mantel.»
Men vidare samtal afbröts af den otålige Vinicius, som rent ut frågade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
