Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 129 —
anerna att kasta dem i fängelse, gamla män och kvinnor och barn och
föra dem i döden på samma sätt som de förde Pedanius Secundus’
slafvar till döden. Allt detta är denne nye Judas’ verk. Men om ingen
straffade den förre Judas, om ingen utkräfde hämnd på honom, om
ingen försvarade Kristus i smärtans stund, hvem skall då straffa denne,
hvem vill krossa ormen, innan kejsaren hör honom, hvem vill döda
honom, hvem vill försvara våra bröder i Kristo mot undergång?»
Urban hade suttit på en sten, nu reste han sig hastigt och sade:
»Jag vill det, fader!»
Chilo reste sig äfven. Han såg ett ögonblick in i arbetarens ansikte,
upplyst af månskenet, så sträckte han ut armen och lade sin hand
långsamt på Urbans hufvud.
»Gå ut ibland de kristna,» sade han högtidligt, »gå till bönhuset
och fråga bröderna efter Glaucus, och då de visa dig på honom, krossa
honom med ett slag i Kristi namn!»
»Glaucus!» upprepade arbetaren liksom för att fästa namnet i
minnet.
»Känner du honom?»
»Nej. Det finns tusende kristna i Rom, alla känna ej hvarandra.
Men i morgon skola alla våra bröder och systrar samlas i Ostranium
på natten, ty en stor apostel har kommit, som skall tala för dem, och
då skola bröderna visa mig hvar Glaucus är.»
»I Ostranium?» frågade Chilo. »Men det är utanför stadens portar!
Alla bröder och systrar — i afton? Utanför staden i Ostranium?»
»Ja, fader. Det är vår begrafningsplats. Vet du icke, att den store
aposteln skall predika där?»
»Jag har varit borta i två dagar och har följaktligen ej fått denna
underrättelse, och jag vet ej hvar Ostranium ligger, tv jag kom nyligen
hit från Korinth, där jag förestår en kristen församling. Men det är
som du säger — där skall du finna Glaucus bland bröderna, och du
skall döda honom på vägen hein till staden. För detta skola alla dina
synder förlåtas dig. Och nu, frid vare med dig.»
»Fader ...»
»Jag hör dig, Lammets tjänare.»
På arbetarens ansikte syntes ett uttryck af förvirring. Icke långt
förut hade han dödat en man, eller kanske två, men Kristi lära förbjöd
sådant. Han hade icke dödat dem till själfförsvar, icke ens det var för
öfrigt tillåtet. Han hade icke dödat dem — måtte Gud bevara honom! —
för egen fördel. Riskopen själf hade gifvit honom män till hjälp, men
hade ej tillåtit honom att döda, han hade slagit ihjäl honom alldeles
ofrivilligt, ty Gud hade straffat honom med en alltför stor styrka,
och nu gjorde han förtviflad bot. De andra sjöngo när kvarnstenarna
gingo rundt, men han, olycklige, tänkte endast på sina synder, på sin
skymf mot Lammet. Hur mycket hade han icke anropat Lammet! Och
dock kände han, att han ännu ej ångrat nog! Men nu hade han åter
lofvat att döda en förrädare — och gjort rätt! Han fick endast förlåta
förolämpningar emot sig själf, och således skulle han döda Glaucus, till
och med i åsyn af alla bröder och systrar, i Ostranium i morgon. Men
kunde icke Glaucus först blifva dömd af de äldste, af biskopen eller
aposteln? Att döda var ingen sak, att döda en förrädare var lika roligt
som att döda en varg, eller en björn. Men antag, att Glaucus vore
17. — Från Neros dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
