Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 211 —
soldater, men ändå bättre stridstuppar. De behöfva hela hönsgårdar.
Straffa honom för det, herre, och inbjud honom icke till festen, som
Tigellinus lofvat ställa till för din ära vid Agrippas damm.»
»Nej, det skall jag visst icke göra, jag hoppas, Tigellinus, att
skönheter i massa ej skola tryta där?»
»Kunna gracerna vara borta, när Amor är närvarande?» svarade
Tigellinus.
»Jag plågas af ledsnad,» sade Nero. »Jag har stannat i Rom på
gudarnas önskan, men jag tål icke staden. Jag vill resa till Antium.
Jag kväfs i dessa trånga gator, bland dessa fallfärdiga hus och dessa
gränder. Förskämd luft slår emot mig, till och med när jag är i mitt
hus och i mina trädgårdar. Ack, om en jordbäfning ville förstöra Rom,
om någon vredgad gud ville jämna det med jorden! Jag skulle visa,
hur den staden borde byggas, som vore världens förnämsta och min
hufvudstad.»
»Cæsar,» svarade Tigellinus, »du säger: om någon vredgad Gud ville
förstöra staden — icke sant?»
»Jo. Än se’n?»
»Men är icke du en gud?»
Nero gjorde en åtbörd af trötthet och sade:
»Vi skola se på hvad du åstadkommit vid Agrippas damm. Sedan
reser jag till Antium. Ni äro alla små och kunna därför icke fatta, att
jag behöfver allting i jättestor skala.»
Han slöt ögonen och lät på detta sätt förstå, att han ville hvila.
Och hans omgifning började äfven så småningom aflägsna sig. Petronius
gick ut med Vinicius och sade till honom:
»Du är således inbjuden att beskåda nöjena. Bronsskägg har afstått
från resan, men han kommer att vara galnare än någonsin, han har
slagit sig ned i hufvudstaden som i sitt eget hus. Försök du också att
linna nöje och glömska i dina dårskaper. Godt! Vi ha eröfrat världen
och ha rättighet att roa oss. Du, Marcus, är ju ståtlig som krigsguden,
och det är väl till en del därför som jag är litet svag för dig. Vid
den ephesiska Diana! Om du kunde se dina sammanvuxna ögonbryn
och ditt ansikte, där de gamla kviriternas drag äro präglade. Andra
se ut som frigifne vid sidan af dig! Du kan vara viss om, att vore
det icke för den här religionens skull, så skulle Lygia vara i ditt hem
i dag. Försök en gång till att öfverbevisa mig om att dina kristna icke
äro fiender till lifvet och människorna. De ha behandlat dig väl, och
därför måste du vara dem tacksam, men i ditt ställe skulle jag afsky
den där religionen och söka nöjen, där jag kunde finna dem. Du är
strålande, det säger jag än en gång, och Rom är öfverfullt af frånskilda
hustrur.»
»Det endast förvånar mig, att allt detta ännu icke pinar dig?»
»Hvem har sagt, att det icke plågar mig? Det har plågat mig
länge, men jag är icke vid dina år. Och för öfrigt har jag andra
lockelser, som du ej befattar dig med. Jag älskar böcker, och det gör
icke du. Jag tycker om poesi, det endast tråkar ut dig, jag tycker om
vaser, ädelstenar, en bel del saker, som du icke ser åt. Jag har något
ondt i njurarna, och det har icke du, och slutligen har jag funnit Eunice,
men du har ingenting liknande. Jag trifs hemma bland mästerverk,
men af dig kan jag aldrig göra en man med skönhetssinne. Jag vet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
