Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 278 —
ningar? Hvem skall nu pressa tårar och guld ur hela världen ? Marmor
brinner icke, men den smulas sönder af eld. Capitolium och
kejsar-palatset skall förvandlas till stoft. O Zeus! Rom var lik en herde och
alla andra nationer voro fåren. När herden var hungrig, slaktade han
ett får, åt upp dess kött, och till dig, o gudarnas fader, offrade han
skinnet. Hvem skall nu utföra slaktandet, du molnskockande Zeus, i
hvilkens hand skall du sätta herdens piska? Ty Rom brinner, fader,
lika säkert som om du med din blixt sändt elden däröfver!»
»Skynda på,» manade honom Vinicius, »hvad gör du?»
»Jag gråter öfver Rom, herre, Jupiters stad!»
De redo vidare under tystnad, lyssnande till brandens dån och
ljudet af vingslag. En mängd dufvor, som hade sina bon omkring
landt-gårdarna och byarna och äfven alla slags fåglar från hafvet och bergen
flögo i stora flockar mot elden, i det de tydligen togo dess sken för
solljus. Vinicius bröt först tystnaden:
»Hvad var du, då elden först bröt ut?»
»Jag var på väg till min vän Euricius, herre, som hade en bod vid
Cirkus Maximus, och jag gick just försjunken i tankar på Kristi lära,
då människorna började ropa: ’Elden är lös!" Folket samlade sig
omkring Cirkus, men då elden fattade hela byggningen och började synas
äfven på andra platser, måste hvar och en tänka på sin egen säkerhet.»
»Såg du folk kasta facklor in i husen?»
»Hvad har jag icke sett, o -Eneas’ ättling! Jag såg folk bana sig
väg i hopen med vapen i hand, jag har sett inälfvor af människor ligga
på gatan. Å, om du sett det, skulle du ha trott, att barbarerna eröfrat
staden och låtit den springa öfver klingan. Man ropade, att världens
ände var kommen. Några förlorade alldeles besinningen och stodo
fast-naglade och väntade, tills elden fattade dem. Andra blefvo alldels utom
sig, några tjöto högt af förtviflan, jag såg äfven andra, som upphäfde
rop af förtjusning. Ack, herre, det finns många dåliga människor i
världen, som icke veta att värdera eder milda styrelse och edra rättvisa
lagar, i kraft af hvilka ni taga ifrån alla andra, hvad de hafva och
gifva det åt er själfva. Människorna skola aldrig förlika sig med Guds
vilja.»
Vinicius var för mycket sysselsatt med sina egna tankar för att
lägga märke till ironien i Chilos ord. En rysning af fasa öfverför
honom vid blotta tanken på att Lygia skulle vara på dessa ohyggliga
gator, där man steg öfver lik. Och ehuru han hade frågat Chilo
åtminstone tio gånger om allt, hvad denne visste, vände han sig åter till
honom:
»Men har du med egna ögon sett dem i Ostranium?»
»Jag såg dem, o son af Venus, jag såg jungfrun, den hederlige
lygiern, den helige Linus och aposteln Petrus »
»Innan eldsvådaa bröt ut?»
»Ja, o Mithra!»
Men det uppsteg nu inom Vinicius ett tvifvel om huruvida icke
greken ljög. Han stannade därför sin mulåsna och sade med en
hotande blick:
»Hvad gjorde du i Ostranium?»
Chilo blef förvirrad. Han hade visserligen som många andra den
uppfattningen, att med Roms förstörelse skulle det också vara slut med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
