Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - LVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 361 —
en stor tröst i detta ögonblick. Och slutligen kunde han icke underlåta
att vinka Petronius till sig.
»Tala,» sade han, när Petronius kom närmare.
»Jag tiger,» svarade Petronius kallt, »ty jag finner icke ord. Du
har öfverträffat dig själf.»
»Ja, det tyckte jag med, men folket...»
»Kan du vänta dig, att pöbeln skall förstå att uppskatta poesi?»
»Men de tackade mig icke, som jag förtjänade.»
»Emedan du valde ett olämpligt ögonblick.»
»Hur så?»
»När människors sinnen äro uppfyllda af blod, kunna de ej lyssna
uppmärksamt på någonting.»
»A, dessa kristna!» utbrast Nero med knutna händer. »Icke nog
med alt de bränt Rom, ha de nu dragit bort uppmärksamheten från
111ig till på köpet. Hvilka nva kval skall jag kunna uttänka åt dem?»
Petronius insåg, att hans ord hade halt en helt annan verkan än
den han åsyftade. Och för att vända kejsarens tankar åt annat håll
böjde ban sig emot honom och sade helt lågt:
»Din sång är mästerlig, men jag har en anmärkning att göra. I
fjärde raden på tredje strofen är metern icke alldeles riktig.»
Nero rodnade af blygsel, som om ban ertappats med något
skamligt, och svarade oroligt och lika sakta:
»Du märker allting. Jag vet nog, alt det icke var rätt. Jag skall
ändra det. Men ingen märkte någonting, eller hur? Och du — säg det
icke åt någon, om ditt lif är dig kärt.»
Petronius svarade i ett utbrott af harm och vrede:
»Dötn mig till döden, om jag bedrar dig, gudomlige, men du
skrämmer mig icke, ty gudarna veta bäst, om jag fruktar döden.»
Han såg kejsaren fast i ögonen, under det han talade. Nero
svarade efter ett ögonblicks tystnad:
»Vredgas icke! Du vet, att jag håller af dig.»
»Ett dåligt tecken!» tänkte Petronius.
»Jag ville inbjuda dig till en fest i dag,» fortfor Nero, »men jag
föredrager att stänga in mig och slipa om den där fördömda tredje
strofen. Dessutom kanske Seneca har märkt det och kanske äfven
Secundus Carinas gjorde det. Men dem skall jag snart göra mig kvitt.»
Därpå kallade ban till sig Seneca, och förklarade, att han ämnade
skicka honom jämte Acratus och Secundus Carinas till vissa provinser
för att skaffa penningar från städer, byar, rika tempel — med ett ord
från hvarje plats, där det var möjligt att få penningar med godo eller
ondo. Men Seneca insåg, att det endast var fråga om plundringar och
rofferi och undanbad sig genast beskickningen.
»Jag måste resa till landet, herre,» svarade ban, »och invänta döden,
ty jag är gammal och mina nerver börja bli svaga.»
Senecas nerver voro dock starkare än Chilos, men på det hela
taget var hans hälsa svag, han såg ut som en skugga, och hans hår
liade nyligen blifvit alldeles hvitt.
Och Nero tänkte äfven, att han icke skulle behöfva vänta länge på
Senecas död, och svarade:
»Jag vill icke utsätta dig för en resas besvärligheter, om du är
4G. — Från Neras da(/ar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
