- Project Runeberg -  Från Neros dagar (Quo vadis?) /
362

(1905) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Vera von Kræmer With: Adriano Minardi
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - LVI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 362 —

sjuk, utan jag vill i stället ha dig så nära mig som möjligt. Du skall
inte resa till landet, utan stanna i ditt hus och icke lämna det.»

Därpå tillade han skrattande:

»Om jag skickar Acratus och Carinas ensamma, blir det som att
släppa lös vargar på får. Hvem skall jag få att taga ledningen öfver
dem ?»

»Mig, herre,» sade Domitius Afer.

»Nej, jag har ingen lust att draga öfver Rom Mercurius’ vrede, ni
skulle komma honom att skämmas genom edra skurkstreck. Jag skulle
behöfva en sådan stoiker som Seneca eller som min nye vän, filosofen
Chilo.»

Han såg sig omkring.

»Men hvart har Chilo tagit vägen?»

Chilo hade ute i friska luften hämtat sig från sin svimning och
kommit in igen för att höra på kejsarens sång. Nu kom ban fram
och sade:

»Här är jag, strålande ättling af solen och månen. Jag har varit
sjuk, men din sång gjorde mig frisk igen.»

»Jag tänker skicka dig till Grekland,» sade Nero. »Du vet
naturligtvis på unset hur mycket som finns i templen.»

»Gör det, son af Zeus, och gudarna skola gifva dig så mycket som
ingen annan någonsin har fått.»

»Ja, jag skall göra det, men jag vill icke hindra dig från alt få se
skådespelen.»

»O, Baal,» sade Chilo.

Augustianerna började skratta, helt förtjusta öfver att kejsaren
återfått sitt goda lynne, och utropade:

»Nej, herre, beröfva icke den modige greken åsynen af skådespelen!»

»Men förskona mig, herre, från att se dessa kacklande gäss, hvilkas
hjärnor sammanlagda icke fylla ett nötskal,» genmälde Chilo. »Jag
håller på att skrifva en grekisk sång till din ära, du Apollos förstfödde,
och jag skulle vilja stanna några dagar i Musernas tempel och bedja
om ingifvelser.»

»A nej,» utropade Nero. »Du vill komma undan från nästa
skådespel, men det blir ingenting af!»

»Jag svär dig, herre, att jag håller på att dikta en sång.»

»Då kan du skrifva i natt. Red Diana om inspiralion, hon är för
resten Apollos syster.»

Chilo sänkte hufvudet och kastade förbittrade blickar på de
närvarande, som skrattade åt honom. Kejsaren vände sig nu till Senecio
och Suilius Ncrulinus och sade:

»Tänk er, att vi endast hunnit med hälften af de kristna, som voro
bestämda för i dag.»

Gamle Aquilus Regulus, som hade mycket väl reda på allt som
rörde cirkus, svarade:

»Skådespel, där folk uppträder utan vapen och utan att gifva prof
på någon slags skicklighet, räcka ändå lika länge och äro mindre
underhållande än andra.»

»Jag skall låta gifva dem vapen,» svarade Nero.

Men nu vaknade den vidskeplige Vestinius ur sina funderingar och
frågade med hemlighetsfull röst:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:13:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neros/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free