- Project Runeberg -  Från Neros dagar (Quo vadis?) /
431

(1905) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Vera von Kræmer With: Adriano Minardi
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - LXX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 431 —

SJUTTIONDE KAPITLET.

Rom hade blifvit fullständigt tygellöst, och den världshärskande
staden tycktes redo att slita sig själf i stycken af brist på någon
sammanhållande ledning. Redan innan apostlarnas sista timme hade slagit,
upptäcktes Pisos sammansvärjning. Och på den följde en sådan
obarmhärtig massaker af Roms förnämsta män, att till och med för dem, som
i Nero sågo en gudomlighet, tycktes han nu vara en dödens och
förstörelsens gud. Staden genljöd af klagan och jämmer, fasan tog bostad
i allas hus och i allas hjärtan, men portikerna voro prydda med
murgröna och blommor, tv det var icke tillåtet att visa någon sorg öfver
de döda. När man vaknade om morgonen, frågade man sig, hvilkens
tur det skulle blifva härnäst. Hären af skuggor, som följde kejsaren,
växte hvarenda dag.

Piso fick plikta för sin sammansvärjning med sitt hufvud, efter
honom följde Seneca, Lucanus, Fenius Rufus, Flavius Scevinus och den
genomfördärfvade följeslagaren i kejsarens alla galenskaper, Tullius
Se-necio, Silanus, Proximus en gång med hela sin själ Nero hängifven och
många andra. Somliga störtades genom sin egen obetydlighet, andra
genom den fruktan de visade, andra för sin rikedoms skull, ännu andra
för sin krigsduglighet. Kejsaren blef förvånad öfver konspiratörernas
stora antal; han lät besätta stadens murar med soldater, som vid en
belägring och sände hvar dag ut en centurion med en dödsdom till det
ena eller andra misstänkta huset. De dömda förödmjukade sig genom
smickrande bref, tackade kejsaren för hans domar och lämnade honom
en del af sin egendom samt dolde resten för att gifva det åt sina
barn.

Det tycktes slutligen, som om Nero med flit öfverskred alla gränser,
för att se, hur länge folket skulle tåla ett sådant blodigt välde. Sedan
konspiratörerna afrättats, kom turen till deras släktingar, deras vänner
och till och med deras bekanta. Pompejus, Cornelius, Martialis, Flavius
Nepos och Statius Domitius blefvo dödade, anklagade för »bristande
tillgifvenhet» för Nero, och Novius Priscus i sin egenskap af Senecas vän.
Rufius Crispus beröfvades all rätt till eld och vatten, emedan han en
gång varit Poppæas make. Den store Thrasea störtades genom sin dygd,
många fingo med sina lif betala för ädla uppsåt, till och med Poppæa
föll offer för Neros raseri.

Senaten kröp för den förfärlige härskaren, den reste ett tempel till
hans ära, bekransade hans statyer och anställde präster för hans
räkning, som om han varit en gud. Senatorerna gingo darrande af fruktan
till palatset för att förhärliga bonom och lefva ett vildt lif med honom
bland orgier af nakna kroppar, vin och blommor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:13:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neros/0433.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free