- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 1. A - Barograf /
383-384

(1876) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alcinous - Alciphron - Alcira - Alcmæon - Alcmæonider - Alcman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

pröfvade fältherren Nicias, hvars stora anseende
väckte hans afund. Emot honom arbetade han af alla
krafter för åvägabringandet af det oförståndiga
krigståget till Sicilien 415. Den betänksamme Nicias
lyckades ej göra sin röst hörd. Kriget beslöts,
och en flotta utrustades, hvars make ännu aldrig
hade lupit ut ur Athens hamn. Nicias, Alcibiades och
Lamachus voro flottans befälhafvare. Redan före hennes
afsegling anklagades Alcibiades för att hafva stympat
Hermes-stoderna i Athen. Till följd af den gunst han
åtnjöt hos krigshären undgick han visserligen för
tillfället den fara, som hotade honom, men icke långt
efter sin ankomst till Sicilien blef han återkallad
till Athen för att rättfärdiga sig. Då hans fiender
der hade öfverhanden, vågade han icke återvända hem,
utan flydde till Sparta, hvarest han på ett ovärdigt
sätt hämnades på sin fädernestad genom att tillskynda
densamma stora olyckor. Efter att hafva åtnjutit
mycken gunst i Sparta ådrog han sig slutligen hat
och misstroende, så att han för att rädda sitt lif
måste fly till den persiske satrapen Tissafernes i
Mindre Asien. Under tiden hade athenarnes krigshär
ömkligen omkommit på Sicilien, och spartanerna hade
genom att begagna sig af Alcibiades’ råd haft stora
framgångar. Alcibiades’ fälfherreskicklighet behöfdes
nu mer än någonsin, och han fick derför tillåtelse
att återvända till Athen. Han ville dock ej komma
hem utan att hafva förvärfvat sig nya lagrar. För
den skull ställde han sig i spetsen för flottan och
krigshären vid Samos och återförde på ett lysande
sätt krigslyckan till athenarnes vapen. Med ett stort
antal eröfrade fartyg och ett oerhördt krigsbyte höll
han, under folkets ändlösa jubel, sitt intåg i Athen
och utnämndes till fältherre både till lands och
sjös. Men då någon tid derefter Athens flotta genom
Alcibiades’ underbefälhafvares oförsigtighet led
ett svårt nederlag, vaknade misstankarne mot honom
å nyo. Han vågade icke återvända till Athen, utan
lemnade krigshären och drog sig undan till Tracien,
hvarest han lefde i frivillig landsflykt. Då han
ej längre kände sig trygg der, begaf han sig till
Farnabazus i Frygien, hvarest han på sina fienders
anstiftan mördades år 404 f. Kr. – Alcibiades
skall alltid ihågkommas såsom typen för en lysande,
men tillika karakterslös och följaktligen farlig
medborgare i en republik. A. B-r.

Alcinous, Grek. Alkinoos, Grek. mytol., konung öfver
Feakerna, ett sjöfartsidkande sagofolk på ön Scheria,
hvilken man antagit vara densamma som Korfu. Alcinoi
gemål hette Arete, och hans dotter Nausikaa. I de
grekiska sagorna omtalas hans stora, gästfrihet mot
argonauterna och mot Odysseus.

Alciphron, Grek. Alkifron, grekisk retor och
författare, troligen samtida med Lucianus; lefde
i 2:dra och 3:dje årh. e. Kr. Han efterlemnade en
samling på den renaste attiska dialekt skrifna bref,
som gifva värdefulla upplysningar om athenarnes
samhällslif, seder och kultur. Författaren låter i
dem landtmän, fiskarhustrur, hetärer och snyltgäster
från Athen och nejden deromkring uttrycka sina tankar
och åsigter om hvarjehanda ämnen.

Alcira, urgammal, på romarnes och morernas tid mycket
blomstrande stad i spanska prov. Valencia, på en ö i
floden Jucar (Xucar). Omkr. 14,000 innev. Betydlig
ris- och silkesodling.

Alcmæon, Grek. Alkmaion. 1. Son af Amphiaraus och
Eriphyle. Då Amphiaraus slöt sig till tåget mot Thebe,
gjorde han det mot sin vilja, emedan han förutsåg
dess olyckliga utgång och uppdrog derför åt sina
ännu ej uppvuxne söner Alcmæon och Amphilochus att
hämnas hans död på Eriphyle, hvilken af Polynices
fått Harmonias halsband för att öfvertala sin make
att deltaga i kriget. – När sedan Alcmæon återkommit
från Epigonernas hämdetåg mot Thebe och fått veta,
att hans moder genom skänken af Harmonias peplos
(ett slags öfverklädning) förmåtts att låta sina
söner deltaga i kriget, verkställde han hämden och
dödade sin moder. Till följd deraf blef han liksom
Orestes förföljd af erinyerna, kom vansinnig till
Phegeus i Psophis i Arkadien, hvilken renade honom
från hans skuld och gaf honom sin dotter Alphesiboea
(eller Arsinoë) till maka. Henne skänkte han nu de
olycksbringande gåfvorna, halsbandet och peplos. Men
landet hemsöktes af missväxt, och Apollo förkunnade,
att A. ej skulle finna ro, förr än han komme till
ett land, på hvilket solen vid modermordet ännu
icke hade lyst: vid floden Achelous skulle han finna
det. Han drog dit, slog sig ned på ett genom flodens
uppslamning nybildadt land i flodens mynning och
äktade flodgudens dotter Calirrhoë. När han sedan
ville hemta halsbandet och peplos från Psophis,
blef han dödad af Alphesiboeas bröder. – Alcmæon
ärades som heros. Hans lefnadsöden behandlades ofta
af tragiska skalder, men intet drama om honom har
kommit till vår tid.

2. En ättling af den trojanske hjelten Nestor,
stamfader för Alcmæonidernas berömda slägt i Athen.
V. K.

Alcmæonider l. Alkmaionider, namnet på en af det
gamla Athens ädlaste och inflytelserikaste ätter,
så kallad efter sin stamfader Alcmæon, hvilken
genom den s. k. doriska vandringen blef fördrifven
från Pylos och derifrån jämte en skara landsmän kom
till Athen. V. K.

Alcman, Grek. Alkman (dorisk form för Alkmaion),
grekisk skald. Han var bördig från Sardes, men fick
borgarerätt i Sparta och vann 629–612 f. Kr. rykte som
utmärkt skald och älskvärd menniska. Han utbildade
den genom lesbiern Terpander i Sparta grundade meliska
(lyriska) poesien och skall hafva skrifvit 6 böcker,
innehållande religiösa festsånger, bröllopsvisor
och kärleksqväden. Af dessa återstå nu endast
fragment, hvilka knappast gifva en tydlig bild af
skalden. – A. gjorde sig till godo framstegen i
metrik, musik och dans samt efterlemnade en poesi,
som tilltalar oss genom sanning och oskuld och i en
något blandad, förädlad dorisk dialekt återspeglar
spartanska borgarseder. – Ett daktyliskt versslag
bär namn efter honom. Den alcmaniska versen består
af 3 daktyler och en spondé eller troké:

illustration placeholder

Jfr t. ex. Horatii Oden. I. 7. V. K.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:08 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaa/0383.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free