[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cabo do Norte, går sedan i n. v. till de höjder, som i
s. begränsa franska, nederländska och engelska Guyana,
följer derefter Parimebergen i Guyanas högland,
hvilka, så långt de räcka i vester, skilja A:s område
från Orinocos. Mellan dennas öfre lopp och Rio Negro
upphör all vattenskilnad, och den förra afskiljer
från sig åt s. v. den ansenliga och segelbara
Cassiquiari, som upptages af Rio Negro. Vester om
denna utgöres vattenskilnaden af en svag landvåg,
som öfver Llanos framgår åt v., längs 2°-3° n. br.,
till Andernas fot. Vattenskilnaden mellan A. och Rio
de la Plata utgår från Anderna vid 19°-20° s. br.,
nedstiger i östlig riktning från Potosis platå till
låglandet ungefär till 43° vestlig längd, går sedan
i nordöstlig riktning öfver Chiqvitos höglandsö och
nedstiger ö. derom åter på låglandet för att vid
16° s. br. träffa det brasilianska höglandet. På
denna latitud fortgår gränsen sedan österut till
vid pass 30° vestlig längd, då hon följer denna
meridian åt norr och slutar vid udden Ponta Tijoca,
s. om A:s sydligaste utloppsarm. Bredden af A:s hela
utloppsområde, mellan Cabo do Norte och Ponta Tijoca,
är 44 mil, och således något mer än Östersjöns bredd.
Hela detta ofantliga flodområde har ej inom sig ett
enda berg: allt är en oändlig skogsslätt, långsamt
sänkande sig österut. Det ligger helt och hållet
inom tropikerna och mottager öfver hela sin yta
de oerhörda tropiska regnens vattenmassa. A. har
derför mycket starka öfversvämningar och skulle
hafva ännu starkare, om icke regnen i olika delar
af dess område fölle på olika tider. I Bolivia och på
Brasiliens platåer inträder regntiden i September, i
Guyana deremot i Mars. Höger- och venstertillflödena
fyllas derför på olika tider. Floden når sitt
högsta vattenstånd Jan.-Mars, och stiger då 30-50
fot. Agassiz beräknade maximum till 51 f. öfver och
minimum till 30 f. under medelståndet. Floden stiger
under 120 dagar och dränker oöfverskådliga vidder af
landet. 6-8 veckor derefter stiga skogarne åter fram,
och djur återvända. Ehuru A:s fall är ytterst långsamt
(enl. Humboldt 1 3/4 fot på milen, enl. Martius på
sträckan från Andernas genombrytning till hafvet 3,42
f. på milen, enl. Agassiz 1,22535 nedom Tabatinga),
får dock floden genom den ofantliga vattenmassan
en tämligen betydlig hastighet. Denna beräknas i
medeltal till 2 1/2 f. på sekunden. Seglingen mot
strömmen vesterut underlättas dock betydligt af den
ständigt blåsande östpassaden.
A. arbetar oafbrutet på att förstöra sina
stränder. Dessa äro låga, och vid öfversvämningarna
rifvas de bort jämte skogen, som står derpå. Nästan
hela A:s område är en ändlös överld, bildad dels
af flodens egna sidoarmar, dels af de ofantliga
biflodernas klyfningar och förgreningar. Madeira
bildar genom en sidoarm, som längre ner träffar A.,
en ö, Ilha dos Tupinambaranas, 260 qv.-mil stor.
- A. har vid sitt utlopp ett ofantligt deltaland;
men detta är uppkommet derigenom, att floden grenar
sig, och är ej (såsom Nilens, Mississippis och flere
andras) bildadt af flodens gyttja. A. medför
ingen sådan, och hennes delta tillväxer derför
ej. Nedanför Xingu delar sig A. i tvänne hufvudgrenar,
som skiljas genom den stora ön Marajo eller Joanes
(större än Schweiz). Den södra, hvilken nyttjas
mest, kallas Para, hvars mynning mellan Ponta Tijoca
och Marajos spets, Cabo de Magary, är 8 5/8 mil i
bredd. Den norra grenen, Rio de Macapu, är större och
har mellan öarna Caviana och Mexiana tre särskilda
utlopp. Tidvattnet bildar vid springtid en våldsam
flodvåg, Pororoca, 12-16 fot hög, som rusar in från
hafvet och, upptagande mynningens hela bredd, förstör
allt i sin väg. Från källan till Tabatinga kallas
floden Tunguragua och Marañon, derifrån till Rio
Negro Solimoes, sedan till hafvet Para och Amazonas.
Amazonfloden lämpar sig särdeles väl för ångbåtsfart,
och äfven segelfartyg kunna utan synnerligen stor
svårighet fara på henne, enär östpassadvinden blåser
utmed floddalens hela längd. Af stor betydelse för
skeppsfarten på denna flod blef dels ett emellan
Brasilien och Peru 1851 slutet fördrag, genom hvilket
de båda staterna förbundo sig att lemna understöd
åt ett ångbåtsbolag, dels brasilianska regeringens
beslut 1867 att lemna alla nationers handelsflaggor
full frihet att färdas på Amazonströmmen ända
upp till peruanska gränsen. Peru och Bolivia hafva
sedermera vidtagit åtskilliga åtgärder för att skaffa
sina områden förbindelse med de genom Brasilien
gående stora vattenvägarne. För närvarande utgöra
brasilianska nötter, kautschuk, sassaparill och
sköldpaddolja de vigtigaste utförselartiklarne;
men inom kort torde de i detta flodområdes inre
skogstrakter i stor rikedom förekommande produkterna,
kaffe, kakao, socker och bomull samt Andernas många
mineral komma att lemna liflig sysselsättning åt
handel och skeppsfart. Den vigtigaste utförselhamnen
för hela flodområdet är Para, vid mynningen af floden
af samma namn. Emellan Havre, Liverpool, Rio de
Janeiro och New York samt Para finnes regelbunden
ångbåtsfart. Amazonflodens ångbåtsflotta har på
de senare åren blifvit betydligt tillökad. Den
tillhör ett engelskt bolag, hvars inkomster deraf
1857 uppgingo till omkr. 285,000 kr., men redan 1870
till omkring 1,480,000 kr.
Amazonflodens mynning upptäcktes 1500 af Vincente
Iañes Pinzon; dess källor 1535 af spaniorerna. En
af Pizarros följeslagar, Franzisco de Orellana,
seglade på floden från Napos inflöde utför. Han hade
vid hemkomsten att förtälja äfven om strider med
indianer, anförda af qvinnor. Dessa sägner om amazoner
anses hafva gifvit anledning till flodens nu mest
begagnade namn. Enligt andra skall infödingarnes namn
på floden hafva varit Amassona ("båtförstöraren"). -
Bidrag till kännedomen om A. hafva i senare tider
lemnats hufvudsakligen genom resor af Humboldt
(1799), Spix och Martius (1819-20), Maw (1829), Prins
Adalbert af Preussen (1842-43), Castelnau (1846),
den amerikanska expeditionen 1850-52 samt Agassiz
(1866-67). O. A. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
