Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arkwright, sir Richard - Arkö - Arland - Arlaud, Jacques Antoine - Arlberg - Arlberg, Georg Efraim Fritz - Arlekin - Arles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att i sina yngre år hafva idkat barberareyrket
fördes han snart af sina rika mekaniska anlag in på
uppfinnarebanan. Så skall han redan som barberare
i Bolton hafva sysselsatt sig med lösningen af
det gamla problemet om ett perpetuun mobile. Hans
mekaniska funderingar togo dock snart en afgjordt
praktisk riktning, och han uppfann en spinnmaskin,
som i flere afseenden var en förbättring af den,
som Hargreaves kort förut konstruerat. Arkwrights
maskin fick namnet vattenspinnmaskinen efter den
drifkraft, som användes till densamma. Den första
af sina maskiner uppsatte A. 1767 i sin födelsestad,
Preston. Derifrån måste han dock snart fly, förjagad
af de ursinnige arbetarna, som beskyllde honom för
att vilja med den nya maskinen beröfva dem deras
bröd. A. begaf sig då till Nottingham och lyckades
der, med bistånd af några företagsamma män, bygga
flere nya maskiner, med hvilka han först i Nottingham
och sedan i Cromford i Derbyshire dref bomullsspinning
i stor skala. I motsats till Hargreaves blef A. genom
sin uppfinning en rik man. Han dog 1792, sedan han
några år förut blifvit upphöjd till baronet.
Arkö, en ö i Bråviken, tillhörande Jonsbergs socken
i Östkinds härad af Östergötlands län. Ön, som eger
en lotsstation, anlöpes af alla fartyg, som gå inom
skärslederna å nämnda vik. - Fordom fans på A. en
skans, Arkö skans, anlagd (man vet icke när) för
att hindra fienden att intränga i Bråviken. 1677
begagnades den för sista gången.
Arland är det ursprungliga namnet på nuv. Erlinghundra
härad i Stockholms län. Med Sigtuna till
medelpunkt utgjorde det en af Uplands tidigast
odlade bygder, hvilket äfven betydelsen af namnet
(åkerland, odlingsland) tillkännagifver. Såsom
ett af Attundalands "hundaren" kallades det stundom
Arlendah. (i Registrum Upsalense 1314), men vanligast
Arlenningja hundare (Arlänningarnes h.; tidigast
1298), och ur det senare har det nya "Erlinghundra
härad" uppstått.
R. T.
Arlaud [arlå], Jacques Antoine, af sin samtid firad
såsom återuppväckaren af det äkta miniaturmåleriet,
föddes i Geneve 1668 och dog derstädes 1743. Hans
talang var mycket högt skattad vid hofven såväl i
Paris, der han för det mesta vistades, som i London,
der han hade att glädja sig åt de mest inflytelserike
och lärde mäns, särskildt Newtons, förtroliga vänskap.
Arlberg (Adlerberg), bergsträcka i Algau-alperna, till
en del utgörande Tyrolens nordvestra gräns. Höjd
omkr. 5,537 f. Från Stanzerthal i Tyrolen till
Klosterthal i Vor-Arlberg leder öfver A. en väg med
omkring 5,097 fots passhöjd.
Arlberg, Georg Efraim Fritz, operasångare, föddes
d. 21 mars 1830 i Leksand i Dalarna. Han blef
student i Upsala 1848, tog kameralexamen 1852 samt
ingick i kammarkollegium, generaltullstyrelsen och
postverket. Arlbergs anlag och böjelse hänvisade honom
dock till scenen och sången, och 1854 debuterade han
å Stjernströmska "Mindre teatern" såsom Farinelli i
pjesen af samma namn. Året derpå gjorde han furore såsom
Asmodeus i "Den ondes besegrare", och 1858 öfvergick han
till K. teatern, der han öppnade sin bana såsom Figaro i
"Figaros bröllop". Jämte Arnoldson tog han en tid
undervisning af en tysk f. d. teatersångare, Wieser,
hvars ovanliga röst och sångsätt de lärt beundra på ett
schweizeri i Stockholm. 1860-65 var A. dels underregissör,
dels regissör vid lyriska scenen och gjorde flere
konstresor i in- och utlandet. 1868 gifte han sig
med violinspelerskan Maria Neruda, en syster till
Vilhelmina Neruda-Norman. I Juni 1874 afgick han från
K. stora teatern i Stockholm och har sedermera verkat
vid operan i Kristiania.
Arlbergs röst är behaglig, men icke stor, utan
snarare tämligen obetydlig. Att han likväl varit i
stånd att utföra de mest fordrande baritonpartier på
ett tillfredsställande sätt, beror helt och hållet
på den samvetsgranna utbildning, den ovanliga smak
och det ljusa konstförstånd han slösat på sina
uppgifter. Vidkommande den dramatiska sidan af
dessa uppgifter, torde A. på sin tid hafva varit
den främste bland våra operaartister, åtminstone
säkerligen den mångsidigaste. Hans repertoar
omfattar de mest polariske motsatser: den sträcker
sig från det demoniska till det komiska, och på
detta område är han mäktig af stora skiftningar
och individualiseringar. Än framställer han den
nattlige, grubblande Holländaren, än och med samma
mästerskap den förföriske, sorglöse Don Juan; än den
fine spanske barberaren Figaro, än den bondsluge
smålänningen Räfklo. Utom nu nämnde roller vittna
följande tillräckligt om Arlbergs mångsidighet:
Belcor i "Kärleksdrycken", Valentin i "Faust", Karl
V i "Ernani", Kristiern i "Gustaf Vasa", Agamemnon
i "Ifigenia", Kark i "Den bergtagna", Nelusko i
"Afrikanskan", Telramund i "Lohengrin", Czaren,
Joconde, Hans Heiling i operorna af samma namn
m. fl. - A. har äfven öfversatt operatexter. För
svenska scenen har han bearbetat öfver ett tiotal
libretter. bland hvilka må nämnas "En egendom
till salu", "En sömnlös natt", "God natt, granne",
"Nattlägret i Granada", "Struensee", "Rienzi" och
"Flygande holländaren", med hvilka bägge sistnämnda
han gjort Richard Wagner bekant i Sverige. - Slutligen
har Arlbergs solida musikbildning, tillika med en rätt
intressant, om än icke originel uppfinningsgåfva, satt
honom i tillfälle att framträda som kompositör. Af
hans ton sättningar må nämnas Sånger, Sten Sture
(ballad) samt ett Offertorium, upfördt i Katolska
kyrkan i Stockholm 1865.
A. L.
Arlekin, Ital., arlechino [-lekino], namn på en komisk
mask i det italienska lustspelet. Se Harlekin.
Arles [arl], stad i franska depart. Bouches du
Rhône, på venstra Rhône-stranden, 4 1/3 mil från
Medelhafvet. 24,695 innev. (1872). 1864 anlades
kanalen S:t Louis, hvilken sätter A. i förbindelse
med hamnen vid Bouc. Stadens märkvärdighet härrör
förnämligast från de många fornlemningar, som der
finnas. Bland dessa må nämnas amfiteatern, med
platser för 25,000 åskådare, sedan 1846 restaurerad
(numera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
