- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 1. A - Barograf /
1087-1088

(1876) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Armfelt, Karl Gustaf - Armfelt, Gustaf Maurits - Armfelt, Alexander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dels ock till följd af brist på lifsmedel och af
otjenliga temperaturförhållanden. Efter Karls död fick
A. befallning att genast återvända till Sverige. Detta
återtåg fick en olycklig utgång. Under den 8 mil
långa vägen öfver fjällen öfverraskades hären af ett
häftigt yrväder med ty åtföljande bister köld, hvilket
varade i tre dagar, hvarunder menniskor och djur
fröso ihjäl eller begrofvos under snömassorna. 600
man funno döden och 200 blefvo för sitt återstående
lif lytta. - Efter freden 1721 flyttade A. tillbaka
till Finland, upphöjdes i friherrligt stånd 1731
och blef 1735 general af infanteriet och chef för
trupperna i Finland. Han dog på sin gård Isnäs
i Pernå socken i östra Nyland d. 24 Okt. 1736.
S.

2. Armfelt, Gustaf Maurits, hofman och diplomat,
föddes den 1 April 1757 på Juuva kaptensboställe i
S:t Mårtens socken i Egentliga Finland. Han ingick
tidigt på krigarebanan och utnämndes 1774 till fänrik
vid gardet. Nu förde han ett gladt och uppsluppet
lif i Stockholm, men då han ådragit sig konungens
misshag, lemnade han sin plats och reste utrikes
för att ingå i främmande krigstjenst. Detta blef
emellertid icke af; A. stadnade i Paris, tjusad
af de nöjen, som verldshufvudstaden erbjöd. Då
Gustaf III 1780 besökte Spaa, uppvaktade A. honom,
och genom sitt angenäma väsende intog han konungen
till den grad, att dennes onåd förbyttes till den
mest afgjorda gunst. Nu började ett af konunganådens
sol rikt bestråladt tidskifte i Armfelts lif:
utmärkelser och andra ynnestbevis af alla slag
följde tätt på hvarandra. 1781 utnämndes han till
kapten samt till kavaljer hos kronprinsen, 1783
till öfverstekammarjunkare, vid Svenska akademiens
stiftelse, 1786, blef han en af de aderton,
s. å. direktör vid k. teatern och 1787 öfverste
för Nylands infanteri. Ehuru konungens förklarade
gunstling, spelade A. icke under dennes lifstid
offentligen någon politisk rol af större betydenhet,
men utöfvade genom sitt lättsinne och sitt oroliga
lynne ett skadligt inflytande på monarken. Inom hof-
och sällskapslifvet egde han ett rikt tillfälle
att utveckla sina lysande talanger. Enligt Bottiger
(se Sv. ak:s H., 45 del., s. 213 o. f.) skref
A. 1783 den bekanta komedien Tillfället gör
tjufven
, hvilken länge ansågs vara författad af
Hallman. Under kriget mot Ryssland 1788-90 visade han
vid flere tillfällen prof på mod och beslutsamhet,
t. ex. vid eröfringen af skansarna på Elgön i Ingo
skärgård och vid intagandet af Kärnäkoski pass. Vid
sitt misslyckade anfall mot Savitaipale, d. 4 Juni
1790, blef han af en kula svårt sårad i axeln. Kort
derefter utnämnd till generalmajor och riddare med
stora korset af svärdsorden, var han Sveriges ombud
vid afslutandet af freden i Verelä. Derpå följde
utnämningen till serafimerriddare och kanslerskapet
för Åbo universitet. - På sin dödsbädd hade Gustaf
III utnämnt A. till medlem af förmyndarestyrelsen och
till öfverståthållare i Stockholm. Men Reuterholm,
hertigen-regentens gunstling, som var Armfelts
hätskaste fiende, aflägsnade honom genom att låta
utnämna honom till svensk minister i Neapel. Der
började nu A. smida ränker för att störta den af
honom djupt hatade förmyndarestyrelsen, men hans
revolutionsplan var så löst och obetänksamt hopkommen
att den näppeligen kunnat förverkligas. Genom spioner
och uppsnappade bref kom regeringen snart planen på
spåren, och åtgärder vidtogos för att bemäktiga sig
anstiftarens person. Denne undgick dock snaran och
flydde till Ryssland, der han under större delen af
åren 1794-97 vistades i staden Kaluga. Regeringen
öppnade 1794 mot A. och hans vänner en högmålsprocess,
som blef sorgligt ryktbar. Han dömdes förlustig adelskap,
lif, ära och gods och förklarades fogelfri öfver hela
Sveriges rike; hans namn uppspikades på skampålen
i alla rikets större städer. Hans älskarinna och
förtrogna, fröken Magdalena Rudensköld, dömdes
till offentlig schavottering och spinnhus, hvilka
straff hon äfven undergick. - 1799 upphäfde Gustaf
IV Adolf förvisningsdomen öfver Armfelt, hvilken 1801
återvände till Sverige. 1802 sändes han som minister
till Wien, men återkallades 1804, för att taga
befälet öfver de svenska trupperna i Pommern, jagade
1807 fransmännen ur detta landskap, men blef sedan
sjelf tillbakaslagen, ådrog sig derigenom konungens
onåd och nedlade befälet. 1806 invaldes han å nyo
i Sv. akademien, men måste 1811 åter afträda från
sin plats der. Ehuru medveten om revolutionsplanen
1809, tog A. dock ingen del i dess utförande. Med
den nya regeringen stod han på god fot, fick titeln
"en af rikets herrar" och blef 1809 president i
krigskollegium. Men redan 1810 inträffade en brytning,
och A. tog afsked från sina ämbeten. Af fruktan för
en ny högmålsprocess inställde han sig natten till
den 31 Mars 1811 hos den ryske ministern i Stockholm
och svor dennes monark tro- och huldhetsed. Följande
dagen fick han befallning att lemna riket och fördes
genast öfver gränsen. Efter sin ankomst till Ryssland
lyckades han vinna kejsar Alexanders synnerliga
bevågenhet, nämndes ännu s. å. till ordförande i
komitén för finska ärendenas beredning i Petersburg,
blef 1812 för andra gången kansler för Åbo universitet
samt upphöjd i finskt grefligt stånd. Från Sept. 1812
till Mars 1813 förestod han generalguvernörsämbetet
i Finland. Efter nio månaders sjukdom afled han den
19 Augusti 1814 på lustslottet Tsarskoje-Selo vid
Petersburg. - Armfelts valspråk var väl "trogen och
ståndaktig", men hans oroliga och ombytliga lynne
förledde honom att afvika från dess bud, och han
har i stället fått namn af "Nordens Alcibiades".
S.

3. Armfelt, Alexander, grefve, finsk statsman, son
till Gustaf Mauritz A., föddes d. 18 April 1794 i
Riga. Sina tidigare år tillbragte han hos föräldrarna
under deras landsflykt i Kaluga i Ryssland, 1808
blef han student i Upsala, i Edinburg 1810 och i
Åbo 1813. Efter aflagd examen inskrefs han 1814 som
auskultant i Åbo hofrätt, men ingick redan s. å. i
den ryska generalstaben och deltog i 1815 års krig
i Frankrike. Under de följande 12 åren fortfor han
att tjenstgöra dels vid ryska, dels vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:09 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaa/1087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free