Print (PDF) - On this page / på denna sida - Arneth - Arnfast - Arngrim Jónsson, isländsk lärd. Se Jónsson - Arnheim. Se Arnim - Arnheim - Arnica - Arni Helgasson, isländsk prest. Se Helgason - Arnim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrifter af arkeologiskt, numismatiskt och konsthistoriskt innehåll. - Alfred von A., den förres son, österrikisk historieskrifvare, föddes 1819 i Wien. Efter afslutade juridiska studier vid universitetet i denne stad blef han anställd vid österrikiska riksarkivet, för hvilket han 1868 såsom direktor fick högsta ledningen. Först genom hans åtgöranden har detta arkiv blifvit fullt tillgängligt för den historiska forskningen. Arneths första arbete var en biografi öfver fältmarskalken Guido af Starhemberg (1853); derpå följde det på noggranna källstudier byggda arbetet Prinz Eugen von Savoyen (3 bd, Wien 1858-59). Resultaten af sina omfattande forskningar öfver Maria Teresias historia offentliggjorde A. i sin Geschichte Maria Theresias, hvars första band utkom 1863; 1875 utkommo 5:te och 6:te banden, som behandla början af sjuåriga kriget. Dessutom har A. utgifvit stora samlingar af för forskningen synnerligen värderika bref från och till medlemmar af den österrikiska kejsarefamiljen under senare hälften af 1700-talet. Dessa brefsamlingar äro följande: bref-vexlingen mellan Maria Teresia och Marie Antoinette 1770-80 (utk. 1865), mellan Marie Antoinette, Josef II och Leopold II (1866), Maria Teresia och Josef II (1867), Josef II och Katarina af Ryssland (1869), Josef II och Leopold af Toscana (1872). Tillsammans med fransmannen Geffroy har A. utgifvit Marie Antoinette, correspondance secrète entre Marie Therèse et le comte de Mercy-Argenteau &c. (Paris 1874). Arnfast, abbot i Ry kloster i Slesvig, anses hafva förgiftat Kristoffer I, då han gaf denne konung nattvarden, 1259. Året derpå vigdes han till biskop i Arhus af ärkebiskopen Jakob Erlandsson, men kom aldrig i besittning af stiftet, emedan påfven utnämnt en annan. C.R. Arngrim Jónsson, isländsk lärd. Se Jónsson. Arnheim. Se Arnim. Arnheim l. Arnhem, hufvudstad i nederländska prov. Geldern, på högra stranden af Rhen, i en härlig trakt. 32,325 innev. (1869). Fordom fästning af första klassen (utvidgad af Coehorn), numera raserad. God hamn. Bland byggnader märkas "Groote kerk", med en präktig grafvård öfver hertig Karl af Egmont, samt rådhuset, för sina prydnader kalladt "Duivelshuis". A. har många fabriker och drifver liflig handel med säd, boskap, tobak m. m. -. A. anses vara romarnas Arenacum, först nämndt 996. Var länge residens för hertigarna och grefvarna af Geldern. Arnica L., bot. farmak., ett växtslägte inom nat. fam. Synanthereæ Juss., kl. Syngenesia L. Den i Europas bergstrakter äfvensom i södra och vestra Skandinavien förekommande A. montana L., hästfibel, är en flerårig ört med vågrät rotstock, en samling blad vid stjelkens bas och ett eller två par motsatta blad å stjelken, som antingen är enkel eller delar sig i två grenar, hvardera med en stor guldgulblomstrig blomkorg. - Af denna art fås två officinella droger: radix arnicæ och flores arnicæ. Den förra utgöres af den ojämnt småknöliga, utvändigt mörkbruna och inuti hvitaktiga rotstocken jämte dess åt en sida riktade rottrådar. Den senare drogen består af de torkade enskilda blommorna jämte en del vidhängande fruktfjun, befriade från blomholkarna. Lukten af roten och blommorna är aromatisk och medelmåttigt stark, men smaken skarpt kryddartad. - Andra gulblommiga synantherers blomkorgar kunna vara inblandade, men urskiljas antingen genom sin blekare gula färg eller genom saknaden af fruktfjun. Både roten och blommorna innehålla flyktig olja, arnicin, skarpt harts och garfämne. Pulvret af blommorna väcker nysning, sannolikt genom den retning, som fragmenten af det styfva fruktfjunet åstadkomma. Arnica kallades af Stahl "de fattigas kina", emedan drogen ansågs ega feberfördrifvande egenskaper. Den användes nu hufvudsakligen såsom ett stimulerande medel under vissa stadier och former af nervsjukdomar. Arnica-tinktur är ett af allmänheten ofta an-litadt yttre medel mot följderna af kontusioner ("panacea lapsorum", universalmedel mot stötar), O. T. S. Arni Helgason, isländsk prest. Se Helgason. Arnim, gammal tysk adlig slägt, hvilken berättas hafva redan på 900-talet invandrat från Nederländerna till Brandenburg. Med historisk visshet äro dess medlemmar kända sedan 1280, och slägten har egt många framstående medlemmar. 1) Johan (Hans) Georg von A., fältherre och statsman under trettioåriga kriget, föddes 1581 på slottet Boitzenburg i Brandenburg och dog 1641. Liksom flere af denne tids ryktbare krigare hade han mycket vexlande öden. Sitt rykte grundlade han dels i svensk tjenst under Gustaf Adolfs ryska krig, dels under Polens krig emot Turkiet. Fastän protestant gick han 1626 i kejserlig tjenst, der han tillvann sig Wallensteins synnerliga förtroende, utnämndes till fältmarskalk och fick, bland andra vigtiga uppdrag, befälet öfver de trupper, som 1629 sändes till Polens understöd mot Gustaf Adolf. Då restitutions-ediktet tycktes hota protestantismens tillvaro, om ock ej endast derför, lemnade han s. å. kejsarens fanor och gick 1631 i tjenst hos en af de protestantiske kurfurstarna, Johan Georg af Sachsen; och som han insåg, att nämnde furstar ej kunde intaga en sjelfständig ställning emellan kejsaren och den svenske konungen, arbetade han för Sachsens anslutning till Gustaf Adolf. Fastän A. uttalade sitt ogillande af freden i Prag 1635 och efter densamma trädde ur Sachsens tjenst, blef han af svenskarna misstänkt för att vara ledaren af den tvetydiga politik, som Sachsen följde från år 1632. Oxenstjerna fann sig t. o. m. föranlåten att 1637 låta häkta honom och föra honom fången till Sverige. Året derpå lyckades han emellertid fly och uppträdde sedan till sin död såsom Sveriges hätske motståndare. Utnämnd till kejserlig-sachsisk generallöjtnant, dog han 1641 under förberedelserna till ett fälttåg emot svenskarna. O. A. 2) Karl Otto Ludvig von A., tysk skriftställare, f. 1779, d. 1861, var någon tid anställd vid den preussiska beskickningen i Stockholm och flere gånger intendent för den k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
