Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Banff - Bang, narkotiskt medel. Se Hasjisch - Bang - Bangalore - Bangka, ö på östra kusten af Sumatra. Se Banka - Bangkok - Bangor - Bangveolo - Banhall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(32 3/4 qv.-mil). 62,023 innev. (1871). Med
undantag af en liten fruktbar sträcka vid kusten
är landet ytterst bergigt. Ben Macdhui, på gränsen
till grefskapet Inverness, 1,241 m. (4,305 f), och
Cairngorm i s. v., 1,224 m. (4,080 f.), äro de högsta
bergen. Kullarna erbjuda goda betesmarker. Klimatet
är kallt och stormigt. I B. fås en vacker marmor samt
bergkristaller och topaser (från Cairngorm). - 2) Stad
i nämnda grefskap, vid mynningen af Doveran. 7,761
innev. (1871). B. är en af norra Skotlands bäst byggde
städer, med ej obetydlig industri.
Bang, narkotiskt medel. Se Hasjisch.
Bang, en vida spridd dansk slägt, som härstammar
från en Oluf B., hvilken såsom sekreterare hos en
påflig legat i Ungern år 1517 adlades af Ludvig
II och sedermera blef borgmästare i Middelfart på
Fyen. En sägen, hvilken dock är obevisad, sätter
slägten i förbindelse med Skjalm Hvides namnkunniga
ätt. Till Bangska slägten hörde på mödernesidan
Grundtvig och H. Steffens. Bland medlemmarna på
manssidan må följande nämnas: 1) Oluf B., f. 1710,
d. 1783 som klockare i Köpenhamn. Han stiftade det
"genealogisk-heraldiske sel-skab" och utgaf 1743-1747
Samling af op-byggelige og nyttige materier, hvilket
arbete innehåller vigtiga historiska bidrag. - 2) Oluf
Lundt de B., generalprokurör, f. 1731, d. 1789, var
en verksam medlem af den stora "landbo-kommissionen"
(1786), som bl. a. åstadkom "stavnsbåndets"
upphäfvande. Adlad 1777. -
3) Frederik Ludvig B., den förres broder,
f. 1747, d. 1820, var 1775-1800 öfverläkare vid
Frederiks hospital i Köpenhamn och från 1782 professor
vid universitetet. Han främjade i hög grad den
medicinska vetenskapens utveckling. -
4) Dennes son Oluf Lundt B., f. 1788, blef 1818
professor i medicin och var 1825-1841 öfverläkare
vid Frederiks hospital. Han vann tidigt stort
anseende som läkare och var den förste, som införde
en verklig klinisk undervisning. B. åstadkom
jämväl anläggandet af Rosenborgs
bruns-inrättning (1834) och är en flitig
författare. - 5) Peter Georg B., jurist, kusins son
till O. L. Bang, föddes d. 7 Okt. 1797, blef 1826
landsoverrets-assessor och var 1830-1836 professor
i rättsvetenskap. Han utgaf Lærebog i de til
den romerske private ret henhörende discipliner
(1833-1835) och, i förening med J.
C. Larsen, Systematisk fremstilling af den danske
procesmaade, hvarjämte han offentliggjorde åtskilliga
vigtiga monografier. Dock har han mindre betydelse
som vetenskaplig författare än som praktisk
ämbetsman och statsman. Som universitetets
qvæstor inlade han stor förtjenst genom ordnandet
af dess penningeförhållanden. Under åren 1836-1845
tillhörde han direktionen öfver nationalbanken,
blef sedan deputerad i räntekammaren och 1848
departementsdirektör i inrikesministeriet. 1834-1844
var B. medlem af östiftens ständerförsamling och
ådagalade som sådan en utmärkt arbetsförmåga genom
lösningen af flere vigtiga frågor. Åren 1846-1847
tjenstgjorde han som kunglig kommissarie vid
båda ständerförsamlingarna och var en af de tre
statsmän, som i Jan. 1848 utsagos till att
utarbeta en ny helstatsförfattning för den danske
staten. Den 16 Nov. s. å. blef B. inrikesminister och
hade som sådan andel i utfärdandet af Danmarks frie
grundlag samt i förberedandet af de stora agrariska
reformerna. I Sept. 1849 utgick han ur ministéren
och blef domändirektör. I Dec. 1851 kallades
han till kyrko- och undervisningsminister och i
Jan. året derpå äfven till inrikesminister. Han
deltog i utfärdandet af kungörelsen af d. 28
Jan. 1852 om en ny konstitutionel helstatsordning,
men tog afsked i April 1853, då brytningen mellan
regeringen och de liberale blef ohjelplig. Efter
ministéren Örsteds fall blef B. d. 12 Dec. 1854
konseljpresident och inrikesminister samt genomförde
nu "fällesforfatningen" af d. 2 Okt. 1855. Han trädde
emellertid redan i Okt. 1856 ut ur ministéren och blef
då justitiarius i Höjesteret. Död d. 2 April 1861.
E. Eg.
Bangalore 1. Bangalur, stad i det britiska Indien,
provinsen Madras, landskapet Maissur. 142,511
innev. (1871) B., som är praktfullt bygdt och har en
mängd brahmintempel, eröfrades af engelsmännen 1791
och är nu genom sina starka befästningar en af deras
förnämste vapenplatser i Indien. Genom sitt höga läge
är det tillika en sundhetsstation för de europeiske
trupperna. 22 kilom. (3 mil) v. om staden ligger den
starka bergfästningen Savan-drug, 1,200 m. (4,000
f.) öfver hafvet.
Bangka, ö på östra kusten af Sumatra. Se Banka.
Bangkok (Bancasay, "de vilda oljeträdens
stad"), hufvudstad i riket Siam, beläget icke
långt från floden Menams utlopp i Siamesiska
bukten. 350-400 tusen innev., af hvilka hälften äro
kineser. B. genomskäres af en stor mängd kanaler samt
har ett stort .kungligt palats och ett märkvärdigt
Buddha-tempel, men består för öfrigt mest af eländiga
bambuhyddor. Stor handel, i synnerhet med Kina. Staden
eger god hamn och en ej obetydlig handelsflotta samt
idkar ansenligt skeppsbyggen.
Ba´ngor. 1) Stad i det engelska grefskapet Caernarvon
i Wales, vid Menai-sundet, hvaröfver Britannia-bron
leder till ön Anglesea. 7,722 innev. (1871). B. är
det äldsta biskopssätet i Wales och har en
katedral, grundlagd 525. I granskapet ligger lord
Penrhyns praktfulla slott Penrhyn castle samt
rika skifferbrott. - 2) Stad i nord-amerikanske
staten Maine, vid Penobscot-floden. 18,289
innev. (1870). Rymlig hamn. Ansenlig utförsel
af timmer.
Bangveolo 1. Bemba-sjön, en 1868 af Livingstone
upptäckt större sjö i det inre af Syd-Afrika, i riket
Cazembe, 1,300 m. (4,378 f.) öfver hafvet. Sjön,
som är 220 kilom. (29 mil) lång och hälften så bred,
upptager i ö. floden Sjambesi (ej att förvexla med
Sambesi) och flyter genom Luapula-floden ut i den
något nordligare belägne Morro-sjön.
Banhall, väg- och vattenb., den framför perrongen
eller plattformen å en jernvägsstation belägne,
öfvertäckte eller öppne plats, der bantågen stanna
för att upptaga och aflemna passagerare och gods. Allt
efter ändamålet förekommer benämningen perrong eller
godshall. Klbg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
