Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bara - Baraba - Barabás, Nikolaus - Barabinsiske steppen. Se Baraba - Barabra, folkstam i Afrika. Se Berabra - Barack - Baracksystem - Baradæus, Jakob Zanzalus - Baradla, droppstensgrotta i Ungern. Se Agtelek - Baraguay d'Hilliers - Baranko - Barante, Aimable Guillaume Prosper Brugière
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hörsne, Visby stifts norra kontrakt, och
numera i kameralt afseende sammanslaget med
moderförsamlingen. Kyrkan, som nu är en vacker
ruin, i folkspråket kallad Bara öde, byggdes
i ren spetsbågsstil, troligen i 1300-talets
senare hälft. Hon var i förfall redan före
reformationstiden och har sedermera blifvit allt
mer förstörd. Kyrkogården begagnas dock ännu till
begrafningar.
Baraba 1. Barabinsiske steppen, en stepp i vestra
Sibirien, vid foten af Altai, mellan noderna Irtisch
i v. och Ob i ö. (53°-57° n. br.). De ursprunglige
innebyggarna, barabinserna, förminskas till antalet
allt mer och mer.
Barabås, Nikolaus, ungersk målare, f. 1810 i
Markosfalva i Siebenburgen. Han fick sin utbildning
i Wien under Marko och blef 1837 medlem af den
ungerska akademien i Pest. Han anses som en mästare
i framställningen af ideala qyinnofigurer, och
hans porträtt (af ärkehertigarna Josef och Stefan
m. fl.) utmärka sig för en träffande likhet.
Barabinsiske steppen. Se Baraba,
Barabra, folkstam i Afrika. Se Berabra.
Barack (Fr. baraqiie, Sp. barracca, fiskarehydda), af
ris, bräder o. d. uppkastad lägerhydda, soldathydda;
skjul, marknadsstånd; usel koja; byggnad, afsedd för
husvillas och fattigas inhysande. - B ar a ek er a,
bo i lägerhyddor.
Baracksystem, milit. och med., en ordnad samling af
baracker, d. v. s. låga envåningshus, bestämda till
kaserner eller, ändå oftare, till sjukhus. Dessa
byggnader äro vanligen af trä, i alla händelser af
lätt konstruktion, och innehålla oftast en större
sal samt ett par gafvelrum i hvardera änden. De,
som äro bestämda till sjukas inrymmande, innehålla
platser för 20, 30, ända till 40 patienter och
äro väl ventilerade, hufvudsakligast genom taket,
som ej är skildt från salen; de äro ofta byggda
på stolpar, för att medgifva luftens tillträde
under golfvet - de enklaste hafva dock sjelfva
jorden till golf -; de uppvärmas under den kallare
årstiden genom ventilerande kakelugnar och äro
antingen sammanbundna med hvarandra genom långa
gångar eller alldeles fristående, hvilket senare
otvifvelaktigt är det bästa. Sådana byggnader kommo
egentligen i bruk under det stora nordamerikanska
kriget 1861-65 och hunno stor utsträckning under
det senaste tysk-franska kriget, 1870-71. Deras
hufvudsakliga ändamål är att sprida de sjuke och
sårade och derigenom förekomma den dåliga atmosferiska
konstitution, som är mer eller mindre oförenlig
med stora sjukhus, och det är alldeles onekligt,
att de i många fall visat sig motsvara detta
ändamål samt att resultaten af de sjukes, liksom
de sårades, behandling varit gynsammare i sådana
barack-läger än på de store sjukkasernerna. Om
smitta ändock inträffar i en barack, kan man
också vida lättare utrymma och förstöra en sådan
än ett stort sjukhus. Baracker passa likväl
hufvudsakligast under den blidare årstiden. Under
Sträng vinter måste ventileringen inskränkas eller
uppoffras, och dermed är också deras företräde
betydligt minskadt, kanske förbytt i motsatsen.
Esr.
Baradäéus (Al Baradai), Jakob Zanzalus, en af
hufvudmännen för de syriske monofysi-terna, hvilka
derför efter honom också benämnas j ak o b it er. Han
var först munk och pres-byter och blef omkr. 541
biskop i Edessa. Död 578. Namnet Baradseus fick han
till följd af den simpla tiggaredrägt, i hvilken han
reste omkring i Syrien och Mesopotamien för att samla
och ordna de derstädes kringspridde mo-nofysiterna.
j. H. B.
Baradia, droppstensgrotta i Ungern. Se Ag-telek.
Baraguay d’Hilliers [baragä dilié"]. 1) Louis B.,
f. 1764 i Paris, gjorde sig först bemärkt 1793
i franska Rhen-armén, sedan i Italien och vidare
under expeditionen till Egypten, då han besatte
Malta. Vid återfärden derifrån tillfångatogs han af
engelsmännen, men frigafs och tje-nade sedan åter
i Bhen-armén 1797, hvilket år han utnämndes till
divisionsgeneral. Med utmärkelse deltog han under
Napoleon i fälttågen 1805, .1808, 1809 och 1812,
då han från Spanien förflyttades till "stora armén"
mot Ryssland. Under återtåget från Moskva afskars
hans fördelning från hufvudarmén, hvilket ådrog honom
kejsarens onåd och föranledde hans förflyttande till
Berlin såsom guvernör. Han dog derstädes 1813, såsom
det uppgifves, af sorg öfver den iråkade onåden. -2)
Achille B., den förres son, grefve, fransk general,
f. i Paris d. 6 Sept. 1795, deltog år 1812 i ryska
fälttåget, tjenade sedan i Alger och Spanien samt var
derefter guvernör för krigsskolan i S:t Cyr. 1843 blef
han divisionsgeneral. Vid 1848 års statshvälfning
invaldes han i nationalförsamlingen, hvarest han
tillhörde ordningspartiet. 1849 kommenderade han
den till Rom afsända in-terventionsarmén och var
1853 sändebud i Kon-stantinopel. Såsom befälhafvare
öfver land-stigningstrupperna å Östersjöflottan
under vest-makternas krig mot Ryssland intog
B. 1854 Bomarsund och utnämndes s. å. till marskalk
af Frankrike. Senare blef han senator och en af
senatens presidenter. Under kriget mot Österrike
1859 förde han den l:ste armékåren och utmärkte sig
vid Solferino. Under början af kriget 1870 var lian
guvernör i Paris, men af-löstes snart af Trochu. Efter
fredsslutet uppdrogs det åt B. att vara president
i den kommission, som skulle anställa undersökning
angående orsakerna till krigets olyckor. G. u.
Bara’nko, ett slags cigarrer. På 1840-talet
tillverkades af Limzman i Upsala baranko-ci-garrer,
som voro beryktade för sin dåliga beskaffenhet.
Barante [bara’nst], Aimable Guillaume Prosper
Brugiére, baron de B., fransk statsman,
historieskrifvare och publicist, f. 1782 i Riom
(Puy-de-Döme), d. 1866. Under det första kejsaredörnet
innehade han flere prefekt-ämheten samt blef efter
restaurationen 1815 statsråd och 1819, under Decazes’
minister, medlem af pärskammaren. När denna liberala
minister s. å. upplöstes, slöt sig B. till de liberale
doktrinärerna och började en liflig opposition mot
de herskande "ultras". Samtidigt väckte han uppseende
genom en omfattande literär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
