Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndiet - Barndop. Se Dop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
välbefinnande, ja dess lif, i väsentlig mån bero
deraf. Ju yngre barnet är, dess nödvändigare är det,
att dess föda är naturlig och fullt passande. Naturen
har derför också till föda åt det späda barnet
anvisat modersmjölken, hvilken innehåller alla de
näringsämnen, som den späda organismen behöfver för
sin fortväxt och utveckling. Ägghviteämne, fett,
kolhydrat, vatten och salter – dessa för lifvet
nödvändiga och oumbärliga näringsämnen – finnas
nämligen deri, och detta tillika i den proportion,
att modersmjölken ensam och med uteslutande af
all annan föda utgör den bästa näringen för det
späda barnet. Under de förste åtta dagarna efter
förlossningen är hon till sin sammansättning något
olika med den sedermera afsöndrade mjölken, deri
nämligen, att hon innehåller en större rikedom på
fasta beståndsdelar, i synnerhet på fett. Derigenom
verkar hon ock synnerligen välgörande på det
nyfödda barnet, dels emedan hon genom sin lösande
förmåga främjar afgången af det s. k. barnbecket,
dels ock emedan hon genom framkallandet af en högre
värmeproduktion verkar skyddande mot yttre inflytelser
just under de förste dagarna af barnets lif, då
barnet i det nya medium, hvari det lefver, måste
sjelf producera sin lifsvärme. Redan 6–12 timmar
efter födelsen bör barnet läggas till moderns bröst –
detta underlättar mjölkafsöndringen –, och sedan bör
digifningen ordnas på lämpligt sätt. Detta sker,
derigenom att, så vidt möjligt är, barnet lägges
till bröstet endast på någorlunda bestämda tider;
på fullt bestämda kan det ej ske, emedan barnets
sömn kommer emellan och gör, att afståndet mellan
digifningarna blifver den ene gången något olika mot
den andre. Man kan antaga, att under 1:sta och 2:dra
lefnadsmånaderna det i allmänhet är tillräckligt,
om barnet lägges till bröstet hvarannan eller hvar
tredje timme på dagen och hvar fjerde eller femte
under natten. Med tilltagande ålder ökas afståndet
mellan digifningstiderna, så att barnet, då det är
några månader gammalt, får föda endast hvar tredje
eller fjerde timme på dagen, hvar femte eller sjette
på natten. Detta är en vigtig sak i afseende på
barndieten; ty om magen öfverlastas, följer deraf
alltid mer eller mindre svåra digestions-rubbningar.
Barnet bör födas uteslutande vid modersbröstet,
tills det fått åtminstone sina första två
tänder. Med tändernas genombrott gifver oss naturen
visserligen anvisning om att barnet kan fördraga äfven
artificiel föda. Ända till 10–12 månaders ålder mår
det dock väl af ett fortsatt uteslutande diande;
men efter sistnämnda tid behöfver det äfven annan
föda. Sedan barnet hunnit öfver första lefnadsåret,
är modersmjölken nämligen ej tillräckligt närande
för detsamma, hvilket förhållande synes bero dels på
den ringa halten af salter i mjölken, dels ock på
att qvantiteten af qväfvefria ämnen i densamma då
är för liten för barnet, som redan vid denne ålder
närmar sig de naturens lagar, hvilka i afseende på
nutritionen äro gällande för äldre personer.
Om modern af en eller annan anledning är hindrad från
att gifva di åt sitt barn eller är dertill oförmögen,
så bör hälst en amma (se d. o.) anskaffas. Kan detta
icke ske, så är barnet hänvisadt till artificiel
näring. Den på samma gång lättast tillgängliga
och mest passande födan är då ko-mjölken. Denna är
dock i afseende på sin sammansättning så till vida
olik qvinno-mjölken, att hon innehåller mera både
ostämne, fett och salter, men deremot mindre socker
och vatten än den sistnämnda; och hon är äfven
deri olik qvinno-mjölken, att hennes ostämne vid
magsaftens påverkan utfälles i fasta, hårda klumpar,
då deremot ostämnet i qvinno-mjölken afskiljes i
lösa flockor. Detta gör ock, att ko-mjölken svårare
fördrages: hon är, med andra ord, mera hårdsmält. För
att i någon mån hjelpa detta och således göra ostämnet
mera lättsmält tillsätter man till ko-mjölken något
alkali, antingen en lösning af soda – l del på 100
delar vatten – eller ock Karlsbadvatten. Qvantiteten
af detta vatten eller af sodalösningen i förhållande
till mjölken bör vara l del på 5 delar mjölk. Den
bristande qvantiteten socker kan ersättas antingen
med litet vanligt socker eller med mjölksocker;
dock är intetdera alldeles nödvändigt.
Den ko-mjölk som användes måste vara af god
beskaffenhet, nyligen mjölkad, oskummad och uppkokad;
frisk mjölk bör hemtas åtminstone 2 gånger om dagen
och gifvas barnet ljum, 36–37° C. Det är här liksom
vid digifningen af vigt, att barnet får sin föda på
någorlunda bestämda tider. Sugflaska bör användas,
och denna måste hållas ytterligt väl ren. Genom
underlåtenhet i sistnämnda afseende misslyckas ofta
den artificiella uppfödningen, ty den i flaskan
qvarvarande mjölken surnar, och till och med en
ytterst ringa qvantitet sur mjölk deri inleder snart
sur jäsning i den nytillsatta mjölken. För att den
artificiella uppfödningen skall lyckas, fordras derför
hos den, som har, vården om barnet sig anförtrodd,
icke blott tålamod och uthållighet, utan ock den
största noggranhet och renlighet.
Likasom det naturligt uppfödda barnet bör ända till
tandsprickningen lefva uteslutande af modersmjölken,
så bör äfven det artificielt uppfödda intill nämnde
tidpunkt lefva uteslutande af ko-mjölk, försatt
med något alkali. Efter denna tid kan såväl åt det
ena som åt det andra gifvas jämte mjölken äfven
annan föda, men denna väl afpassad och ej i för
stor mängd. Stärkelsehaltig föda, hvilken är den
vanligaste, bör vara så beredd, att stärkelsen är
antingen helt och hållet eller delvis förvandlad till
dextrin och socker (t. ex. malt-extrakt, skorpor,
rostadt bröd). Den så vanliga mjölvällingen,
hvari stärkelsen ingår fullkomligt oförändrad, är
således ej passande; den kan ej ännu digereras,
hvarför dess bruk hälst bör förvisas till tiden
efter första lefnadsåret. Af animaliska födoämnen
äro jämte mjölken såväl buljong som ägg, i synnerhet
gulan, passande och i allmänhet tjenliga för barnet
under senare delen af det första lefnadsåret.
A. K.
Barndop. Se Dop.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
