- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis /
17-18

(1878) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barthélemy, Sankt - Barthélemy-Saint-Hilaire, Jules

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Barthélemy [-mi], Sankt B., Sveriges
enda koloni, är en af de Små Antillerna i
Vestindien och tillhör norre delen af de
s. k. Leewards-öarna. Östligaste punkten
ligger på 17° 53’ n. br. och vid pass 45°
v. om Ferro. Största längden, från ö. till
v., är omkr. 13 kilom, (1 1/4 sv. mil);
bredden vexlar mellan 1/4 och 1/6 af
längden. Ytinnehållet är 21,14 qv.-kilom. (0,384
geogr, qv.-mil). Befolkningen, som i början af
detta årh. utgjorde vid pass 5,000 personer,
har, under inflytandet af minskad trafik och
tilltagande ekonomiskt betryck, småningom nedgått
till mindre än hälften. Ännu år 1863 utgjorde hon
2,834, men vid senaste folkräkningen (i slutet
af 1875) allenast 2,374 personer, deraf 1,018
mankön. I afseende på relativ folkmängd intager
S:t B. likväl ännu en af de mest framstående
platserna bland de vestindiska öarna, och då
de sex kolonier, som i detta hänseende hafva
försteget, alla, med undantag af Saba, äro större
stapelorter för handeln, men S:t B:s befolkning
numera uteslutande är hänvisad till öns egna
alster, synes påståendet om öfverbefolkning
ej vara alldeles obefogadt. Franska språket
är det allmänna på landsbygden, engelska i
öns ende stad, Gustavia. Slafveriet upphäfdes
1847. – Ön omgifves af klippor och sandreflar;
Gustavias hamn, Le Carenage, på vestra sidan af
ön, är dock särdeles god. Det inre är högländt
och bergigt – högste punkten 306 m. (1,040
f.) –, dels kalkbildningar, dels vulkaniska
formationer. Den fullständiga bristen på källor
och den omständigheten att regnet faller mycket
sparsamt vålla knapp växtlighet. Dock utgöra
plantage- och trädgårdsodling de förnämsta
yrkena. Ön frambringar något bomull, socker,
kakao, tobak, maniok, ananas och bananer,
hvilka jämte hudar, fjäderfän och stråhattar
äro de förnämsta utförsvarorna. Medelvärdet
af utförseln steg dock 1856–62 allenast till
22,100 spanska daler (82,875 kr.) om året. 1863
inlupo 399 fartyg, af hvilka 227 engelska och
132 svenska. Jämte nyssnämnda näringar idkas
fiske, som vid kusten är tämligen rikt, och
salttillverkning. Staden Gustavia hade 1875
en folkmängd af 793 personer. I det inre af ön
finnas tvänne vackert belägna byar, L’Orient och
S:t Jean. S:t B. koloniserades af Frankrike
år 1648 och afträddes till Sverige 1784.
J. H.

Det första svenska reglementet för öns styrelse
utfärdades d. 31 Okt. 1786. Svenska kronan skulle
representeras af en guvernör, men förvaltningen
handhafvas af det samme dag inrättade
Vestindiska kompaniet, hvilket disponerade
kronans egendom på ön, uppbar intraderna, till-
och afsatte tullbetjening o. s. v. Kompaniets
befattning med ön upphörde till följd af ett nytt
reglemente, af d. 15 Okt. 1805, och förvaltningen
anförtroddes då åt guvernören ensam. Det
tredje, ännu gällande, reglementet utfärdades
d. 25 Sept. 1811. Konseljen, som redan från
början varit koloniens domstol, blef nu äfven
"finanskonselj" och "regeringskonselj". Den
bestod i början af sju ledamöter, nämligen
guvernören såsom ordförande, justitiarien,
place-majoren, guvernements-sekreteraren och

tre af befolkningen valda förtroendemän. Sedan
guvernören numera jämväl blifvit justitiarie,
är antalet minskadt till 6. Enligt 1811
års reglemente finnes äfven ett slags
folkrepresentation, hvilken sammanträder
hvart tredje år. 1812 öfverenskommo konungen
och den svenske riksdagen, att Barthélemy
icke längre skulle lyda under svensk
grundlag och författning, utan i stället
öfverlemnas till Kongl. Maj:ts omedelbara
disposition. Ett kolonial-departement inrättades
i Stockholm. – Barthélemys finanser voro den
tiden blomstrande. Under de fem åren 1812–16
uppgingo intraderna till 490,182 sp. daler
(1,960,768 kr.), under de följande fjorton åren
(1817–30) till 454,230 sp. daler (1,816,920
kr.). Nämnde nittonårs-period gaf ett öfverskott
af 554,152 sp. daler (2,216,608 kr.), hvilket
efter hand skickades till Sverige. Efter 1830
har deremot kolonien kräft allt större årliga
bidrag. Omskiftningen derutinnan förklaras
af Gustavias egenskap af frihamn och Sveriges
neutralitet under det engelsk-nord-amerikanska
kriget vid århundradets början samt de derpå
följande striderna mellan Spanien och dess
revolterande syd-amerikanska kolonier. När dessa
anledningar att söka neutral hamn upphörde och
frihandeln derpå infördes öfver Vestindien,
var det slut med B:s blomstringstid. Så länge ön
stod under Kongl. Maj:ts enskilda disposition,
utgingo bidragen från konungens handkassa,
men sedan 1844–45 årens riksdag medgifvit,
att Barthélemy finge återföras under rikets
allmänna drätsel, har riksdagen betalt bidragen
och låtit balansera dem i riksgäldskontorets
böcker, under förhoppning att staten framdeles
skulle få godtgörelse genom koloniens ökade
afkastning eller genom hennes försäljning,
hvarom riksdagen 1844 och ofta sedermera gjort
framställning. Numera har till följd af ett
1872 års riksdagsbeslut den sålunda förskottsvis
utbetalda kostnaden (omkr. 1/2 mill. kr.) blifvit
afskrifven ur räkenskaperna. För år 1874 utgjorde
Sveriges bidrag 11,024 spanska daler eller dollar
(41,330 kr.), men intraderna på ön endast 1,735
sp. dlr (6,506 kr.). Kbg.

Barthélemy-Saint-Hilaire [bartelemi-sängt-ilär],
Jules, fransk vetenskapsman och politiker,
f. 1805, blef under restaurationen anställd
i finansministèren, men egnade den drygaste
delen af sin tid åt journalistiken och var från
1826 till 1830 medarbetare i Paris-tidningen
"Globe". Efter Juli-revolutionen uppsatte
B. tidningen "Bon sens" och skref samtidigt
i några andra oppositionsblad. 1833 drog han
sig tillbaka från politiken och egnade sig åt
vetenskapliga sysselsättningar. 1834 utnämnd till
lärare i franska literaturen vid Polytekniska
skolan, befordrades han fyra år derefter till
professor i grekisk och romersk filosofi vid
"Collége de France". Februari-revolutionen förde
honom åter in på den politiska vädjobanan. Han
blef sekreterare i den provisoriska styrelsen
samt invaldes i konstituerande och lagstiftande
församlingarna. Som deputerad understödde
B. regeringen i hennes kamp mot socialismen, men
vägrade Cavaignac sitt förtroende och anklagade
generalen för hans


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:11 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfab/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free