Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bel-esprit - Bel-étage - Belfast - Belfort - Belg, Belghus, musikt. Se Bälg, Bälghus - Belgard - Belgaum - Belger - Belgcia - Belgien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bel-esprit [bällespri], Fr., spirituel
författare, vanligen om skriftställare på
skönliteraturens område; qvickhufvud. Se Esprit.
Bel-étage [bälletasch], Fr., den praktfullaste
våningen i en större byggnad.
Belfast. 1) [bällfa’st]. Betydande fabriks- och
handelsstad uti den irländska prov. Ulster,
vid mynningen af floden Lagan. 174,412
innev. (1871). Säte för en katolsk biskop
och för ett katolskt universitet (sedan
1849). Flere akademier. Staden, som är en
af de vackrast byggda i Stor-Britannien,
eger två stora skeppsvarf och en ansenlig
handelsflotta. Tillverkning af bomull och linne
är platsens förnämsta industri. B:s uppblomstring
har varit ovanligt hastig; för 100 år
sedan funnos i staden icke 9,000 innev. – 2)
[bä’llfast]. Stad i den nord-amerikanske staten
Maine, vid Penobscot-bukten. Omkr. 7,000
innev. Säker och rymlig hamn.
Belfort l. Béfort [befår], stad och fästning
i öfre Elsass, vid floden Savoureuse och foten
af Vogeserna. Omkr. 8,500 innev. Under kriget
1870–71 försvarades fästningen hårdnackadt af den
franske kommendanten Denfert. 1871 sökte general
Bourbaki att undsätta densamme, men tillbakadrefs
af general Werder. I freden återlemnades B. till
Frankrike, men hölls besatt af tyskarna till
sommaren 1873, då krigsskadeersättningen till
fullo gäldats.
Belg, Belghus, musikt. Se Bälg, Bälghus.
Belgard, stad i preussiska prov. Pommern,
regeringsområdet Köslin, vid floden
Persante. 6,303 innev. (1871).
Belgaum (Belgam), befäst stad i
engelsk-ostindiska presidentskapet
Bombaj, distriktet Belgaum, n. v. om staden
Darvar. 21,455 innev. (1871). B. eger en högre
läroanstalt för infödda af hög börd och är en af
presidentskapets förnämsta militära stationer.
Belger, en af de tre keltiske hufvudstammar,
mellan hvilka Gallien var deladt på Caesars
tid. De innehade den norre delen af detta land,
mellan nedre Rhen, Seine, Marne och hafvet,
och det var sannolikt omkr. 400 f. Kr.,
som de invandrade dit österifrån. Sedermera
spridde de sig från norra Gallien till södra
Britannien, der de från Kent, som de troligen
först bemäktigade sig, utbredde sig öfver
landet mellan Engelske kanalen och Thames,
måhända äfven norr om denna flod, och i vester
till gränsen af Cornwallis. Både i Gallien och
Britannien voro belgerna delade i flere smärre
stammar (aduatuker, atrebater, bellovaker,
eburoner, nervier, remer, suessioner, veromanduer
m. fl.). Någon tid före Caesars ankomst till
Gallien hade suessionernas konung Divitiacus
utsträckt sitt välde icke endast öfver de
belgiske stammarna i Gallien, utan äfven öfver
en del af Britannien. I förbund med remerna
lyckades Caesar 57 f. Kr. kufva de belgiska
folken i Gallien, men ett häftigt uppror,
54–53 f. Kr., under anförande af eburonernas
konungar Ambiorix och Catuvolc, hotade att
alldeles förstöra romarnas nygrundade välde,
och Caesar måste anvånda all sin rådighet och
kraft för att undertrycka detsamma. Året derpå,
52 f. Kr., deltogo bellovakerna och andra
belgiska stammar i
Vercingetorix’ uppror, men blefvo åter kufvade,
51 f. Kr. De britanniske belgerna kufvades af
romarna på kejsar Claudii tid. – De britanniske
och de galliske belgerna voro i religion,
språk och seder på det närmaste beslägtade och
skilde sig ej häller i nämnvärd mån från de
öfriga keltiska folken i Gallien. Efter den
romerska eröfringen blefvo de tämligen snart
romaniserade. På folkvandringens tid dukade de
britanniske belgerna under för angelsachserna,
de galliske för frankerna. Romanskt språk
(franska) är dock ännu herskande i en stor
del af det nuv. Belgien, hvilket utgör
en del af de gamle belgernas område.
S. F. H.
Belgica eller Gallia belgica var namnet på en
af de fyra stora provinser, i hvilka kejsar
Augustus, 27 f. Kr., indelade Gallien. Den
fick sitt namn efter belgerna (se d. o.),
men sträckte sig vida ut öfver dessas land
och begränsades af Kanalen, Nordsjön, Rhen
(ända till Bodensjön), S. Gotthard, Penninske
alperna och en kroklinie, gående från granskapet
af Genève öfver Saône, Seine, Marne och Oise
till la Bresle, som längre fram blef gränsen
mellan Picardie och Normandie. Vid de romerska
förvaltningsområdenas efter hand fortgående
delning, i synnerhet under Diocletianus och
Konstantin den store, inskränktes äfven området
för namnet Belgica. Vid Rhen afsöndrades tvänne
provinser med namnet Germania, och återstoden
delades i tvänne, B. prima och B. secunda.
S. F. H.
Belgien (La Belgique) är den minste och en bland
de yngste af Europas stater, men dock förtjent
af synnerlig uppmärksamhet, såväl för de snabba
framsteg det i senare tider gjort på konstflitens
och samhällsförbättringarnas områden som ock för
landets betydenhet i handelns och konstens häfder
äfvensom i Europas politiska och krigshistoria.
Läge, storlek, gränser. B:s nordligaste punkt,
Meerle, är belägen under 51° 30’ n. br., dess
sydligaste, Torgny, vid 49° 30’; den vestligaste
punkten, Adinkerke, ligger vid 20° 12’ ö. lgd och
dess östligaste, Membach, vid 23° 47’. Landets
högste punkt, Jalhay, ligger 669,58 m. (2,254
f.) öfver, dess lägste punkt, S:t Gilles-Waes,
0,77 m. (2,6 f.) under hafvets vanliga yta. –
Största längden från Ostende till Arlon mäter
270, största bredden från Chimay till Turnhout
180 kilom, (1 kilom. = 3,368 f.). Ytvidden
är uppmätt till 29,455,16 qv.-kilom. (530,7
qv.-mil), hvadan den för 1874 års slut beräknade
folkmängdssiffran, 5,336,634, gifver en relativ
folkmängd af öfver hufvud 181 personer på hvarje
qv.-kilom. – Gränsen mot Nederländerna mäter 431
kilom., gränsen mot Tyskland 97, mot Luxemburg
129, mot Frankrike 614 och mot hafvet 67,
således i allt 1,338 kilom. (180,8 mil).
Naturbeskaffenhet. Fysisk geografi. Större
delen af landet, särskildt mot v. och n.,
är ett slättland, snarlikt Nederländerna. Mot
s. ö. råder större omvexling: skog och kullar
uppträda, och gränstrakterna i denna riktning
uppfyllas af Ardennernas skogklädda sluttningar,
hvilka genomskäras af djupt liggande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
