- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis /
219-220

(1878) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bengt Algotsson - Bengt Jönsson - Bengt Magnusson - Bengt, med tillnamnet Snivils - Bengtsson, Jon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig sköto de konungens sjuttonårige son, prins
Erik, som redan i 12 år burit konunganamn,
fastän utan konungadöme, och nu med bitterhet
såg faderns gunstling beklädd med furstlig makt,
troligen öfver just de landskap, på hvilka Erik
sjelf gjort räkning. I Okt. 1356 bröt resningen
ut. Till namnet var hon riktad mot hertig Bengt,
men i verkligheten gällde hon konungens makt i
samhället. Så stark var stormen, att hertigen
måste före årets slut fly ur landet och konung
Magnus i förlikningen 1357 förbinda sig att icke
gifva gunstlingen eller hans broder, herr Knut,
skydd i något af sina riken. Under tvänne år
saknas hertigens namn alldeles i historien,
och man känner ej ens hans vistelseort, som
dock troligen var Danmark. Så starkt var
hatet, att äfven efter Eriks hastiga död,
1359, Magnus måste lofva stormännen, att
hertig Bengt skulle vara fredlös i Sverige
och Skåne. Än en gång försvinner Bengts namn;
men år 1360, vid utbrottet af den afgörande
striden mellan Valdemar och Magnus, vågar han
sig in i Skåne. Detta kostade honom lifvet,
ty de uppretade svenskarna dräpte honom på
Rönneholms slott, utanför Engelholm. (Rasmus
Ludvigsson, den bekante genealogen i 16:de
årh. och Vasa-konungarnas sekreterare, nämner
Karl Ulfsson till Tofta och Magnus Niklisson
såsom banemän.)

En historisk sägen, som dock ej går längre
tillbaka än till samme Rasmus, förtäljer,
att hertig Bengt ådragit sig den mäktiga
Sparre-ättens och hennes vänners oförsonliga
hat genom att efter sin upphöjelse till hertig
förskjuta sin trolofvade, Tiohärads-lagmannen
Ulf Ambjörnssons dotter Ingeborg. Messenius
tillägger, att hon af brustet hjerta dött på
en pilgrimsfärd till den heliga grafven. Om
någon förvriden sanning ligger derunder, kan ej
afgöras; säkert synes, att Ingeborg var gift
tvänne gånger och för öfrigt var vida äldre
än Bengt. – Föga större trovärdighet förtjäna
de rykten om ett otillbörligt förhållande
mellan honom samt Magnus och drottning Blanka,
hvilka länge i vår historia gått och gällt
för obestridliga fakta. I sin äldsta form
äro de blott obestämda förmodanden, hvilkas
orimlighet och inre motsägelse tydligen vittna,
att der ej funnits något, som ej hatet varit
i stånd att uppduka och okunnigheten att tro.
C. A.

Bengt Jönsson, lagman i Upland 1440–50,
var af den slägt, som sedan kallade sig
Oxenstjerna. Han har fått ett namn i historien
mindre genom personlig storhet än genom den
betydande ställning, som ätten från hans tid
började intaga. 1436 satt han i svenska rådet,
1441 (vid konung Kristoffers kröning) mottog
han riddarevärdigheten, och slutligen, vid
denne konungs död, 1448, utsågs han att jämte
sin broder Nils vara rikets föreståndare, tills
konungaval skett. Detta val föll på Karl Knutsson
och bidrog endast att öka den Oxenstjernska
slägtens ovilja mot den nye konungen samt
befästa hennes sympatier för unionen med Danmark;
ty liksom Karl nu undanträngde Bengt, så hade
han en gång förr undanträngt dennes svärfar,
drotsen Krister Nilsson (Vasa). Bengt,

som afled omkr. 1450, fick en hämnare
i sonen, ärkebiskop Jöns Bengtsson, när
denne 1457 stötte kung Karl från tronen.
C. A.

Bengt Magnusson, svensk storman under medeltiden,
riddare, lagman i Östergötland och en af
rikets råd. Liksom sin 1263 aflidne fader,
lagman Magnus Bengtsson, hvilkens plats han
troligen genast intog, förde han i vapnet det
uppresta Folkunga-lejonet. 1289 begaf han sig
på en pilgrimsfärd till det heliga landet,
från hvilken resa han återkom 1291. Under hans
frånvaro skötte sonen Magnus lagmansämbetet
och tyckes 1293, året före faderns död, hafva
öfvertagit det helt och hållet. B. var tvänne
gånger gift: 1) med Margareta (d. före 1275), 2)
med Sigrid, som afled 1289 och begrofs i Skeninge
predikare-kloster. Lysande namn finnas bland hans
afkomma. Sonen Brynjolf var troligen farfader
till den så ryktbare hertig Bengt Algotsson;
dottern Ingeborg, förmäld med Birger Pedersson
till Finsta, lagman i Upland, blef moder till
den heliga Birgitta; dottern Katarina gifte sig
med Östgöta-lagmannen, sedermera riksdrotsen
Knut Jonson (af den s. k. Blå-slägten), från
hvilken en talrik och lysande ätt nedstammar. –
Vid Bengt Magnussons namn har i senare tider
anknutit sig den välkända romantiska sägen,
som gjort honom till Birger jarls yngre broder
och låtit honom på Ulfåsa, mot broderns vilja,
fira sitt bröllop med Sigrid den fagra,
en qvinna af låg börd, men med så utmärkta
själsegenskaper och ett så intagande yttre, att
hon dermed afväpnade sjelfva jarlens vrede. I
sin äldste form förekommer sägnen i en krönika
om S. Birgitta och hennes slägt, skrifven af
den 1486 aflidna Vadstena-abbedissan Margareta
Klausdotter. För historien om den ryktbara
kappan, hvars öden redan der skildras, kan ju
någon sanning ligga till grund, men i öfrigt
har kritiken farit illa med sägnen. Bengt är ej
längre Birger Jarls broder; han har troligen
gift sig med Sigrid först efter dennes död,
och om Ulfåsa, hvilket sannolikt fått sitt namn
först af S. Birgittas man, Ulf Gudmarsson,
tillhört honom – derom vet historien intet.
C. A.

Bengt, med tillnamnet Snivils. Den danske
häfdatecknaren Saxo, som lefde i slutet af 12:te
årh., nämner som Folkunga-ättens stamfar Folke
den tjocke och säger, att denne förmälde sig
med Ingerd, dotter till den 1086 mördade danske
konungen Knut den helige. Folke hade med henne
sönerna Bengt och Knut och genom någon af dem
(Saxo nämner ej hvilkendera) sonsönerna Birger
Brosa jarl och hans bröder (Karl jarl döfve
och Magnus Minniskiöld). En svensk källa,
tre hundra år yngre än Saxo, den så kallade
"Genealogia Folkungorum", som dock åberopar en
gammal uppteckning i Varnhem, säger, att Bengt,
med tillnamnet Snivils, var son till Folke den
tjocke och fader till Birger Brosa och hans
bröder. Huruvida Bengt varit jarl eller icke,
derom hafva källorna intet att förmäla, och
äfven om hans öfriga förhållanden iakttaga de
fullkomlig tystnad. C. A.

Bengtsson, Jon, från Ströby, i Skatelöfs socken
af Kronobergs län, namnkunnig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:11 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfab/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free