Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Benzelius, Gustaf - Benzelius, Lars - Benzelius, Lars - Benzelius, Mattias - Benzelstierna, Lars - Benzenberg, Johann Friedrich - Benzin (Bensin) l. Benzol - Benzoë
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
k. kansliet samt blef registrator 1720. Efter
utrikes resor under åren 1721–25 blef han
vid sin återkomst aktuarie i riksarkivet,
1732 kongl. bibliotekarie och 1737 censor
librorum. Död i Stockholm d. 28 April 1746. – Han
var en utmärkt bokkännare och bidrog väsentligen
till kongl. bibliotekets förkofran, på samma gång
han varmt nitälskade för den svenska literaturens
tillväxt.
7. Benzelstierna, Lars, mineralog, f. i
Upsala d. 27 Mars 1680, var den föregåendes
äldre broder. Han egnade sig, uppmuntrad
af sin morbroder assessor Odelstiernas
föresyn, åt bergsvetenskapernas studium och
ingick i Bergskollegium. Sedan han lärt
känna fäderneslandets förnämsta grufvor,
besökte han under åren 1703–06 de berömda
utländska bergverken i Sachsen, Böhmen,
England o. s. v. Han tjenstgjorde
derefter såsom bergmästare och blef 1722
assessor i Bergskollegium. 1727 utnämndes
han till direktör för Hellefors silfververk
och 1744 till bergsråd. 1747 fick han titel
af landshöfding. Redan 1740 valdes han till
ledamot af Vetenskaps-akademien. Han deltog
i frihetstidens riksdagar och användes af
regeringen i de flesta vigtiga ärenden rörande
bergshandteringen. Död d. 10 Juni 1755.
8. Benzelstierna, Lars, biskop, son af den
föregående och en dotter till biskop Svedberg,
föddes d. 19 April 1719 på Starbo uti
Norrbärke socken i Dalarna. Efter studier
i Upsala och Lund blef han 1738 promoverad
till filos. magister vid det sistnämnda
universitetet, der anställd såsom docent 1741
och såsom adjunkt i teologi 1743. År 1746
flyttades han till Upsala såsom professor i
grekiska språket, men öfvertog redan 1747 en
teologisk professur. 1759 utnämndes han till
biskop i Vesterås, der han verkade öfver 40 år.
Ifrån 1755 bevistade han de fleste riksdagarna
under århundradet. Ehuru van vid frihetstidens
partistyrelse, gjorde han i allmänhet Gustaf III
till nöjes och blef derför ordensbiskop 1785.
Död i Vesterås d. 18 Febr. 1800.
Han skildras såsom en stilla och försigtig man
och såsom mycket nitisk i sina ämbetspligters
fullgörande. Det fans knappt någon församling
i hans stift, som han icke flere gånger hade
besökt under sina visitationsresor.
9. Benzelstierna, Mattias, statssekreterare,
lärd samlare, f. i Lund d. 8 Sept. 1713, var
son af ärkebiskopen Jakob B. Dennes söner
kallade sig Benzel, tills de 1747 efter faderns
död upptogos på riddarhuset. Han tjenstgjorde i
kansliet och tillika såsom sekreterare i sekreta
utskottet 1740–41, 46–47 samt 51–52 och gjorde
utrikes resor 1742–45. Ehuru han ansågs för
en arbetsam och framstående ämbetsman, blef
han först 1759 utnämnd till öfverpostdirektör
och statssekreterare. 1786 blef han ledamot
af Vetenskaps-akademien samt hedersledamot af
Vitterhets historie och antiqvitets-akademien.
Död i Stockholm d. 11 Mars 1791. B. hade,
jämte handskrifter, mynt och målningar, samlat
ett dyrbart bibliotek, hvilket öfvergick till
hans systerson, sedermera excellensen Lars von
Engeström, och blef grundstommen till det s. k.
Engeströmska biblioteket, hvilket 1864 införlifvades
med kongl. biblioteket i Stockholm.
10. Benzelstierna, Lars, politisk äfventyrare,
f. 1759, son af ärkebiskop Erik Benzelii
d. y:s son fabrikören Albrekt Benzelstierna,
egnade sig åt sjömansyrket och blef officer
vid amiralitetet. Vid ett besök i Köpenhamn
1789 uttänkte han en plan att bränna den
der infrusna ryska flottan. Denne plan,
som han meddelade general Toll, blef dock
upptäckt. Dömd till döden, benådades han med
lifstids fängelse på Munkholmen vid Trondhjem,
men lösgafs efter några år och återkom till
fäderneslandet. Död 1808. Jfr d’Albedyhll, G.
E. V. M.
Benzenberg, Johann Friedrich, tysk fysiker och
politiker, f. 1777, d. 1846, känd för sina
sinnrika experiment med afseende på jordens
rotation, utnämndes 1805 till professor vid
lyceum i Düsseldorf och ställdes samtidigt i
spetsen för Bajerns uppmätning. 1810 begaf han
sig till Schweiz, emedan han icke kunde fördraga
att lefva under Napoleonskt regemente. När han
efter Napoleons fall såg sina frihetsdrömmar
gäckas, fattade han ett bittert hat mot
preussiska regeringen och angrep henne i
en mängd skarpa tidningsartiklar äfvensom i
arbetena Ueber die staatsverwaltung des fürsten
von Hardenberg (1821) och Friedrich Wilhelm III
(1821). Han utgaf äfven flere vetenskapliga verk,
bl. a. Versuch, die entfernung, geschwindigkeit
und bahn der sternschnuppen zu bestimmen (1800)
och Ueber die sternschnuppen (1839). I sistnämnda
arbete förfäktade han på ett skarpsinnigt sätt
stjernfallens kosmiska ursprung.
Benzin (Bensin) l. Benzol, kem., kallas
ett af Faraday 1825 upptäckt kolväte af
sammansättningen C6 H6. Det förekommer i
den flyktigaste delen af stenkolstjäran,
den s. k. stenkolsoljan, och bildas genom
stark upphettning af kolvätet acetylen
(se d. o.). Benzinet är en färglös, starkt
ljusbrytande olja. Egentlig vigt 0,899. Kokpunkt
80°,5. Det har en egendomlig, eter-artad lukt
och löser med lätthet fett, hartser m. m.,
hvarför det användes till uttagande af fläckar
o. d. Benzinet gifver upphof till en oerhörd
mängd derivat, i den organiska kemien benämnda
"aromatiska föreningar", bland hvilka många
äro af stor teknisk eller medicinsk betydelse,
t. ex. nitro-benzol, anilin och anilin-färger,
karbolsyra, pikrin-syra, salicyl-syra
m. fl. Ofta, ehuru oegentligt, förstår man med
benzin allehanda flyktiga, mellan 70°–100°
kokande kolväten, som till sammansättning
och kemiska förhållanden äro det egentliga
benzinet alldeles olika, t. ex. kolväten ur
bergolja. P. T. C.
Benzoë, farmak., är namnet på några välluktande
hartser, af hvilka flere antagligen erhållas
af arter, som höra till slägtet Styrax L.,
nat. fam. Styraceae Rich., kl. Monadelphia L. Det
i Skandinavien officinella benzoehartset från
Siarn, Resina Benzoës, har vanligen uppgifvits
vara en produkt af St. Benzoin Dryand., som
är ett medelstort träd, hvars bladverk har en
egendomlig skiftning, till följd af de rostbruna
fjäll och hvita stjernhår, som bilda en beklädnad
å bladens undre sida samt å qvistar, bladskaft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
