Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bertrand, Henri Gratien - Bertrand, Friedrich Oskar - Bertrand de Born, vicomte d'Hautefort - Bertrich - Bertuch, Friedrich Justin - Berusande drycker. Se Rusdrycker - Berwald, Johan Fredrik - Berwald, Franz Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han sig i kriget mot Preussen 1806–07 och i
kriget mot Österrike 1809, blef derunder
divisionsgeneral och utnämndes efter slaget vid Aspern
till grefve samt till guvernör öfver Illyrien.
1812 och 1813 lade B. nya lagrar till de redan
förvärfvade; efter nederlaget vid Leipzig
skyddade han den franska arméns återtåg. Sedan
blef han, efter återkomsten till Paris, utnämnd
till "aide-major-général" vid nationalgardet, men
återtog, när faran växte, sin plats i armén.
Efter Durocs död hade han blifvit stormarskalk
vid hofvet. Napoleon följde han 1814 till Elba
och 1815 till S:t Helena, dit han medförde sin
familj, och der han gaf ett berömvärdt
efterdöme af tillgifvenhet och trohet. Först efter
Napoleons död vände han åter till Frankrike,
der han af Ludvig XVIII blef återinsatt i alla
sina värdigheter. Efter Juli-revolutionen (1830)
valdes han till deputerad och slöt sig i denne
egenskap till det liberala partiet. Han talade
i synnerhet för pressens frihet och
pärskammarens afskaffande. 1840 var han prinsen af
Joinville följaktig, när denne förde Napoleons lik
tillbaka till Frankrike. Död 1844.
Bertrand [bärtra’ng], Friedrich Oskar, tysk
agronom, f. 1824, var en af de landtbrukare på
kontinenten, hvilka först tillämpade
dräneringssystemet. Han är äfven känd som
landtbruksskole-föreståndare och som författare, bl. a. af
Ackerbau und viehzucht für den kleinen
landwirt (1867; 3:dje uppl. 1871).
Bertrand de Born [bärtra’ng dö bå’rn], vicomte
d’Hautefort, fransk troubadour, f. omkr. 1145 på
slottet Born i Périgord, spelade en betydande
rol i striderna mellan konung Henrik II af
England och dennes söner, till hvilka han i
Bordeaux, vid drottning Eleonoras hof, trädt i
närmare förhållande. B. var den egentliga själen
i dessa strider och eggade oupphörligt sönerna
mot deras fader, hvarför han i Dantes
"Gudomliga komedi" fick plats i helvetet. Efter
Henriks död (1189) organiserade han ett uppror
mot Richard Lejonhjerta och hetsade Filip
August mot honom. B. visste alltid att draga sig
ur de olyckligaste lägen. Hans dikter äro dels
politiska sånger (sirventes), dels eldiga
kärleksvisor. Han dog omkr. 1210 i klostret Daron.
Bertrich, by och badort i preussiska
regeringsområdet Koblenz.
Bertuch, Friedrich Justin, tysk literatör
och förlagsbokhandlare, f. 1747, d. 1822,
grundlade 1791 den för sin tid storartade
bokhandels- och förlags-affären "Industrie-comptoir" (sedan
1802 kalladt "Landes-industrie-comptoir"), af
hvilket det ännu bestående kartförlaget
"Geographisches institut" var en underafdelning. B:s
öfversättning af "Don Quixote" har sin
betydelse derigenom att den fäste tyskarnas
uppmärksamhet på den spanska literaturen. 1784
uppgjorde B. tillsammans med Wieland och
Schütz planen till den ryktbara "Jenaische
allgemeine literaturzeitung" och 1786 började han
utgifva den första tyska modetidningen,
"Journal des luxus und der moden".
Berusande drycker. Se Rusdrycker.
1. Berwald, Johan Fredrik, musiker, f. i
Stockholm d. 4 Dec. 1787, uppträdde redan i sitt
sjette år som violinspelare och blef i sitt tionde
prisbelönt såsom kompositör af en uvertyr. 1800
företog han med sin far konstresor utomlands,
studerade derunder violin för Rode och
komposition för Vogler samt var under sju års tid
anställd som förste violinist vid kejs. teatern i
Petersburg. 1813 ingick han i hofkapellet i
Stockholm, blef 1816 konsertmästare, 1823
kapellmästare och 1849 emeritus. Död d. 26 Aug.
1861. – B. var en skicklig orkesteranförare,
utmärkt qvartettspelare och aktningsvärd
kompositör. Hans kompositioner uppgifvas af
honom sjelf till öfver 60 nummer (de flesta otryckta)
och utgöras af sonater, rondon, konserter,
stråkqvartetter, romanser (Dödsoffer åt bröderna
Ramsay, Klagan på stranden, Ack du, för hvilken
jag evigt skall ömma m. fl.), festmusik till
drottning Desiderias och Oskar I:s kröningar,
sorgmusik till Sofia Albertinas och Karl XIV Johans
begrafningar, prologer, kantater, operetten
L’héroïne de l’amour filial (uppförd i Petersburg
1811), musik till en mängd dramer, bl. a. Odin
i Svithiod, Birger jarl, Erik XIV, Turken i
Italien, En majdag i Värend m. m. Dessa
tonsättningar röja icke någon djupare
egendomlighet, men väl klarhet och formskönhet. A. L.
2. Berwald, Franz Adolf, den föregåendes
halfkusin, tonsättare, f. i Stockholm d. 23 Juli
1796, studerade under Du Puy, blef 1812
violinist i hofkapellet, nedsatte sig 1829 i Berlin,
der han komponerade operetten Der verräther,
men slog snart för en tid in på en ny bana
och öppnade 1835 ett ortopediskt institut, som
egde bestånd till 1840. År 1841 komponerade
han i Wien operan Estrella di Soria, som långt
senare (1862) blef uppförd i Stockholm. 1842
återvände han till Sverige, der han ifrigt
sysselsatte sig med att komponera. Under denna tid
tillkommo operetterna Jag går i kloster (gifven
1843) och Modehandlerskan (1845), kantaterna
Gustaf Adolf den stores seger och död vid
Lützen och Nordiska fantasibilder m. m.
Otillfredsställd med dessa styckens mottagande, reste B.
1846 till Paris och Wien, i hvilken senare stad
han, med biträde af Jenny Lind, uppförde sin
stora tonmålning Ein ländliches verlobungsfest
in Schweden, som mottogs med stort bifall
äfven i flere andra städer i Syd-Tyskland. 1849
återkom B. till Sverige, innehade 1851–58
disponentskapet öfver Sandö glasbruk, blef 1867
lärare i komposition vid konservatoriet i
Stockholm samt fick i uppdrag att omarbeta den
svenska koralboken – ett arbete, som afbröts
genom B:s död, d. 3 April 1868.
Franz B. är ett af de förnämsta namnen i
den svenska musikens historia, ja på
symfoni- och qvartett-kompositionens område måhända det
allra förnämsta. Hans operor förmådde, trots
stora enskilda skönheter, icke blifva långlifvade.
Men såsom instrumental tonsättare är B:s
förmåga obestridd och äfven i utlandet högt
skattad. Han förenar sjelfständighet, viljekraft och
rik fantasi med en ovanlig musikalisk lärdom.
Den svåra konsten att tematiskt och
kontrapunktiskt behandla ett motiv eger B. i hög grad.
Hans orkestrering är mönstergiltig. Hans
tydligt skönjbara mönster, hvilket han dock följt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
