- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis /
417-418

(1878) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betäckte vägen - Betänkande - Beudant, François Sulpice - Beukelsz l. Beukelszoon, Wilhelm - Beulé, Charles Ernst - Beurmann, Karl Moritz von - Bernonville, Pierre de Ruel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

är af största vigt vid en fästnings försvar,
emedan den anfallande derigenom hindras att
utföra de arbeten, som äro nödiga för
graföfvergången. För att skydda betäckte vägen vid en
beskjutning längs efter, anbringas tvärvallar
öfver densamme. Dessa kunna äfven tjena till
försvarbarhetens höjande – något som ännu
mer sker derigenom, att man i vapenplatserna
anlägger murade reträttverk, reduiter (redutter).
– Stundom anlägges en yttre betäckt väg
utanför och vid foten af den egentlige fältvallen.
Med en yttre betäckt väg följer ock en, der
utanför varande, yttre fältvall.
G. U.

Betänkande, förberedande skriftligt utlåtande
öfver någon af ett utskott, en komité o. s. v.
till pröfning förehafd fråga. –
Utskotts-betänkande. Öfver hvarje till ett bland
riksdagens utskott "remitteradt" ärende skall
utskottet afgifva betänkande, till hvilket
utskottsledamot kan skriftligen afgifva sin skiljaktiga
mening, "reservation". Så vidt ske kan, skall
betänkandet föredragas samtidigt i båda
kamrarna. Efter första föredragningen "bordlägges"
det, och detta "hvilande på bordet" kan äfven
nästa gång, på flere (minst två) ledamöters begäran,
förnyas; men när frågan förekommer för tredje
gången, skall hon företagas till afgörande. I
allmänhet är dessförinnan betänkandet i tryck
utdeladt bland kamrarnas ledamöter. Om
kammaren anser frågan kräfva ytterligare utredning,
eger han "återremittera" ärendet till ny
behandling. Vid öfverläggning öfver utskotts
betänkande är det kammaren obetaget att, utan
afseende på hvad utskottet föreslagit och äfven
utan återremiss, omedelbart besluta
modifikationer.
J. H.

Beudant [böda’ng], François Sulpice, fransk
mineralog och fysiker, f. 1787, blef 1840
general-direktör vid Paris’ universitet, der han
innehade professuren i mineralogi. Död 1850.
Han förvärfvade sig ett aktadt namn genom sina
specialundersökningar om förhållandet mellan
kemisk sammansättning och kristallisation, om
möjligheten för hafsmollusker att lefva i sött
vatten samt om mineralens specifika vigt och
kemiska analys. Bland B:s äldre arbeten må
nämnas Voyage minéralogique et géologique en
Hongrie
(1822) och hans förnämsta verk, Essai
d’un cours élémentaire et général des sciences
physiques
(1828), som indelas i "Traité
élémentaire de physique" (6:te uppl. 1838) och
"Traité élémentaire de minéralogie" (2:dra uppl.
1830). Till hans senare skrifter hör bl. a.
Cours élémentaire de minéralogie et géologie
(1841, 12:te uppl. 1868).

Beukelsz l. Beukelszoon [bökelson],
Willem, äfven kallad Bökel och Buckelings,
fiskare i Biervliet i holländska prov. Flandern,
d. 1397, förbättrade metoden att insalta sill och
gjorde sig dermed förtjent om sitt fädernesland.
Enligt det vanliga antagandet är ordet
"böckling" bildadt af hans namn.

Beulé [böle], Charles Ernest, fransk
arkeolog och politiker, f. i Saumur 1826, var en
tid professor i retorik i Moulins, vistades 1849–53
i Athen, der han gjorde vigtiga upptäckter
genom gräfningar på Akropolis, blef 1854
professor i arkeologi vid det kejserl. biblioteket i
Paris, anställde 1858–59 på egen bekostnad
gräfningar på platsen för det forna Kartago,
blef 1860 medlem af "Académie des
inscriptions" och 1862 ständig sekreterare i
"Académie des beaux-arts". Under sina sista år gjorde
han sig mest bemärkt såsom politiker (ifrig
orléanist). Invald i Nationalförsamlingen 1871,
tog han plats i högra centern och blef en
verksam medlem af åtskilliga kommissioner. I det
af Mac Mahon d. 25 Maj 1873 bildade nya
kabinettet ingick B. som inrikes-minister; men
hans rojalistiska ifver och reaktionära
sträfvanden gjorde, att han måste afgå d. 26 Nov. s. å.
Död 1874, såsom man har skäl att tro, genom
sjelfmord. – Bland B:s många skrifter må
nämnas L’Acropole d’Athènes (1854–63), Etudes sur
le Péloponèse
(1855), Les monnaies d’Athènes
(1858), Fouilles à Carthage (1860), La
sculpture avant Phidias
(1864), L’art grec avant
Périclès
(1868) samt Procès des Césars (1867–70),
ett verk i fyra afdelningar, af hvilka de båda
första ("Auguste, sa famille et ses amis" och
"Tibère et l’héritage d’Auguste") väckte stort
uppseende genom sina häftiga utfall mot
despotismen och särskildt bonapartismen. B:s sista
arbete var Fouilles et découvertes o. s. v. (1873),
hvilket innehåller en fullständig historia om
européernas sedan 1848 utförda gräfningar i
klassisk jord.

Beurmann [bö’jrman], Karl Moritz von,
tysk upptäcktsresande, f. i Potsdam 1835, blef
sappörofficer 1857, men tröttnade vid
fredstjenstgöringen och tog afsked 1859. Året derpå
företog han en vetenskaplig resa till Nubien, öfre
Egypten och Bogoslanden. Kort efter sin
hemkomst, 1861, beslöt han att göra en resa till
det inre Afrika, närmast för att skaffa
upplysning om den i Vadai försvunne resanden
Vogels öde. I Febr. 1862 bröt han upp från
Tripolis och kom i Jan. 1863 till Mao, på
gränsen af Vadai, men blef der mördad i Febr.
s. å. B. författade en Glossar der tigré-sprache,
hvilken samtidigt (1868) utkom på tyska och engelska.

Beurnonville [börnångvi’l], Pierre de Ruel,
markis de B., fransk marskalk och statsman, f.
1752, inträdde 1775 i armén och gjorde som
major fälttågen i Ostindien 1779–81. För
sina revolutionära sympatier fick han 1792
uppdrag att organisera nordarmén. Han deltog
s. å. i slaget vid Valmy och försvarade sedan
lyckligt Lille samt blef derför utnämnd till
generallöjtnant. Mindre lycklig var han mot Trier
och i slaget vid Jemappes. Genom
girondisternas understöd blef han krigsminister i Febr.
1793, men ådrog sig jakobinernas hat och trädde
snart tillbaka. När Dumouriez ville vinna
honom för Österrike, angaf B. dennes planer för
nationalkonventet och afsändes för att häkta
honom, men blef sjelf fasttagen och utlemnad åt
österrikarna. Efter nära tre års fängelse i Olmütz
utvexlades han i Nov. 1795. Efter sin återkomst
till Paris utnämndes han till befälhafvare öfver
nordarmén, men nedlade 1798 sitt kommando
och anställdes af direktoriet såsom
general-inspektör öfver infanteriet. 1800 verkade han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:11 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfab/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free