Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bleking
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillsammans omfatta 35 socknar, fördelade på
22 pastorat. Dessutom finnes en
amiralitetsförsamling i Karlskrona. Inom länet ligga 3
städer: Karlskrona, Karlshamn, och
Sölvesborg, hvilkas sammanlagda ytinnehåll utgör
0,2378 qv.-mil. Lyckeby, Elleholm,
Avaskär, Kristianopel och Ronneby hade
fordom stadsrättigheter; men nu äro de trenne
förstnämnda endast byar, de bägge sistnämnda
köpingar. (Ronneby har dock nyligen till Kongl.
Maj:t ingifvit ansökan om stadsrättigheter.)
Folkmängden utgjorde vid 1875 års slut 131,812
personer (63,603 mankön, 68,209 qvinkön), af
hvilka 24,481 bodde i städerna och 107,331 på
landsbygden. Folkökningen i länet var 1841–67
årligen 1,07 %, men 1871–74 endast 0,96 %.
Sedan skogarna under nyare tider betydligt
förbrukats, utgöra åkerbruk och fiske folkets
huvudsakligaste näringskällor. 1874 upptog den
odlade jorden 17,56 % och den naturliga ängen
8,17 % af landskapets hela areal. En större
del af åkern än i något annat landskap (näml.
17,77 %) användes till odling af potates,
hvarför ock bränvinsbränning idkas i stort
omfång. 1866–70 var årliga medeltalet af
tillverkningen vid 52 brännerier 1,259,576 knr, för
hvilka i medeltal erlades en årlig
tillverkningsafgift af 844,018 kr.; under femårsperioden
1871–75 motsvarades dessa siffror af 1,819,382 knr
och 1,442,425 kr. 1875 tillverkades 2,032,127
knr (omkr. 1/9 af hela rikets tillverkning), för
hvilka tillverkningsafgiften belöpte sig till
1,626,333 kr. Husdjurens antal i förhållande
till folkmängden understiger det i Sverige
normala; endast Bohus län föder ett relativt
mindre antal kor. Bergsbruk förekommer ej, men
metaller bearbetas vid 5 verk (1 gjuteri, 3
jernverk, 1 kopparhammare) med ett
tillverkningsvärde af 1,394,844 kr. (1875).
De verk, som dernäst hafva största
tillverkningsvärdet, äro garfverierna
(till antalet 19), tobaksfabrikerna (11)
samt Strömma bomullsspinneri. Vid samtliga
fabriker och manufakturinrättningar sysselsattes
1875 öfver 2,000 personer, vid 42 särskilda
handtverk 1,600 personer. Vid utrikes sjöfart
sysselsättas 800 skeppare och sjömän. Fiske,
hufvudsakligen af sill och torsk, sysselsätter
uteslutande mer än 5,000 personer och idkas
dels i skärgården, dels långt ute på hafvet, i
närheten af Bornholm och ända ned till tyska
kusten. Laxfisket i Mörrums å, der en
laxodlingsanstalt är inrättad, är icke obetydligt.
Försäljningen af färsk fisk beräknades för 1875
inbringa minst 276,352 kr. Under vanliga år
beredas och insaltas omkr. 30,000 tnr af den
fångade sillen för att utgå i marknaden.
Bleking var af forno ett svenskt landskap, men
afträddes i midten af 1000-talet till Danmark,
med hvilket rike det var införlifvadt nästan
oafbrutet i 600 år. Under medeltiden var dess
omfång mindre än i våra dagar, i ty att Listers
härad hörde till Skåne. Landskapet hade eget
ting och egen domare, men synes hafva följt
Skånes lag. Innebyggarna kallades blekingsfarar
och åtnjöto en jämförelsevis stor sjelfständighet,
enär inga herresäten funnos i landet (deremot
funnos många slott och fästen, såsom Elleholm,
Lyckeby Avaskär m. fl.). 1242 blef Bleking hertigdöme,
men hemföll redan 1260, efter hertig Knuts (Valdemar
II:s sons) död, till kronan. Sedermera lemnades
det af danska konungar ett par gånger i pant
för försträckningar, och på den grund innehades
landskapet af hertig Johan af Holstein. Dennes
snikenhet förmådde dock B. att 1332, jämte Skåne,
gifva sig under den svenske konungen Magnus Eriksson.
Men 1360 kom det åter under danskt välde. Såsom
gränsland hemsöktes det under den följande
tidens krig ofta af svenskarna, som plundrade
och brände derstädes. 1436 drog Engelbrekt dit
ned; Karl Knutssons befälhafvare foro
svårt fram der 1452, Svante Sture inföll i landet
1509, och genom B. von Melen intogs det
1523 af Gustaf Vasa, som behöll det endast inpå
följande året. Under det nordiska sjuårskriget
(1563–70), då bl. a. Ronneby inför Erik XIV:s
ögon togs med storm och förstördes (d. 4 Sept.
1564), och under Kalmarkriget (1611), då den
nyanlagde staden Kristianopel öfverraskades af
Gustaf Adolf och stacks i brand (d. 25 Juni
1611), härjades B. vidt och bredt. I Roskildska
freden (1658) afträdde Danmark Bleking till
Sverige. Landskapet hade under den danska
tiden varit deladt på två län: Sölvesborgs och
Lyckå (sedan Kristianopels). När det kommit
till Sverige, lydde det till en början under
samme generalguvernör som Skåne och derefter
under guvernören öfver Kalmar län, medan
delar af detsamma förenades med Kronobergs län;
men sedan 1683 har det haft sin egen
landshöfding. Sistnämnda år infördes
båtsmansindelningen. 1677 förlorade Kristianopel och 1687
Ronneby sina stadsrättigheter, och nya städer
grundlades: Karlshamn 1666, Karlskrona 1680.
Landskapet har under den svenska tiden varit
stadt i jämnt framåtskridande, ehuru det både
lidit af krig – under Karl XI och Karl XII –
och 1710–11 drabbades af en pest, som
bortryckte hälften af befolkningen.
B:s vapen, om hvars ålder och betydelse
man är oviss, föreställer ett grönskande träd,
hvars stam omgifves af tre kronor i blått
fält. Skölden betäckes af en grefvekrona.
Blekingsboarna hafva haft rykte om sig att
vara trotsiga och stundom våldsamma. Detta
lynne kan förklaras genom den ställning de
såsom gränsbefolkning måste intaga under
ständiga fejder. Der och hvar i B. får man ännu
se den gamla pittoreska landskapsdrägten: för
mannen knäbyxor af hjortskinn, grant
broderade västar samt jackor med blanka
knappar; för qvinnan en rynkad kjol och dubbla
lifstycken. Det inre lifstycket är stundom
helt och hållet af siden, prydt med guld- och
silfversnören och öfver bröstet sammanfäst med
silfverhäktor. Det yttre utbytes om sommaren
mot ett lif med långa, hvita lintygsärmar. Till
drägten höra slutligen ett bredt förkläde och ett
vackert knutet hufvudkläde. – Öfver B. finnas
åtskilliga, till störste delen äldre, beskrifningar,
såsom akademiska disputationer af L. Muhrbeck
(1719), J. H. Sorbon (1746), A. J. Kling (1743
och 1746), P. Mützell (1747) m. fl., "Utkast till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
