- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis /
1169-1170

(1878) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bronsgjutning, en teknisk konst - Bronsit (Bronzit), miner. - Bronspulver, tekn. Se Bronsfärger - Bronssjukan, patol. Se Addisons sjukdom - Bronsåldern, arkeol. - Bronte, stad på Sicilien - Brontë, Charlotte - Brontes, Grek. mytol., en cyklop, son af Uranos och Gaia - Bronteum, åskmaskin på grekernas och romarnas teatrar - Bronzino, italiensk målare. Se Allori - Bronzit, miner. Se Bronsit - Bro och Vätö, skepps- och tingslag i Stockholms län - Broocman, Reinerus Reineri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lykopodium, göres i densamma af eldfast ämne
en afgjutning, som kommer att bilda kärnan.
Men denna utfyller helt och hållet mantelns
hålrum, eftersom intet vaxlager finnes. För att
skaffa rum för bronsen aflägsnas derför manteln,
hvarför man från den fristående kärnans massa
bortskrapar ett lager, som i tjocklek motsvarar
det blifvande gjutgodset. Derefter hopfogas
åter manteln.

Bronsit (Bronzit), miner., ett
hufvudsakligen af magnesium och jernbisilikat
sammansatt mineral, som räknas till pyroxenens grupp.
Det bildar bladiga, bronsfärgade partier, som
på vissa ytor hafva en metallisk glans, och det
träffas utomlands i vissa serpentiner, borsalter
o. s. v. P. T. C.

Bronspulver, tekn. Se Bronsfärger.

Bronssjukan, patol. Se Addisons
sjukdom
.

Bronsåldern, arkeol., kallas i den jämförande
fornforskningens system den kulturperiod, då
man förfärdigade eggverktyg och eggvapen af
brons. Den ene af bronsens beståndsdelar,
kopparn, förekommer tämligen allmänt i
naturen och kunde derför mångenstädes ganska
tidigt blifva föremål för bearbetning. Man har
funnit spår af en kopparålder både i Egypten,
på Cypern och uti Indien. En bronsålder kunde
icke uppkomma, förr än man hade lärt känna
bronsens andre beståndsdel, tennet, hvilket man
under den äldsta tiden torde hafva erhållit i
synnerhet från de inre delarna af Persien (se
Kassiteriderna). Bronsålderns kultur har
förekommit såväl i de vestre delarna af Asien
som inom så godt som hela Europa, och nästan
öfverallt har bronsåldern föregåtts af en
stenålder samt efterföljts af en jernålder, som der
och hvar (t. ex. i mellersta Europa) tyckes hafva
utvecklat sig ur bronsåldern, men på andra
ställen (t. ex. i Sverige) icke står i något
sammanhang med dem föregående bronsåldern.
Antagligen har bronsålderskulturen inkommit från
Asien i sammanhang med de indogermanska
folkens invandring och sedan spridt sig utöfver
Europa, i hvars olika delar hon tagit sin början
olika tidigt och varat längre eller kortare
perioder. De homeriske sångerna synas tala om en
kultur, som var på väg att öfvergå från
bronsålderns till jernålderns stadium. På den nordiska
provinsens område deremot fortfor bronsåldern
ännu efter den tid då Filip, Alexander den
stores fader, regerade i Macedonien. Under
den rena bronsåldern kände man inga andra
metaller än kopparn och tennet (vanligen i
blandning af ung. 9/10 koppar och 1/10 tenn)
samt guldet. Under jernåldern använde man
fortfarande kopparlegeringar, men man nyttjade
dem ej längre till förfärdigande af eggvapen
och eggverktyg, och legeringen innehåller utom
kopparn och tennet, som ofta förekommer i
mycket små qvantiteter, tillika bly och äfven
zink. Hd.

Bronte, stad på Sicilien, vid foten af Etna.
Omkr. 10,000 innev. Ullmanufakturer. 1799
utnämndes Lord Nelson till hertig af B.

Brontë [brå’nti], Charlotte, engelsk
författarinna, f. 1816 i Hartshead (Yorkshire), blef

tidigt moderlös och tillbragte sin första
barndom i Haworths ödsligt belägna pastorat. Vid
åtta års ålder skickades hon till en skola i
Cowans Bridge (sedermera skildrad i "Jane
Eyre" under namnet Lowood), togs likväl snart
åter hem och blef familjens förstyre, sattes
derefter i en ny skola, der hennes begåfning
uppmärksammades och der hon sedermera blef
anställd som lärarinna. Efter ett otillfredsställande
försök som guvernant begaf hon sig 1842, i
sällskap med systern Emily, till Bruxelles för
att erhålla större insigt i franska språket. Efter
sin återkomst, 1844, började de att, tillsammans
med en tredje syster, på allvar egna sig åt
literaturen. Under pseudonymerna Currer
(Charlotte), Ellis (Emily) och Acton (Anne) Bell
utgåfvo de 1846 ett häfte dikter, hvilket dock
ej synnerligen uppmärksammades, och kort
derefter hade de färdig hvar sin roman, af hvilka
Annes och Emilys ("Agnes Grey" och
"Wuthering heigths") antogos till tryckning af en
förläggare, hvaremot Charlottes manuskript, The
professor,
öfverallt tillbakavisades. Trots denna
motgång började Charlotte genast utarbeta en
ny roman, Jane Eyre, som utkom 1847. Den
ytterliga ringaktningen för allt konventionelt,
den med manlig kraft och bländande kolorit
verkställda karaktersteckningen och den starka
realismen väckte genast ett oerhördt uppseende.
Den derpå följande romanen, Shirley (1849), som
hon skref vid sina systrars dödsbädd, är en af
den engelska poesiens ljufvaste kärlekshistorier,
men saknar konstnärlig enhet. I Vilette (1853)
analyseras hjeltinnans (författarinnans egen)
karakter med en nästan hemsk skärpa. "The
professor", hennes första roman (utgifven 1855
efter hennes död) har aldrig blifvit synnerligen
populär. Alla dessa fyra romaner hafva blifvit
öfversatta till svenska, och "Jane Eyre", har i
Birch-Pfeiffers dramatiska bearbetning äfven
hos oss rönt en icke obetydlig framgång.
Charlotte B. dog 1855 af lungsot. Hon hade nyss
förut gift sig med sin fars vicepastor, Nicholls.

Brontes, Grek. mytol., en cyklop, son af
Uranos och Gaia.

Bronteum (af Grek. bronte, åska), åskmaskin
på grekernas och romarnas teatrar. –
Brontologi (af Grek. bronte och logos, tal, lära), läran
om åskfenomenen. – Brontometer (af Grek.
bronte och metrein, mäta), åskmätare, redskap
att mäta blixtens styrka, – Brontofobi (af
Grek. bronte och fobos, fruktan), åskrädsla.

Bronzino, italiensk målare. Se Allori.

Bronzit, miner. Se Bronsit.

Bro och Vätö, skepps- och tingslag i
Stockholms län, Mellersta Roslags domsaga, fjerde
fögderiet. Arealen 23,312 hekt. (47,223 tnld).
161,67 mtl. 4,035 innev. (1877). Skeppslaget
består af delar af Bro, Vätö och Söderby-Karls
socknar.

Broocman, Reinerus Reineri, prest, f.
1677 i Lais i Livland, efterträdde 1704 sin fader
som kyrkoherde i Lais’ pastorat, hvilken
befattning han innehade till 1711, då han för
krigsoroligheternas skull flyttade till Sverige. Sedan
han en tid vistats i Stockholm, mottog han 1712
en adjunktur vid tyska församlingen i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfab/0593.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free