Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Calonius, Matthias - Calonne, Charles Alexandre - Calonne, Alphonse Bernard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som står i ringa samband med hans senare
verksamhet, ådagalägger en mångsidig och grundlig
beläsenhet på samma gång som en öfverlägsen
förmåga att klart sammanfatta det väsentliga af
det stora material han begagnade. Samma
egenskaper återfinnas i hans senare vetenskapliga
arbeten, hvilka alla äro af juridiskt innehåll och
röra sig dels på rättshistoriens område: De
prisco in patria servorum jure (1780), dels på
straffrättens: De poena homicidii adtentati (1780),
De delictis circa depositum (1783), De
clelinquentium ad publicam ignominiam expositione
(1788), dels på civilrättens: De pactis
antinuptialibus (1781), De eo quod circa res inventas
justum est (1784), De hypotheca (1786), dels
slutligen inom processrätten: De praescriptione
criminum (1785) och De eliciendo in foro criminali
reorum confessione (1790). Samtliga dessa skrifter
tillhöra den svensk-finska rättsliteraturens
yppersta alster. En af dem, "De prisco in patria
servorum jure", utgafs 1820 i Tyskland af
Schildener. Jämte dessa mera vetenskapliga arbeten
finnas af C:i hand några, mestadels af tillfälliga
omständigheter föranledda, uppsatser på svenska,
t. ex. Anvisning till de allmännaste grunder
för krigslagarna (1798) samt Preskription för
klander å jordafång (1804), hvaruti han
uttalade en uppfattning, fullkomligt motsatt den,
som kort derefter, genom 1805 års
preskriptionsförordning, infördes i den svenska lagstiftningen.
De flesta och de vigtigaste af dessa skrifter voro
utgifna förrän C. blef ledamot af Högsta
domstolen och sålunda sattes i tillfälle att praktiskt
tillämpa den lagfarenhet, för hvilken han ensam
varit en utmärkt målsman vid Åbo universitet.
På sin nya plats ådagalade han en sant
objektiv rättsåskådning, hvilken alltid utletade lagens
verkliga mening, äfven när denna var stridande
mot lagtolkarens egen uppfattning af det rätta.
Lefvande under ett tidehvarf, då den svenska
rättsvetenskapen egde ganska få mera
framstående idkare och då en ytlig realistisk
verldsåskådning i mycket undergräft aktningen såväl
för lagfarenhetens idé som för sjelfva lagens
auktoritet, utöfvade C., dels medelbart och dels
omedelbart, ett i flere afseendcn helsosamt
inflytande på den svenska lagstiftningen, hvarjämte
han åt rättsstudierna i Sverige och Finland gaf
en riktning, hvaraf spår ännu kunna skönjas.
Icke mindre betydelsefull, ehuru inskränkt
inom en trängre ram, var C:i verksamhet såsom
statsman. Genom kärlek och pligtkänsla
förbunden med Sverige, såg C. med bekymmer
och stark motvilja Finlands eröfring af ryssarna,
och då nedläggandet af hans tredje rektorat
inträffade under sommareno 1808 – då större
delen af Finland, bl. a. Åbo, var i fiendehand
–, begagnade han sig af detta tillfälle för att
i ett af patriotism glödande tal protestera mot
eröfrarens fordran att erkännas såsom Finlands
regent. När emellertid Finlands eröfring blifvit en
"fait accompli" och ständerna svurit Alexander I
såsom Finlands storfurste tro- och huldhet,
mottog C. af den komité, som i sammanhang
med landtdagen i Borgå nedsatts för att
utarbeta ett förslag till organisation af en
regeringskonselj (senat), uppdrag att derom afgifva
utlåtande. Inom mindre än tre veckor meddelade
C. komitén ett, med den svenska
riksrådsinstitutionen såsom förebild, utarbetadt förslag, hvilket,
af ständerna i hufvudsak godkändt, af regeringen,
sedan några mindre ändringar blifvit vidtagna,
promulgerades såsom lag (d. 18 Aug. 1809). Af
ständerna utsågs C. derefter enhälligt till
ledamot i justitiedepartementet (motsvarande Högsta
domstolen) och kallades sedan af Alexander till
den måhända vigtigaste platsen inom den nya
organisationen, i det han (d. 18 Aug. 1809)
utnämndes till regeringskonseljens prokurator
(justitiekansler). Äfven denna uppgift fullgjorde
C. med sällspord kraft och samvetsgranhet. Hos
en del af Finlands ämbetsmän uppenbarade sig
efter skilsmässan från Sverige en benägenhet att
till egen fördel begagna sig af de nya
förhållandena. Denna benägenhet mötte hos C. det
starkaste motstånd, och lika stränga som
rättvisa voro de förebråelser han stundom riktade
t. o. m. emot de högst ställde ämbetsmännen.
Äfvenså tillbakavisade han hvarje försök till
ingrepp i eller förändring af de i Finland
bestående lagarna och samhällsinstitutionerna.
Särskildt bekant i detta afseende är en skrifvelse
till generalguvernören, med anledning af ett af
det grekisk-ryska presterskapet gjordt försök till
proselytmakeri i Finland. C:i ledande tanke
var, att det svenska samhällsskicket, sådant det
blifvit i Finland befäst genom fördraget på Borgå
landtdag, borde för framtiden der oförkränkt
bevaras. Dessa hans fosterländska sträfvanden
framkallade efter hans död en nationalsubskription
för uppresande af en minnesvård på hans graf
å Nummis kyrkogård (invid Åbo). Till denna
insamling bidrog kejsar Alexander I personligen
med 2,000 rubel.
C:i latinska och svenska skrifter äfvensom ett
stort antal (369) af hans yttranden i Högsta
domstolen utgåfvos af A. I. Arvidsson 1829–36
under titeln Matthiae Calonii opera omnia (I–V).
Ett supplementband, hufvudsakligen omfattande
de vigtigaste af C:i skrifvelser såsom prokurator,
utgafs 1870 i Helsingfors af Th. Sederholm. I
universitetsbiblioteket i Helsingfors förvaras i
manuskript en del af C:i föreläsningskurser,
juridiska anteckningar m. m. R. C.
Calonne [-lå’n]. 1. Charles Alexandre
de C., fransk statsman, f. 1734, blef 1783
finansminister och skötte som sådan förvaltningen
på ett mycket slösaktigt sätt. För att kunna
underhålla statsmaskineriet och skaffa hofvet
penningar införde han ett oförsvarligt lånsystem.
Emellertid måste han 1787 utgå ur ministèren,
då han hos notablernas församling föreslog, att
de högre klassernas förmånsrätt med afseende
på beskattningen skulle upphäfvas. Han begaf
sig derefter till England, hvarifrån han
utslungade flere smädeskrifter mot Neckers
finansförvaltning. Under revolutionen ådagalade han
mycken hängifvenhet för Ludvig XVI och
visade sig hjelpsam mot de biltoge bourbonske
prinsarna. 1802 återvände han till Frankrike,
der han dog i armod s. å. Bland hans skrifter
är Tableau de l’Europe en Novembre 1795 den
märkligaste. – 2. Alphonse Bernard,
vicomte de C., fransk publicist, f. 1818, uppträdde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
