Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis / 1547-1548 (1878) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Camera lucida ("ljus kammare"), Lat., äfven benämnd Camera clara, fys. - Camera obscura ("mörk kammare"), Lat., fys. - Camera stellata, Lat., en engelsk domstol. Se Stjernkammaren - Camerarius (urspr. Liebhard), Joachim - Camerarius, Ludvig - Camerarius, Rudolf Jakob - Camerino, stad i den italienska prov. Macerata - Camerlengo l. Camerlingo (Kamerlengo, -lingo), Ital., skattmästare vid det påfliga hofvet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bildafstånden regleras genom linser, afpassade efter
ritarens öga. Prismat är täckt af en
mässingsskifva, i hvilken man anbragt ett hål för ögat,
till följd hvaraf detta alltid kan hållas
oförändradt på samma ställe. Camera lucida begagnas
äfven vid afteckning af mikroskopiska föremål,
i hvilket fall apparaten fästes framför okularet.
För sådant ändamål konstruerade kameror hafva
dock i allmänhet något olika inrättning med den
Wollaston’ska (se Mikroskop). Benämningen
camera clara har ock varit brukad i en annan
betydelse (se Camera obscura). R. R.

Camera obscura ("mörk kammare"). Lat., fys.,
ett optiskt instrument, bestående af en inuti
svärtad trälåda (C i fig.), i hvars främre vägg sitter



en akromatisk (se Akromatism), bikonvex lins
(A), som är flyttbar genom en skruf (D) och hvars
bakre vägg (B) är försedd med en mattslipad
glasskifva, som man efter behag kan närma till
eller aflägsna från linsen. Genom linsens egenskap
att sammanbryta de ljusstrålar, hvilka från en
gemensam utgångspunkt falla på honom, alstras
inuti det mörka rummet en upp- och nedvänd
förminskad bild af det föremål, som befinner sig
framför honom, t. ex. ett ljus, ett ansigte e. d.
Denna bild uppfångas på glasskifvan, om
kamerans bakre vägg flyttas på lämpligt afstånd från
linsen. Figuren visar huru kameran är inrättad
för detta ändamål. För att en förminskad bild
af de yttre föremålen skall blifva synlig på
glasskifvan, måste dessa föremåls afstånd från linsen
vara mer än dubbelt så stort som linsens
brännvidd (se Lins). – Denna kamera nyttjas
förnämligast i fotografien. Glasskifvan tjenar der
endast att inställa bakre väggen, sa att den träffas
af bilden; när detta skett, borttages hon, och i

hennes ställe insättes den för ljusintryck
känsliggjorda plåten, på hvilken fotografi-bilden skall
framställas (se Fotografi). Före fotografiens
uppfinning begagnades denna apparat vid
kopiering och afritning, på det sätt att ett tunt papper
fästes på glasskifvan och ritaren på detta papper
följde bildens konturer. För
bekvämlighetsskull insattes i kameran en plan spegel, hvilken
(såsom undre fig. utvisar) reflekterade de genom
linsen L passerande ljusstrålarna mot lådans öfre
vägg, i hvilken den mattslipade glasskifvan var
placerad. Bilden af föremålet (mn) kom då att
ligga horisontelt vid kl och kunde lätt aftecknas
på ett ofvanpå densamma lagdt genomskinligt
papper. När den mattslipade glasskifvan ersattes
af en stor konvex glaslins, gaf man denna
inrättning det oegentliga namnet camera clara (jfr
Camera lucida). – Instrumentet uppfans af
Joh. Baptist Porta och beskrefs för första gången
i hans "Magia naturalis" (1558). Det bestod
ursprungligen af ett verkligt rum, utan fönster, i
hvilket ljuset insläpptes genom en mycket liten
öppning i en fönsterlucka. Bilden uppkom då på
inre väggen af rummet, oberoende af densammas
afstånd från öppningen, men blef ganska svag.
Sedermera erhöllos ljusstarkare bilder,
derigenom att öppningen gjordes större och
tilltäpptes med en bikonvex glaslins, hvarvid dock,
såsom förut är nämndt, bildytan måste ligga på
bestämdt afstånd från öppningen. R. R.

Camera stellata, Lat., en engelsk domstol.
Se Stjernkammaren.

1. Camerarius (urspr. Liebhard), Joachim,
tysk lärd, Melanchthons vän, f. 1500 i Bamberg,
valdes 1530 till medlem af riksdagen i Augsburg,
på hvilken han hade en betydande andel i
Augsburgiska bekännelsens affattande, samt blef 1535
professor i Tübingen och 1541 i Leipzig, hvars
högskola han omorganiserade. Död 1574. De
mest kända af hans många skrifter äro
biografierna öfver Eobanus Hessus, furst Georg af
Anhalt och Melanchthon. Dessutom författade han
bl. a. Commentarii linguae grecae et latinae (1551).

2. Camerarius, Ludvig, den förres sonson,
statsman, f. i Nürnberg 1573. År 1620 följde
han Fredrik V af Pfalz i landsflykt till Holland
och blef der 1622 A. Oxenstiernas politiske agent.
1623 och 1620 var han Fredriks sändebud i
Sverige och 1620–41 svensk ministerresident i
Haag. 1649 blef han svensk adelsman. Hans
brefvexling med Oxenstierna är en af
hufvudkällorna för trettioåriga krigets historia. Död i
Heidelberg 1651.

Camerarius, Rudolf Jakob, tysk läkare
och botaniker, f. 1665, d. 1721 som professor i
Tübingen. Han är sexualteoriens upphofsman.

Camerino, stad i den italienska prov. Maccrata,
mellan Ancona och Rom. Omkr. 12,000 innev.
Ärkebiskopssäte. C., fordom Camers l.
Camerinum, var en vigtig stad i Umbrien.

Camerlengo l. Camerlingo (Kamerlengo,
-lingo). Ital. (af Fornhögt. chamarlinc, Nyhögt.
kämmerling; jfr Lat. camerarius) skattmästare vid
det påfliga hofvet. Denna plats beklädes af en
kardinal, hvilken, utom sina öfriga åligganden,
har att förestå regeringen under tiden från en
påfves död och tills efterträdare blifvit vald.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>