Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Capellen, Theodorus Frederik - Capello l. Cappello, Bianca - Capern, Edvard - Cap Haitien l. Cap Français, stad på Haitis norra kust. Omkr. 10,000 innev. Hamn - Capichas, persiskt sädesmått. Se Artaba - Capillitium, bot. Se Myxomycetes - Capistranus, Johannes - Capita aut navim, Lat., "hufvud eller skepp", ett slags fornromerskt spel, motsvarande vårt "krona eller klafve" - Capitaine, Fr. Se Kapten - Capitaine-d'armes - Capitanata, det forna namnet på nuv. prov. Foggia i Italien - Capitano - Capite censi - Capitis deminutio - Capitolinus, Marcus Manlius - Capitolium, borgen i det gamla Rom - Capitularis, Lat. (af capitulum, kapitel), ledamot af ett domkapitel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fartyg till engelsmännen och blef derför in
contumaciam dömd till döden. 1814 återvände han
emellertid till Holland och blef vice-amiral. När
holländska flaggan 1816 skymfades af Alger,
utnämndes C. till amiral öfver holländska flottan i
Medelhafvet. Såsom sådan hade han en betydlig del i
den algerska flottans och staden Algers uppbränning
samt de kristne fångarnas befrielse. Död 1824.
Capello l. Cappello, Bianca, en venezianska af ansedd
familj, f. omkr. 1548, flydde med en handelsbetjent,
Pietro Buonaventuri, till Florens, der hon gifte
sig med honom. Storhertig Frans af Medici blef der
förälskad i henne och knöt med mannens samtycke en
kärleksförbindelse med henne. Efter sitt giftermål
med ärkehertiginnan Johanna lät han älskarinnan
inflytta i sitt slott och gjorde hennes man till
hofintendent. Sedan han blifvit enkling, gifte
han sig 1579 med Bianca, som af den venezianska
republiken blifvit adopterad såsom dotter. Hennes
förste man hade storhertigen låtit mörda 1570. 1587
dogo samtidigt Bianca och hennes man, sannolikt af
gift. Hennes lefnadsöden äro dramatiskt behandlade
af bl. a. John Engström ("Bianca Capello", 1861).
Capern [ke-], Edvard, engelsk folkskald, f. i
Devonshire 1819, var först brefbärare, vann
1856, genom sina Poems (3:dje uppl. 1873) stort
anseende samt en statspension af 60 p. st. (1,080
kr.) årligen. 1858 utgaf han Ballads and songs och
1865 Wayside warbles (2:dra uppl. 1870). C. är en äkta
naturskald, en landsvägarnas och bygatornas minstrel.
Cap Haitien [-aïtiä’ng] l. Cap Français [frangsä],
stad på Haitis norra kust. Omkr. 10,000 innev. Hamn.
Capichas, persiskt sädesmått. Se Artaba.
Capillitium, bot. Se Myxomycetes.
Capistranus, Johannes, korstågspredikant, f. 1386
i Capistrano i Italien (f. d. prov. Abruzzo), var
först jurist, men ingick vid trettio års ålder i
fransiskan-orden och utmärkte sig snart genom sin
stränga askes, sitt hat mot fraticellerna (en kättersk
gren af fransiskanerna) och framför allt genom sin
glödande vältalighet. 1444 stiftade han tillsammans
med Bernhardin af Siena de s. k. observanternas eller
stränge fransiskanernas orden, och 1450 sändes han af
påfven Nikolaus V till Tyskland för att såsom legat
predika korståg mot turkarna och husiterna. Det
lyckades den väldige talaren – fastän han måste
begagna tolk – att hos folket upplifva den gamla
korstågsifvern, men på furstarna och riksständerna
förmådde han icke göra något intryck. I Mähren lär
han hafva omvändt 16,000 husiter. I Breslau lät han
pina och lefvande bränna 400 judar,
som voro anklagade för att hafva vanhelgat hostian,
och äfven på andra ställen mättade han sin fanatism
genom blodiga offer. 1456 värfvade han en här på
60,000 man, med hvilken han undsatte och befriade
det af turkarna belägrade Belgrad. Han dog s. å. och
kanoniserades 1690.
Capita aut navim, Lat., "hufvud eller skepp", ett
slags fornromerskt spel, motsvarande vårt "krona
eller klafve".
Capitaine [-tän], Fr. Se Kapten.
Capitaine-d’armes [-tän-da’rm], Fr., R.
kapten-armus, krigsv., kallas i Tyskland och Ryssland den
underofficer, som har hand om beklädnaden vid ett
kompani eller motsvarande truppenhet. (Vid det tyska
kavalleriet har denna benämning blifvit ersatt med
"quartiermeister".)
Capitanata, det forna namnet på nuv. prov. Foggia
i Italien.
Capitano, Ital., plur. capitani (af Lat. caput,
hufvud), egentligen hufvudman; höfding, anförare;
kapten. Under medeltiden var detta ord titel på
de italienske biskoparnas större vasaller . Jfr
Armatoler och Kapten.
Capite censi, Lat., egentl. "efter hufvudet
skattade", de romerske medborgare, hvilkas
förmögenhet var mindre än 12,500 ass. De voro fria
från skatter och krigstjenst, men hade ingen politisk
betydelse. Jfr Proletär.
Capitis deminutio, Lat., betydde i den
romerska rätten upphäfvande af en persons
rättsställning. Rättslig behörighet i
allmänhet betecknades af romarna med ordet
caput ("hufvud"). Enär rättsställningen (status)
omfattade tre gradationer, näml. den fria menniskans
(st. libertatis), medborgarens (st. civitatis)
och familjemedlemmens (st. familiae) – af hvilka
den sistnämnda innefattade de båda föregående och
den andra den förstnämnda – hade också förlusten af
rättslig behörighet tre gradationer, näml.: capitis
deminutio maxima (förlust af status libertatis),
cap. dem. media (förlust af st. civitatis)
och cap. dem. minima (förlust af st. familiae),
af hvilka således den förstnämnda innefattade
de båda följande och den andra den sistnämnda.
I. L.
Capitolinus, Marcus Manlius, vann såsom romersk
konsul 392 f. Kr. en seger öfver aequerna och
omintetgjorde 390 gallernas tillämnade stormning af
Capitolium. 384 blef han, efter hvad det berättas,
nedstörtad från Tarpejiska klippan, emedan han i
spetsen för plebejerna trädt i opposition mot den då
herskande aristokratien. Hans familj bar namnet C.,
redan innan han räddade Capitolium.
Capitolium, borgen i det gamla Rom.
Capitularis, Lat. (af capitulum, kapitel), ledamot
af ett domkapitel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
