- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 3. Capitulum - Duplikant /
229-230

(1880) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Chapelet - Chapelier - Chapelle - Chapelle - Chaperon - Chapetones - Chapman, George - Chapman, Fredrik Henrik af

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Chapelet [sjapöle], Fr. (af Gammalt. schapel,
krans till hufvudprydnad), radband, rosenkrans.

Chapelier [sjapölie], Isaac Renée Guile, fransk
revolutionsman, f. 1754. Han blef 1789 af tredje
ståndet invald i nationalförsamlingen och genomdref
der eden i bållhuset samt upprättandet af ett
nationalgarde, författade dekretet om de adliga
privilegiernas upphäfvande, skaffade protestanterna
i Elsass och Franche-Comté rättighet till fri
religionsutöfning och utvecklade en ifrig verksamhet
vid rättsväsendets ordnande 1790. C. hade äfven en
väsentlig andel i det trefärgade nationaltecknets
införande. 1794 fordrade han, att de jakobinska
klubbarna skulle undertryckas, men blef till följd
deraf ansedd för en rojalistisk partigängare och
afrättad s. å. Sin literära verksamhet egnade han
företrädesvis åt Condorcets "Bibliothèque d’un homme
public" (1789–92).

Chapelle [sjapäl]. 1) La C. S:t Laurent, köping i
franska depart. Deux-Sèvres. Omkr. 1,700 innev. Linne-
och drogtillverkning. – 2) C. S:t Denis, köping
i franska depart. Seine (Isle de France), en förstad
till Paris. Omkr. 32,000 innev.

Chapelle [sjapäl], egentl. Claude Emmanuel
Lhuillier,
fransk skald, f. 1626, var en förmögen
man och umgicks förtroligt med flere af sin tids
förnämste skalder – Racine, Moliére, Lafontaine
m. fl. – hvilka ofta frågade honom till råds om
sina arbeten. Död 1686. C:s egna dikter utmärka sig
genom qvickhet och behag. Samma egenskaper återfinnas
i hans dels poetiska och dels prosaiska skildring
Voyage en Provence (1662).

Chaperon [sjapörång], Fr. (af chape, kåpa), hätta,
hufvudbeklädnad, som fordom bars af bägge könen
och ännu tillhör munkdrägten; hjelmtäcke; äldre
person, som ledsagar en yngre dam (jfr Duenna). –
Inom byggnadskonsten betyder chaperon sluttningen
på krönet af en mur.

Chapetones [tsja-], Sp., européer, som invandrat
till det forna spanska Amerika, i motsats till de i
Amerika födde, från européer härstammande kreolerna.

Chapman [tjap-], George, engelsk dramatiker,
Shakspeares vän, f. 1557, beklädde under Jakob I ett
hofämbete och dog 1634. De bästa bland hans arbeten
äro sorgespelen Bussy d’Ambois och The conspiracy
of the duke of Byron
samt lustspelet All fools. Som
öfversättare af klassiska författare intager C. ett
framstående rum inom den engelska literaturen;
hans tolkning af "Iliaden" (1603) anses ännu vara
oöfverträffad.

Chapman [tjap-], Fredrik Henrik af,
skeppsbyggmästare, föddes i Göteborg d. 9 Sept. 1721
och tillhörde en från Yorkshire i England härstammande
familj. Fadern, Thomas C., f. 1679, kom 1715 till
Stralsund, blef der af Karl XII antagen till kapten
vid örlogsflottan och dog 1770 som holmmajor vid
eskadern i Göteborg. Sonen röjde mycket tidigt
anlag för skeppsbyggeri, och redan vid nitton års
ålder fick han förtroendet att på egen hand bygga
en spaniefarare. 1741 begaf han sig till London,
arbetade något öfver två år såsom timmerman på
varfven derstädes och återvände 1744 till

Göteborg, der han, efter någon tid, tillsammans med
en bolagsman upprättade ett skeppsvarf. 1750 reste
han till Stockholm för att teoretiskt utbilda sig
i sitt yrke, och 1752–56 fortsatte han sina studier
vid de förnämsta skeppsvarfven i Frankrike, England
och Holland. 1757 utnämndes C., som i utlandet
varit erbjuden förmånliga anställningar, till
underskeppsbyggmästare vid örlogsflottan. Hos den
berömde fältmarskalken grefve Augustin Ehrensvärd
uppstod vid denna tid tanken att skaffa Sverige en
lämplig skärgårdsflotta. Han tillkallade bl. a. C.,
och i Stralsund fick nu denne efter egna idéer
bygga tvänne fartyg af de nya certer, "turuma"
och "udema", som blifvit bestämda för Finlands
kustförsvar. Sedermera, när Ehrensvärd blifvit
chef för den finska afdelningen af flottan och fått
tillstånd att sjelf inom amiralitetsstaten välja de
personer, som han behöfde vid sin sida, kommenderades
C. som skeppsbyggmästare till den finska eskadern,
och 1760 flyttade han derför till Sveaborg. Der
byggde han åter fartyg af nya certer, "hememan"
och "pojaman" (egentl. "hämenma" och "pojanma"),
samt uppgjorde ritningar till en mängd byggnader och
inrättningar för den finska eskaderns arsenal. 1764
utnämndes han till öfverskeppsbyggmästare, flyttade
s. å. till Stockholm och utarbetade der nya planer
för skärgårdsförsvaret. Vid denna tid författade
han en afhandling om Sättet att föra krig i finska
skärgården, med beskrifning på de fartyg, som
dertill borde nyttjas.
De förslag han framlade
i detta arbete mottogos med förtroende. Redan
1768 hade han byggt den första kanonslupen, som
bestyckades med en 12-pund. kanon. Denna cert
efterföljdes snart af nya, bl. a. kanonjollar,
hvardera bestyckad med en 12-pundig kanon, och
däckade kanonslupar, med hvilken senare cert
han afslutade sina arbeten för omskapandet och
fullkomnandet af skärgårdsflottan. Emellertid egnade
han sina krafter äfven åt den stora flottan. 1764
invaldes han i den deputation, som då nedsattes
för ordnandet af örlogsskeppscerterna. Sedermera
utsågs han att deltaga i den komité, som i början
af Gustaf III:s regering nedsattes med uppdrag
att föreslå hvilka fartygs certer borde ingå i den
örlogsflotta, som konungen ämnade bygga. Den plan
C. dervid framlade blef antagen. Till en början
beslöts, att fyra stora linieskepp skulle byggas
i Karlskrona efter C:s ritningar, och redan 1776
profseglade han sjelf det andra i ordningen. S. å,
utnämndes han först till öfverstelöjtnant och
sedan till öfverste vid amiralitetet samt till
ledamot af Amiralitetskollegium. 1781 erhöll han
öfverbefälet öfver skeppsbyggnadsdetaljen vid
Karlskrona varf och 1782 äfven öfver tacklings-
och artilleridetaljerna. 1783 utnämndes han till
konteramiral och varfsamiral. De tio år, under hvilka
C. innehade sistnämnda ämbete, utmärktes af en mängd
vigtiga rön och uppfinningar i skeppsbyggeriet
samt nyttiga inrättningar på örlogsvarfvet.
Fartygsbyggandet bedrefs också med största
planmässighet och raskhet: 1781–90 färdigbyggdes
elfva linieskepp och lika många fregatter samt en
mängd smärre (bevärade och obevärade) fartyg. 1791
befordrades C. till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 06:06:17 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfac/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free