Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cherubini - Cheruel - Cherusker - Chesapeak-viken - Cheshire - Cheshunt - Chesnecopherus - Chesney, Francis Rawdon - Chesney, Charles Cornwallis - Chessy-les-Mines - Cheste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undantaget. Jfr Picchianti, "Notizie sulla
vita e sulle opere di Luigi Cherubini"
(1843), och Bellasis, "Cherubini,
memorials illustrative of his life" (1874).
A. L.
Chéruel [sje-], Pierre Adolphe, fransk
häfdatecknare, f. 1809, blef 1866 general-inspektör
öfver den allmänna undervisningen samt rektor vid
universitetet i Strassburg och sedermera rektor vid
universitetet i Poitiers. Hans förnämsta arbete är
Mémoires de Saint-Simon (1856–58), hvilket, liksom
hans öfriga skrifter, utmärker sig genom lärdom
och grundlighet.
Cherusker (af Fornt. cheru, heru, svärd?), en kring Harz
bosatt forngermansk folkstam. I vester sträckte sig
dess område ett stycke bortom Weser, i öster sannolikt
till Elbe. Norra och södra gränserna äro omöjliga
att med tillförlitlighet bestämma. Cheruskerna
äro namnkunniga genom de strider de under Arminii
anförande och i spetsen för ett mäktigt förbund af
vestgermanska fylken utkämpade mot romarna (se
Arminius). Efter sin anförares fall söndrades de
fortfarande genom inre strider, hvilka bröto deras
makt och gåfvo romarna tillfälle till inblandning. Så
t. ex. gjorde dessa år 47 e. Kr., på cheruskernas egen
begäran, Arminii brorson Italicus, som uppfostrats
i Rom, till deras konung. Cherusker omnämnas
ännu år 82, då kejsar Domitianus återinsatte en af
chatterna förjagad cheruskisk konung, Chariomer. Sedan
försvinner deras namn ur historien. Troligen uppgick
folkstammen till slut i sachsarnas. S. F. H.
Chesapeak-viken (tjässapik-), stor hafsvik på
Nord-Amerikas östra kust i staterna Virginien
och Maryland, 320 kilom. (43 mil) lång, 10–60
kilom. (1,4–8,3 mil) bred. Den 20 kilom. (1,87 mil)
breda mynningen begränsas i n. af Kap Charles,
i s. af Kap Henry. På kusterna finnes en mängd
mindre bukter, som till största delen bildas af de
många floder, hvilka der hafva sitt utlopp, såsom
Susquehannah, Potomac, Rappahannoc, York river, James
river m. fl. I viken ligga äfven många öar.
Chesapeak-kanalen, som i en tunnel går fram under
Alleghanybergen, förenar viken med Ohio.
Cheshire [tjäsjir] l. Chester, grefskap i
vestra England. Arealen 2,861 qv.-kilom. (52
qv.-mil). 561,201 innev. (1871). Landet är
slätt, utom mot östra gränsen, der några högre
bergstoppar förekomma. Det milda, fuktiga klimatet
främjar gräsväxten, hvarför boskapsskötseln utgör
hufvudnäringen. – Chester-osten (hvaraf numera
årligen omkr. 11,000 tons utföras) är af ålder bekant
öfrer hela verlden. Af mineralier finnas stenkol,
koppar, jern och bergsalt. Industrien har i senare
tider starkt utvecklat sig; främst stå bomulls-
och sidenfabrikerna.
Cheshunt [tjäshönt], stor by i engelska grefskapet
Hertford. Omkr. 7,500 innev. Berömdt seminarium.
Chesnecopherus, Nils, lärd, diplomat, f. i
Kumla socken i Nerike (obekant när), blef 1593
filos. magister i Marburg och sedermera anställd som
professor i matematik derstädes. 1600 promoverades
han till juris doktor. Efter hemkomsten till Sverige
vann han hertig Karls ynnest, blef dennes hofkansler
(1602) och var åtskilliga
gånger svensk fullmäktig vid underhandlingar med
främmande makter (1606 under mötet med ryssarna
vid Systerbäck, 1608 under mötet med danskarna
i Wismar, 1611 sändebud i Mecklenburg, Kurpfalz
m. fl. tyska land o. s. v.). 1605 uppsatte C. den
skrift, i hvilken rikets ständer uppsade Sigismund
tro och lydnad (hvilken skrift 1607 trycktes i en
vidlyftigare omarbetning), och längre fram författade
han en berättelse om riksdagen 1610. I Skäl och
bevis att arffurstarna ega rättighet att befalla
ridderskapet och adeln inom sina furstendömen att
rida under deras banér uppträdde han 1617, trots sin
egenskap af hofkansler, som målsman för hertigarnas
anspråk mot Gustaf Adolf. Denne blef deröfver så
förtörnad, att han lät sätta honom i fängelse. Först
genom enkedrottning Kristinas förböner blef han
frigifven. C. var en man med omfattande kunskaper och
ett förslaget hufvud, hvarför han utöfvade ett stort
inflytande; men han saknade en fast karakter och var
"af ett illa beryktadt hjertelag", såsom en samtida
klagar. C. dog antagligen 1624. Han adlades af kejsar
Rudolf II (troligen 1600) och fick af Karl IX adliga
privilegier. Hans barn adlades under namnet Liljeram.
Chesney [tjäsne], Françis Rawdon,
engelsk officer och upptäcktsresande, f. 1789,
generalmajor 1855, d. 1872, är förnämligast bekant
genom de undersökningar beträffande floden Eufrats
segelbarhet, hvilka han 1831–32 och 1835–37 företog i
syfte att åstadkomma en beqvämare förbindelse mellan
England och Indien. Resultaten af sina forskningar
offentliggjorde han i Report on the navigation of the
Euphrates (1833) och The expedition for the survey
of the rivers Euphrates and Tigris in 1835–37 (1850;
ny uppl. 1868). C. författade äfven åtskilliga
krigsvetenskapliga arbeten, bl. a. Observations on
the past and present state of the fire arms (1852)
och Russe-turkish campaigns of 1828 and 1829 (1854).
Chesney [tjäsne], Charles Cornwallis, engelsk
officer och krigshistoriker, f. 1826, d. 1876,
författade flere för grundlighet utmärkta
krigsvetenskapliga och krigshistoriska arbeten,
bl. a. Waterloo lectures (3:dje uppl. 1874).
Chessy-les-Mines [sjässi-lä-min], köping i franska
depart. Rhône. Omkr. 1,200 innev. Vid C. finnas
Frankrikes rikaste koppargrufvor.
Cheste [tsjes-], Pezuela, grefve, spansk general,
f. 1814 i Peru, spelade en framstående rol mot slutet
af Isabellas regering. Han var en ifrig katolik
och reaktionär politiker. Som generalkapten
i Nya Kastilien 1867 begagnade han sig af
belägringstillståndet för att med stränghet förfölja
alla, som yttrat sig mot religionen, drottningen eller
armén. Som generalkapten i Madrid, ifrån April 1868,
understödde han kraftigt Gonzales Bravos ministèr;
men sedan Isabella, som förgäfves erbjudit honom att
bilda ett nytt kabinett, blifvit förjagad, erkände
han revolutionsregeringen. Denna misstänkte dock
C. och förvisade honom ur Spanien. Från Frankrike
återvände han likväl dit, men blef fängslad och förd
öfver gränsen, hvarefter han afsade sig sin rang och
sina titlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
