Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Conti, yngre gren af det bourbonska huset Condé - Conti, Antonio Schinella - Contich - Conto, Monte - Conto - Contortae
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
broder till den store Condé, föddes i Paris 1629,
bestämdes för det andliga ståndet och idkade
med framgång teologiska studier. Ehuru sjuklig
och vanskaplig, hade han ett vackert utseende,
mycken verldskännedom och stor förmåga att göra sig
omtyckt. Hans systers, hertiginnans af Longueville,
inflytande och hans egen ärelystnad samt önskan att
efterlikna broderns bedrifter segrade snart öfver
hans presterliga böjelse. I början af frondens
oroligheter tog han parti mot hofvet och sin
broder, men denne öfvergaf snart drottningen och
kardinalen, och de båda bröderna blefvo på samma
gång arresterade. Efter deras lösgifvande (1651)
äktade C. en systerdotter till kardinal Mazarin
och fick derigenom styrelsen öfver Guyenne samt
befälet öfver hären i Katalonien mot spaniorerna.
1654 eröfrade han Villafranca och 1655 Puycerda;
men som befälhafvare i Italien 1657 var han
olycklig och måste med förlust upphäfva belägringen
af Alexandria. 1660 uppdrogs åt honom styrelsen af
guvernementet Languedoc. C. egnade sig derefter åt
andaktsöfningar samt författande af teologiska och
moraliska skrifter, bl. a. ett mot teatern riktadt
arbete, Traité de la comédie et des spectacles
(1667). Död 1666. – 3) Louis Armand de Bourbon, prins
af C., den förres son, f. 1661, blef 1680 förmäld med
den sköna mademoiselle de Blois, dotter till Ludvig
XIV och hertiginnan de La Vallière. 1683 gjorde
han fälttåget i Flandern. Mot konungens önskan tog
han, jämte sin broder (se nedan) och många andra
förnäma fransmän, tjenst i den kejserliga armé, som
i Ungern kämpade mot turkarna, och utmärkte sig i
drabbningen vid Gran. Vid sin hemkomst förvisades
han från hofvet. Död barnlös 1685. – 4) François
Louis de Bourbon, prins af C., den förres broder,
f. 1664, var den mest begafvade och aktningsvärde
af denna ättegren. Han föll, liksom brodern, i onåd
för sin expedition till Ungern, men fick förlåtelse
på den store Condés förbön. Sedermera deltog han i
belägringarna af Mons (1691) och Namur (1692), kämpade
i drabbningarna vid Fleurus (1690), Steenkirchen
(1692) – der han jämte hertigen af Bourbon gjorde
anfall i spetsen för gardesbrigaden – och Neerwinden
(1693), der han i spetsen för kavalleriet eröfrade
byn Landen. Vid sistnämnda tillfälle fick han ett
sabelhugg öfver hufvudet. En del af de polske
magnaterna valde honom 1697 till konung i Polen.
På en fransk flottilj seglade han ända till Danzig,
men återvände och afsade sig kronan, då han såg,
att hans medtäflare, kurfursten af Sachsen, var honom
öfvermäktig. Ludvig XIV:s afundsjuka höll honom ända
till 1709 aflägsnad från hären, men då erbjöds honom,
efter de franska härarnas nederlag, öfverbefälet
öfver hären i Flandern. C. dog likväl just som han
skulle börja fälttåget. Ett ståtligt yttre och en
ovanlig älskvärdhet gjorde honom omtyckt af både hög
och låg. – 5) Louis François de Bourbon, prins af C.,
den förres sonson, f. 1717, gjorde sitt första fälttåg
1733, utnämndes till generallöjtnant 1736 och tjenade
under marskalk de Belle-Isle i Bajern 1741, vid början
af österrikiska successionskriget. 1744 fick han
befälet öfver en här af 20,000 fransmän, hvilka
jämte lika många spaniorer skulle angripa Piemont;
men till följd af årstidens stränghet nödgades han
till återtåg. 1745 gjorde han fälttåget i Tyskland och
1746 likaledes ett fälttåg i Flandern, der han intog
Mons och Charleroi. Liksom farfadern var han alltför
mycket omtyckt af hären för att kunna bibehålla
hofvets ynnest; han fick derför snart afsked. Sedan
blandade han sig i parlamentets strider mot
konungamakten och motsatte sig Turgots reformer. Död
1776. – 6) Louis François Joseph de Bourbon, prins
af C., den förres son, f. 1734, kämpade med heder i
Tyskland under sjuåriga kriget (1756–63). I motsats
till fadern höll han sig till hofvet och följde dess
vilja. 1789 undertecknade han prinsarnas protest
och lemnade Frankrike, men återvände 1790 och aflade
medborgareeden. Derefter vistades han en tid på sina
gods, men arresterades 1793, frigafs 1795 och lemnade
Frankrike d. 18 Fructidor år V (d. 4 Sept. 1797). Han
dog i Barcelona 1807 såsom den siste af sin ätt. – 7)
Amélie Gabriella Stephanie Louise, prinsessa af C.,
den förres naturliga, men legitimerade halfsyster,
författarinna, f. 1756 (l. 1762), tvangs af slägten,
straxt innan Ludvig XV erkände henne som legitim,
att gifta sig med en i en landsortsstad bosatt rå och
obildad man, hvilken behandlade henne på ett groft
sätt. Från denne lyckades hon dock blifva skild och
upplefde sedan många äfventyr. Sina öden berättade hon
i Mémoires historiques (1797), som gåfvo Göthe stoffet
till "Die natürliche tochter". Jfr Barthélemy, "La
princesse de C. d’après sa correspondance inédite"
(1875). A. B. B.
Conti, Antonio Schinella, känd under namnet "abbé
C.", italiensk skald, f. 1677, d. 1748, företog
vidsträckta resor, under hvilka han knöt förbindelser
med Newton och Leibniz m. fl. lärda. Först vid
femtio års ålder egnade han sig åt vitterheten. Hans
tragedier, Cesare, Junius Brutus, Marcus Brutus
och Drusus, berömmas för sin strängt klassiska
hållning. C:s Oeuvres utgåfvos 1739–56.
Contich (Contigh), stad i belgiska
prov. Antwerpen, mellan städerna Antwerpen och
Mechelen. Omkr. 4,000 innev. Bryggerier samt hatt-
och lädertillverkning. Handel med virke.
Conto, Monte, berg i den italienska prov. Sondrio
(Lombardiet), nära Chiavenna. Den 4 Sept. 1618 rasade
en del af detta berg och begrof köpingen Plurs,
hvarvid omkr. 2,500 menniskor omkommo.
Conto (Conto de reïs), portugisiskt och
brasilianskt mynt = 1,000 milreïs (4,037 kr.).
Contortae (af Lat. contvrtus, vriden), bot.,
växtgrupp, som fick sitt namn af Linné, hvilken
uppställde den såsom en af sina familjer ("naturliga
ordningar"). Linné innefattade derunder de sedermera
urskilda familjerna Asclepiadeae och Apocynaceae
(dit t. ex. Apocynum, Nerium och Vinca, vintergrönan,
höra). Sistnämnda familj står till kännetecken och
egenskaper mycket nära den förra; den skiljes från
denna hufvudsakligen derigenom att ståndarna äro fria
från märket och hafva stoftartadt frömjöl. – Senare
författare hafva uppställt Contortae som en grupp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
