Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dioptrisk anamorfos, fys. Se Anamorfoser. - Diorama - Diorit - Dioritporfyr och Dioritskiffer. Se Diorit. - Diortos - Dioscorea - Dioscurus - Dios-Györ, köping i ungerska komitatet Borsod - Dioskorides Pedanios - Dioskurerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dioptrisk anamorfos, fys. Se Anamorfoser.
Diorama (af Grek. dioran, se igenom), en af Daguerre
1822 uppfunnen och af Gropius förbättrad rundmålning,
framställande en tafla med konstgjorda ljuseffekter
af olika slag, såsom morgon-, middags-, afton- och
månskensbelysning. Stundom är taflan försedd med
rörliga figurer.
Diorit (af Grek. dioros, tydlig, lätt igenkänd),
petrogr., en mörkgrön eller grönsvart,
jämförelsevis ganska tung bergart, bestående af hornblende
och en plagioklasfältspat (oligoklas och labrador)
i grofkornig, finkornig, stundom nästan tät (jfr
Afanit) blandning med hvarandra. Mikroskopiskt
innehåller dioriten äfven mineralen qvarts, magnetit,
klorit och apatit. Inom Sverige och andra lands
urterritorier förekommer denna bergart ganska
allmänt, dels såsom särskilda berg och kullar,
dels såsom "gångar" eller oregelbundna partier i
andra bergarter. I de flesta fall eger den tydlig
massivstruktur, men stundom får den, till följd af
beståndsdelarnas mera parallella anordning och en
rikligare inblandning af glimmer, en viss skiffrighet
och öfvergår då till dioritskiffer, hvilken bergart
förekommer såsom lager i gneis, glimmerskitfer
o. s. v. När i en finkornig eller synbart tät
dioritisk grundmassa finnas utbildade tydliga,
större eller mindre kristaller och korn af plagioklas
(oftast oligoklas) eller hornblende, får bergarten
ett porfyrlikt utseende och kallas då dioritporfyr.
E. E.
Ororitporfyr och Dioritskiffer. Se Diorit.
Diortos (Grek. diorthosis, af diorthun, göra rak),
kir., en vrickad eller bruten leds återsättande i
rätt läge.
Dioscorea Plum., Jams, bot., växtslägte af den med
Liliaceae beslägtade nat. fam. Dioscoreae, kl. Dioecia
L., ordn. Hexandria. Dithörande arter växa i varmare
land öfver hela jorden. De äro klängande örter eller
halfbuskar med knöligt uppsvälld rotstock, grenigt
nerviga, oftast hjert- eller spjutlika blad samt
oansenliga, grönaktiga blommor i ax eller klasar i
bladvecken. I varmare land odlas flere arter för sina
stärkelserika, ätliga rotstockars skull. I friskt
tillstånd innehålla dessa rotstockar likväl ett
skarpt, bittert ämne, som först måste bortskaffas,
genom urlakning, kokning eller stekning. Den art, som
allmännast odlas, är D. alata L. Denna växt härstammar
från Ostindien och odlas nu allmänt i de tropiska
landen. Dess rotstock kan nå en betydlig storlek,
ända till 1 1/2 f. (45 centim.) längd och 6 tums (18
centim.) bredd, med en vigt af mer än 30 skålp. På
Söderhafsöarna utgör denna art, jämte brödfrukten
och kokosnöten, innevånarnas hufvudnäring. Den
ätes, liksom potates, kokad eller stekt. Äfven fås
af densamma ett mjöl, som nyttjas såsom tillsats
vid beredning af bröd och mjölrätter. – I Kina och
Japan ätes rotstocken af D. batatas Dec. Denna art
har i senare tid blifvit införd samt med framgång
odlad i Frankrike och i Alger. Bland andra af
samma orsak odlade arter må nämnas D. sativa
L. och D. bulbifera L. – I växthus odlas flere
arter för sina vackra blad och sin slingrande stam.
Ldt.
Dioscurus (Grek. -kuros), patriark i Alexandria. I
likhet med sin företrädare, Cyrillus, var han en
ifrig anhängare af eutychianismen (antagandet
af en enda natur i Kristi person), och med
understöd af kejsar Theodosius II lyckades han
på den s. k. röfvaresynoden i Efesus (449) att
med maktspråk genomdrifva eutychianismens seger
samt motståndarens, patriarkens i Konstantinopel,
Flaviani, afsättning. Sjelf fick han kort derefter
dela samma öde på det 4:de ekumenska mötet i Chalcedon
(451), der såväl eutychianismen som den motsatta
ytterligheten, nestorianismen, fördömdes. D. dog 454.
J. H. B.
Diós-Györ [diåsch-djör], köping i ungerska
komitatet Borsod, i den vin- och fruktrika
Szinyvadalen. Omkr. 4,000 innev. Stort jernbruk,
stenkolsbrytning, glas- och pappersbruk samt
tillverkning af träflaskor.
Dioskorides Pedanios l. Pedakios Dioskorides
Anazarbaios, grekisk naturforskare och läkare, var
bördig från Anazarba i Cilicien och lefde under
1:sta årh. e. Kr. Han företog vidsträckta resor,
i samband med romerska härtåg, och samlade derunder
material till sina för den tiden högst märkliga
naturhistoriska, farmakologiska och medicinska
arbeten. I sitt förnämsta verk, Peri hyles iatrikes
(1478, i latinsk öfversättning med titeln "De materia
medica", Om läkemedlen), beskrifver han inemot sex
hundra växter, med angifvande af deras medicinska
användning. Framställningens klarhet och de noggranna
uppgifterna om de beskrifna örternas allmänna
verkningar gjorde detta arbete under halftannat
årtusende till den allmännast begagnade och nära
nog enda vägledningen vid undervisning i botanik
och farmakognosi. En tid antog man t. o. m., att
inga växter hvarken i norden eller i södern funnos
att upptäcka utöfver dem, som D. beskrifvit. D.
författade dessutom en bok om de giftiga medlen,
tre böcker om de giftiga djuren och två böcker om
lätt anskaffliga enkla och sammansatta läkemedel – ett
slags praktisk "handbok i husmedicin", märklig nog för
sin tid. Hos D. framträda de första (visserligen något
råa) forsöken till en kemisk beredning af metalliska
medel – beredningar, hvilka ofta användes lokalt mot
hudsjukdomar, men som ej gåfvos invärtes. Vidskepliga
och onaturliga medel rekommenderas högst sällan i D:s
arbeten. D. stod otvitvelaktigt århundraden framom
sin samtid, och han aktas ännu högt i österlanden. Han
bör ej förvexlas med en Dioskorides Fokas, som var
läkare hos Ptolemaeus Auletes och Kleopatra och
som berättas hafva skrifvit tjugofyra böcker öfver
medicinska ämnen. O. T. S.
Dioskurerna (Grek. Dioskuroi, "Zevs-söner"), Kastor
och Polydevkes (Lat. Castor och Pollux), Zevs’
och Ledas tvillingsöner, äfven kallade Tyndariderna,
emedan stundom Tyndarevs, Ledas laglige gemål,
uppgafs såsom deras fader. De båda hjelteynglingarna
utmärkte sig genom manliga idrotter och deltogo i
flere af den grekiska hjeltesagans bragder, t. ex. den
kalydoniska vildsvinsjagten samt argonavt-tåget, och
företogo äfven på egen hand ett tåg till Attika för
att befria sin af Thesevs bortröfvade syster, Helena. På
trojanska krigets tid voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
