Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eganderätt - Egard - Egbert, angelsachsisk konung - Egby - Egeberg, Kristian August, norsk läkare - 1. Egede, Hans, norsk prest och missionär - 2. Egede, Paul, norsk prest, missionär och filolog, den förres son - Egedesminde - Egeiska hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beroende form, i hvilken hans idéer framträdt i
skrift. Den befogenhet, som innerst ligger under den
literära eganderätten, fordrar dennes sammanställande
med en konstnärs rätt till uteslutande reproduktion
af sina konstalster och en uppfinnares rätt till
sin uppfinning, samt löper till sist ut i rätten
till okränkt begagnande af en firma, namn på en
tidning, varumärken o. s. v. Jfr Sameganderätt,
Granskapsförhållande och Literär eganderätt. E. V. N.
Egard [-är], Fr. (af garder, akta), anseende;
aktning, högaktning; hänsyn.
Egbert (Ecgberht), angelsachsisk konung,
f. omkr. 775, täflade 786 om Wessex’ krona med
Brihtric. Denne blef vald till konung, och E. flydde,
först till kung Offa i Mercia, sedan till Karl
den stores hof. När Brihtric blifvit förgiftad
af sin gemål, Edbrugha, besteg E. (800) Wessex’
tron. 823 införlifvade han Kent, Essex och Sussex
med sitt land och tvang Ostangeln att erkänna honom
som öfverherre. 827 underlade han sig Mercia och
Northumberland samt 828 Wales. Han hade nu förenat
alla Englands angelsachsiska småstater till ett
rike och kunde med skäl antaga titeln "engelsmännens
konung". Mot slutet af hans regering gjorde danskarna
flere gånger angrepp på England. 835 lyckades
E. vinna en stor seger öfver dem vid Hengestesdun,
i Cornwall. Död 836.
Egby (Ekby), socken på Öland, Kalmar län, Runstens
härad. Arealen 1,170 hekt. (2,370 tnld). 400
innev. (1879). Annex till Köping, Kalmar stift,
Ölands norra kontrakt.
Egeberg, Kristian August, norsk läkare, f. i
Kristiania d. 5 Aug. 1809, blef student 1827, aflade
medicinsk ämbetsexamen 1833, tjenstgjorde 1834–53 som
militärläkare och egnade sig derefter uteslutande
åt enskild praktik. 1858 blef han medlem af
Videnskabs-selskabet i Kristiania. – E. gaf upphofvet
till de skandinaviska naturforskaremötena. På
hans föranstaltande samlades nämligen för
första gången (i Göteborg 1839) naturforskare
och läkare från alla de skandinaviska landen.
Y. N.
1. Egede, Hans, norsk prest och missionär, f. i
Trondenäs socken, Nordlands amt, d. 31 Jan. 1686,
blef student i Köpenhamn 1704 och kyrkoherde i Vågens
socken, på Lofoten, 1707. I den tron att grönländarna
voro förvildade ättlingar af de kristne norrmän,
som i forna tider invandrat till Grönland, framlade
han 1710 ett förslag rörande deras omvändelse till
kristendomen och arbetade sedan länge på att sätta
detta förslag i verket. 1717 nedlade han sitt ämbete
samt begaf sig 1718 till Bergen och Köpenhamn. Af
konung Fredrik IV fick han löfte om understöd,
och efter flere års ansträngningar lyckades han att
i Bergen genomdrifva bildandet af ett grönländskt
handelskompani, som tog missionssaken om hand. Den
3 Juli 1721 landsteg han på Grönland, hvarefter han
verkade der på en gång som missionär och som ledare
af handelskompaniets affärer. Snart upptäckte han,
att landets innevånare icke voro af norsk härkomst,
utan ett folk med fullkomligt främmande språk och
seder. Men han stod energiskt fast vid sin föresats
och vann slutligen infödingarna för
kristendomen. 1726 upplöstes handelskompaniet i Bergen,
och efter Fredrik IV:s död (1730) indrogs det anslag,
som från statskassan tillfallit missionen. Om sider
lät dock den nye konungen, Kristian VI, öfvertala
sig att understödja omvändelseverket. Kort derefter
(1733) ankommo till Grönland några från annat håll
utsända herrnhutiska missionärer, som på allt sätt
motarbetade E:s verksamhet. 1734 dog hans maka,
Gertrud Rask, som varit en trogen medhjelparinna i
hans kall. Dessa omständigheter gjorde, att E. 1736
flyttade till Köpenhamn, der han blef styresman
för den grönländska missionen och fick titel af
biskop. 1747 tog han afsked från denna befattning och
flyttade till Stubbekjöbing, på Falster, hvarest han
dog d. 5 Nov. 1758. – E. utgaf åtskilliga arbeten,
som utgöra värdefulla källskrifter rörande Grönlands
äldre historia och detta lands missionshistoria: Kort
beretning om den grönlandske missions beskaffenhed
(1737), Omständelig relation angående den grönlandske
missions begyndelse og fortsättelse (1738) samt Det
gamle Grönlands nye perlustration etter naturhistorie
(1741). Y. N.
2. Egede, Paul, norsk prest, missionär och filolog,
den förres son, f. 1708 i Vågens socken, Nordlands
amt, upptog och fortsatte med stor ihärdighet
sin faders verk. Som barn lärde han sig att tala
grönländarnas språk, gjorde derefter teologiska
studier i Köpenhamn och kom 1734 tillbaka till
Grönland, hvarest kolonien Kristianshåb blef den
förnämsta platsen för hans missionsverksamhet. Af
helsoskäl bosatte han sig 1740 i Köpenhamn. 1741
blef han prest vid Vartou hospital, med skyldighet
att biträda fadern i utbildandet af för Grönland
afsedda seminarister och att öfversätta bibeln på
grönländska. 1744 utgaf han de fyra evangelierna
på sistnämnda språk, 1750 ett grönländsk-danskt
lexikon, 1760 Grammatica grönlandico-danico-latina
samt 1766 en fullständig grönländsk upplaga af Nya
testamentet. 1747 öfvertog han ensam undervisningen
vid det grönländska seminariet, 1758 blef han "provst
for Grönland", och 1761 fick han professors-titel. Död
1789. Y. N.
Egedesminde, den sydligaste danska kolonien i
Nord-Grönland, på en ö i Diskobukten. Den anlades
1759.
Egeiska hafvet (Grek. Aigaion pelagos, Lat. Mare
aegaeum) l. Grekiska arkipelagen kallas den betydliga
vik, som i nordlig riktning intränger mellan den
grekisk-turkiska halfön och Mindre Asien. (I forna
tider bar endast norra delen deraf detta namn.) Det
sträcker sig i s. från Kap Malia, på ena sidan, till
sydvestra spetsen af Mindre Asien, på den andra. I
s. v. står det i förbindelse med Joniska hafvet, i
s. ö. med Medelhafvets östra del (det s. k. Levantiska
hafvet) och i n. – genom Hellesponten, Marmarasjön
och Bosporen – med Svarta hafvet. Längden är 670
kilom. (90 mil), bredden omkr. 300 kilom. (40 mil) och
arealen 197,400 qv.-kilom. (3,585 qv.-mil). Detta hafs
olika delar hade hos de gamle sina egna benämningar:
Mare myrtoum, mellan Cykladerna och Peloponnesos,
Mare creticum, mellan samma öar och Kreta, Mare
carpathium, mellan Kreta och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
