- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen /
465-466

(1881) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emfysem - Emgalon - Emigrant - Emile - Emilia - Emilia Galotti - Emilien, ital. landskap. Se Emilia. - Emine Dag. Se Balkan. - Eminens - Eminent - Emir

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af kalfvar o. a. djur, genom att luft inblåstes i
den lösa cellväfven under huden. Det slagtade djuret
fick derigenom ett fylligare utseende. Hos menniskor
uppstår det "subkutana" emfysemet på flere sätt,
t. ex. genom luftens direkta inträde under huden
vid dennes sönderslitning genom benbrott e. d.,
oftare dock derigenom att den i mer eller mindre
sjuka lungor befintliga luften, i synnerhet vid
hostansträngning, spränger sig fram utefter luftrören
till halsen och derifrån utbreder sig under en större
eller mindre del af den öfriga huden. – Lung-emfysem
är en besvärlig sjukdom, som oftast uppstår i
sammanhang med lungkatarr, kikhosta o. d. och beror
derpå att lungans luftceller för mycket utspännas,
så att mellanväggarna ofta brista och flere celler
sammanflyta till större lufthålor. Deraf uppstå
oförmåga att vid utandning drifva ut den orena
lungluften, andnöd, astmatiska anfall, hinder för
blodcirkulationen m. m.– Slutligen kan emfysein uppstå
i de flesta af kroppens väfnader, vid förruttnelse,
genom bildning af förruttnelsegaser. F. B.

Emgalon l. Etiopiska vårtsvinet,
Phacochoerus aethiopicus (Pallasii), zool., hör till vårtsvinens
slägte (Phacochoerus) af svindjurens familj (Suina)
och är igenkänligt på de breda, åt sidan utstående,
uppåt och bakåt krökta huggtänderna eller betarna, på
den köttiga hudfliken eller vårtlika utväxten under
hvartdera ögat, på den breda nosen o. s. v. Till
storlek och kroppsform liknar det ett vildsvin. Den
utomordentligt tjocka huden är beklädd med bruna
borst, hvilka på hals och framrygg bilda ett slags
man samt i svansspetsen en tofs. Detta vårtsvin, som
finnes på Kap, i sydöstra Afrika m. fl. ställen, är
ett ilsket djur, som anfaller till och med menniskan,
och, trots sitt oviga utseende, ytterst snabbt. Det
bebor jordhålor med smala ingångar. Jagten på detta
djur, hvars kött gerna ätes, säges vara förenad med
de största faror, enär detsamma, om det retas,
pilsnabbt rusar på och med sina utskjutande
betar uppristar och söndersliter sitt offer.
J. G. T.

Emigrant (af Lat. emigrare, flytta ut i främmande
land), utvandrare. Emigrationens grund är i de flesta
fall ekonomisk: den, som hemma ej kan skapa sig en
sorgfri eller dräglig existens, går ut i verlden att
"söka lyckan". Men icke endast kampen för tillvaron
skapar emigranter; religiöst eller politiskt förtryck
har drifvit tusenden och åter tusenden i en frivillig
landsflykt. Historien lemnar många exempel på sådana,
vid vissa tillfällen riktigt folkvandringslika,
utflyttningar. En af de märkligare i nyare tider är
de franska emigranternas. De franska emigranterna
(Fr. les émigrés) voro medlemmar af konungahuset,
adeln och presterskapet, som utvandrade från Frankrike
af harm öfver eller skräck för den riktning, i hvilken
1789 års revolution utvecklade sig. Utvandringen
antog fruktansvärda proportioner; redan i Okt. 1791
beräknades antalet emigranter till 20,000. Största
delen af dem slog sig ned vid Frankrikes gräns,
kring grefven af Artois i Koblenz och prinsen af
Condé i Worms, samt uttalade oförbehållsamt, att de
med vapen i hand och understödda af en europeisk
koalition ämnade infalla

i Frankrike för att bekämpa revolutionen. Lagstiftande
församlingen underskattade icke faran utan antog
d. 9 Nov. 1791 en lag, som förklarade ämbetsmän,
som lemnat sina poster, och de fransmän, "hvilka
samlat sig på andra sidan gränsen", förlustiga lif
och egendom. Ludvig XVI inlade emellertid sitt veto
mot lagen. Nationalkonventet (1792–95) vidtog
de våldsammaste åtgärder mot emigranterna ("la
France extérieure"). Det tog ifrån dem deras gods,
uteslöt deras i Frankrike qvarvarande slägtingar från
alla offentliga ämbeten och undantog dem från den
amnesti, som det i Okt. 1795 utfärdade för politiska
förbrytelser. Vid den tiden hade de också gifvit
sig i öppet krig med sitt fädernesland: de bildade
en särskild kår, emigranthären, i koalitionsarmén
och deltogo äfven i Vendée-striderna (landstigningen
vid Quibéron 1795). Förste konsuln Bonaparte gaf dem
amnesti (d. 26 April 1802) och återskänkte dem större
delen af de oförsålda godsen, men de måste aflägga
en särskild trohetsed och underkastades en tioårig
polisuppsigt. Bourbonerna, med hvilka emigranterna
kämpat och lidit, öppnade vid sin restauration (1814)
för dem Frankrikes portar på vid gafvel, och en lag af
d. 27 April 1825 bestämde åt dem en skadeersättning
på en milliard francs. – Emigration (Lat. emigratio),
utvandring. – Emigrera (Lat. emigrare), utflytta,
utvandra till främmande land. – Jfr Utvandring.

Emile [-il] ou de l’éducation, titeln på en pedagogisk
roman af J. J. Rousseau.

Emilia l. Emilien, landsdel i konungariket Italien,
omfattar de af Via AEmilia (en stor romersk våg,
som konsuln Marcus AEmilius Lepidus 188 f. Kr. lät
anlägga från Placentia, nu Piacenza, vid Po till
Ariminium, nu Rimini, vid Medelhafvet) genomskurna
landsträckorna, d. v. s. de nuvarande prov. Bologna,
Ferrara, Forli, Modena, Parma, Piacenza, Ravenna och
Reggio. Landsdelen vattnas af Po och dess bifloder
samt flere kanaler och är särdeles fruktbar. Arealen
utgör 20,515 qv.-km (373 qv.-mil). 2,193,445
innev. (enl. beräkn. 1878).

Emilia Galotti, titeln på ett sorgespel af den tyske
skalden och estetikern G. E. Lessing.

Emilien, ital. landskap. Se Emilia.

Emine Dag. Se Balkan.

Eminens (Fr. éminence, Lat. eminentia, af
eminere, framstå), upphöjdhet, höghet, var redan
i 7:de årh. hederstitel för biskoparna, hvilka
sedermera fingo titeln reverens. 1631 förlänades
eminens-titeln af påfven Urban VIII åt kardinalerna,
hvilka förut titulerats illustrissimi. Sedermera gafs
ifrågavarande titel äfven åt de andlige kurfurstarna
och stormästaren för Johannit-orden.

Eminent (Lat. eminens, af eminere, framstå),
framstående; hög, upphöjd, utmärkt.

Emir (Arab. amir l. emir, pl. umara, af
amara, befalla), egentl. befälhafvare; furste, herskare. I
den moderna arabiskan och turkiskan öfversättas de
europeiska titlarna "furste", "prins" med ordet
emir, t. ex. emir Bismarck. I muhammedanska stater
förekommer ordet såsom inhemsk titel för suveräner
endast i Bokhara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfad/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free