Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fauriel, Claude Charles, fransk kritiker och historieforskare - Faurås - Fausböll, Michael Viggo, dansk språkforskare - Fausse alarme - Faust, Johann l. Georg, vanligen kallad Doktor Faust, en ryktbar tysk svartkonstnär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nämnas Dante et les origines de la langue et de la
littérature italienne (1854), åtskilliga poetiska
öfversättningar och en mängd tidskriftsartiklar.
Faurås, härad och tingslag i Hallands län, Hallands
läns mellersta domsaga. Arealen 66,937 har. 16,702
innev. (1880). Häradet består af följande socknar:
Dagsås, Sibbarp, Svartrå, Köinge, Okome, Ullared,
Källsjö, Fagerred, Morup, Stafsinge, Vinberg, Alfshög,
Ljungby samt delar af Gunnarp och Gällared. I civilt
afseende är häradet deladt mellan Varbergs och
Halmstads fögderier.
Fausböll, Michael Viggo, dansk språkforskare,
föddes d. 22 Sept. 1821 i Houe (vid Lemvig) i
Jylland. Vid Köpenhamns universitet egnade han sig
åt filologi och studerade isländska, sanskrit samt
slutligen pali-språket, på hvilket buddhaismens heliga
skrifter äro bevarade. 1855 utgaf F. med understöd af
statsmedel sin första pali-hok, Dhammapadam. 1858
gjorde han en resa till London för att samla
pali-handskrifter, i synnerhet för att finna ett
manuskript af den dittills outgifna Játaka-boken,
hvilkens legender, sagor och fabler förete många
märkliga likheter med vesterlandets. Vistelsen i
England, som räckte till 1860, räknar han sjelf för
den rikaste perioden af sitt lif. 1861 anställdes
han såsom medhjelpare vid universitetsbiblioteket i
Köpenhamn. 1878 utnämndes han (efter Westergaard)
till professor i indisk-orientalisk filologi och
literatur. Hans utgifna arbeten äro: Småhistorier fra
Österland. Efter det persiske (1852), Dhammapadam
ex tribus codicibus hauniensibus palice edidit
etc. (1855). Five Játakas, containing a fairy tale,
a comical story and three fables. In the original
pálitext, with a translation and notes (1861);
Beretning om de vidt bekjendte malboer (1862);
Vägterversene i deres äldre (Kingos) og yngre
skikkelse (1862); Two Játakas. The original páli-text,
with an english translation and critical notes (i
"Journal of the royal asiatic society", 1870); The
Dasaratha Játaka, being the buddhist story of king
Rama. The original páli-text with a translation and
notes (1871); Ten játakas, the original páli-text
with a translation and notes (1872); The játaka,
together with its commentary, being tales of the
anterior births of Gotama Buddha. For the first time
edited in the original páli (1877–79).
Fausse alarme [fåss alarm], Fr., falskt alarm. Jfr
Alarm. – F. couche [kousch], Fr., missfall.
Faust, Johann l. Georg, vanligen kallad Doktor
Faust, en ryktbar tysk svartkonstnär, som lefde
i slutet på 15:de och början af 16:de århundradet
samt studerade teologi och medicin i Wittenberg
eller Krakov. Hans födelseort är okänd, och
man vet ej häller när, hvar eller huru han dog,
ej häller om han någonsin verkligen erhållit något
doktorsbref. Det var nämligen ej ovanligt, att
den tidens renommister – kringstrykande studenter
("scholastici vagantes", "scholares erratici"),
som voro på en gång disputationsakternas stridstuppar
och professorer i magi – togo eller af bruket erhöllo
titeln magister eller doktor. Sjelfva namnet F. (af
Lat. faustus, lyckobringande, lycklig) anses af
några hafva blifvit honom, liksom åtskilliga
andra, gifvet på grund af lyckosamma utslag
i de mest svårlösta uppgifter. Emellertid är
F:s tillvaro såsom verklig person höjd öfver
allt tvifvel genom vittnesbörd af flere samtida,
bl. a. Luther och Melanchthon, likaså hans egenskap
af irrande skolastiker och svartkonstnär (på hvilken
sagor om andra trollkarlar med eller utan afsigt
tillämpades) samt slutligen äfven tiden för hans
lefnad. Enligt den äldsta Faustboken, Historia von
Dr Johann Fausten, den weitbeschreyten zauberer und
schwarzkünstler (Frankfurt a. M. 1587), i hvilken
historiska och sago-element äro sammanblandade,
var F. född i Roda vid Weimar, af fattiga, men
fromma bondeföräldrar. Hans fader hade emellertid
en välmående broder i Wittenberg, som i saknad af
egna barn gjorde F. till sin arfvinge. Denne blef
doktor i teologi, men råkade i dåligt sällskap,
slösade bort sin förmögenhet, studerade derefter magi
i Krakov, kallade sig doktor i medicin, sysslade med
astrologi och praktiserade såsom läkare. Sedan han
återvändt till Wittenberg, sträfvade han dag och
natt efter att erhålla örnvingar, för att utforska
himmelen och jorden, och begaf sig derför en afton
till Spesserwald invid staden för att besvärja
djefvulen. Besvärjelsen egde rum vid en korsväg, och
djefvulen visade sig först såsom en grip eller drake,
derpå såsom en eldkula, som förvandlades till en
man af eld och slutligen till en grå munk. F. stämde
honom hem till sin kammare följande natt kl. 12, och
öfverenskommelsen dem emellan afslöts der på tjugofyra
år. Fordringarna å F:s sida voro: att djefvulen
skulle tjena honom ända till hans död, uppfylla alla
hans önskningar, osynlig vistas i hans hus och,
då han visade sig, antaga den gestalt F. önskade
– idel fordringar, som häntyda på karakteren af
en tjenstaktig husande, såsom hvilken Mefistofeles
(af Grek. Mefaustofiles, den som ej älskar
det glänsande, ljushataren, emedan han både hatade
ljuset och F., mannen af de lysande egenskaperna) i
den gamla Faustboken allt igenom framställes. Deremot
begärde anden, att F. skulle med sitt blod förskrifva
sig till honom, förneka den kristna tron och vara
alla kristnas fiende. Derefter företog F., åtföljd
af Mefistofeles i en fransiskanmunks skepelse, tre
resor för att vinna kunskap, en till helvetet, den
andra genom moln- och stjernehimmelen och den tredje
genom jordens flesta riken. Helvetet ser han dock
ej verkligen, utan tror sig, insöfd af djefvulen,
skåda det i en dröm. Folkbokens tredje del förtäljer
en rad af trollerihistorier, hvarpå följer F:s
förbindelse med sju älskarinnor, som han valt från
olika land. Under överenskommelsens tjugotredje år
inlät han sig i kärlekshandel med Helena, som födde
honom sonen Justus. På tjugofjerde året insatte
han sin famulus Wagner till sin arfvinge, och den
dag, då öfverenskommelsen utgick, begaf han sig med
några förtrogne till den nära Wittenberg belägna byn
Rimlich, der han väl undfägnade dem och bad dem dröja
natten öfver. Mellan kl. 12 och 1 på natten upphof sig
öfver huset ett häftigt stormväder, och om morgonen,
då man inträdde i F:s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
