- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen /
1437-1438

(1881) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fleming ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

svar att Söderköpings beslut skulle underställas
konungens afgörande, och att finnarna, allt enligt
hans önskan, skulle foga sig efter eller förkasta
detsamma. Äfven andra omständigheter vittnade om,
att marsken beredde sig till väpnadt motstånd mot
hertigens planer. De få finnar, som infunnit sig
i Söderköping, förföljdes; personer, som flytt
från Sverige, fingo skydd i Finland; och äfven
sedan freden i Teusina blifvit sluten (1595), af
skedade marsken icke krigsfolket i Finland, utan
förlade det i borgläger bland bönderna rundt kring
landet. Allmogens klagomål hjelpte icke. Bönderna
i Österbotten vände sig med anhållan om skydd
och bistånd till hertig Karl, som berättas hafva
uppmanat dem, att sjelfve, på hvad sätt som hälst,
värna sin rätt. Under sådana förhållanden utbröt
det s. k. klubbekriget. Underrättad om att bönderna
i södra Österbotten rest sig, tågade F., mot slutet
af år 1596, till norra Satakunta, der han vid Nokia
i Birkkala socken slog en del af bondehären. Sedan
upproret utbredt sig äfven till norra Österbotten,
inryckte marsken, i början af 1597, i detta landskap,
der bönderna skyndade honom till möte, men d. 24
Febr. 1597 vid Ilmajoki ledo ett nederlag, som med
ens nedslog hela resningen. F:s makt var nu mera
befäst än någonsin, och han beredde sig att med
Finlands alla stridskrafter angripa hertig Karl,
då han öfverraskades af döden, natten mellan d. 12
och d. 13 April 1597. – Trots all sin ensidighet
framstår F. såsom en af tidehvarfvets märkligaste
personligheter genom den orubbliga hängifvenhet,
hvarmed han förfäktade konungens rätt gent emot hertig
Karls visserligen fosterländska, men revolutionära
sträfvanden. M. G. S.

3. Fleming, Henrik Klasson, viceamiral, son till
ståthållaren Klas Hermansson F., född på Åkersholm d.
15 Aug. 1584, bevistade under Gustaf II Adolfs
befäl fälttågen mot Danmark och Ryssland samt afslöt
såsom svensk fullmäktig freden i Stolbova, 1617.
Samma år blef han ståthållare öfver Viborgs och
Nyslotts fästningar och län, 1620 landshöfding i
Ingermanland, 1622 öfverste för hela finska rytteriet
och 1628 viceamiral. Jämte riksrådet Filip von
Scheiding och Erik Gyllenstierna affärdades han 1634
såsom sändebud till ryske storfursten i Moskva.
Såsom landtmarskalk ledde han ridderskapets och adelns
öfverläggningar vid riksdagarna 1643 och 1644. I
Mars 1644 underlade sig F. med några hundra man
hela Jämtland och förmådde innevånarna att svärja
Kristina tro och lydnad. Död d. 7 Nov. 1650.
F. var en tapper krigare och skicklig ämbetsman samt
efterlemnade en stor förmögenhet, som han
förvärfvat dels i krigen, dels på affärsspekulationer.
A. B. B.

4. Fleming, Klas Larsson, riksråd, amiral, son
till ståthållaren Lars Hermansson F., född 1592,
studerade vid flere utländska högskolor och deltog
efter sin hemkomst, 1612, i kriget mot ryssarna,
hvarunder han hade tillfälle att blifva känd och
värderad af Gustaf Adolf. 1619 blef F. underamiral,
1625 riksråd, 1629 amiral, 1630 rikskammarråd,
1634 öfverståthallare i Stockholm och 1637 derjämte
president i Kommerskollegium. Såsom ämbetsman
utvecklade han

en stor och omfattande verksamhet, han satte
bl. a. örlogsflottan åter i stånd, så att den
kunde mäta sig med den danska, och flyttade hennes
station från den trånga och farliga platsen vid
Blasieholmen, l. den s. k. gamla Skeppsholmen,
till nya Skeppsholmen, der ändamålsenliga byggnader
uppfördes och större utrymme erhölls. Han var för
flottan under Gustaf Adolf hvad H. Wachtmeister
var för henne under Karl XI. Såsom rikskammarråd
biträdde han i tre år verksamt pfalzgrefven Johan
Kasimir, som 1630 fått styrelsen af kammarärendena
om hand. Såsom öfverståthållare i Stockholm –
den förste i denna befattning – inlade F. stora
förtjenster. Han befordrade med kraft både stadens
och malmarnas, i synnerhet Norrmalms, refning och
planering samt bestämde gatornas, gårdarnas och
qvarterens läge. Vid Söderström byggdes den första
ordentliga slussen, slottet återställdes efter
en detsamma 1642 öfvergången svår vådeld, Jakobs
halffärdiga kyrka fullbordades, allmänna barnhuset
uppfördes m. m. År 1644 erhöll F. befälet öfver den
flotta, som till stor del var hans verk och som han
förde med lika stor skicklighet, som han ådagalagt
vid dess iståndsättande. Efter att i Kjögebukt länge
förgäfves hafva väntat på förening med en holländsk
flotta under Martin Thiessen, lemnade han Sundet,
eröfrade Femern (d. 29 Juni 1644) och sammandrabbade
(d. 1 Juli) vid denna ö i den vidtbekanta sjöstriden
med konung Kristian IV; kampen, som varade från
middagstiden till sent på aftonen, blef oafgjord. Han
förlade derefter flottan i Kielbukten och träffades
der, ombord på sitt amiralskepp, d. 26 Juli, af en
förflugen dansk kula samt dog efter två timmar. –
Hans barn hugnades 1651 med friherrlig värdighet.
A. B. B.

5. Fleming, Erik Henriksson, friherre F. af
Lais, riksråd, president, son af F. 3, föddes på
Edeby i Helgarö socken, Södermanlands läny d. 19
Febr. 1616. Han åtföljde 1634 under titeln kammarherre
sin fader på beskickningen till Moskva. 1635 blef
han auskultant och 1637 assessor i Bergskollegium,
hvarpå han åren 1639–42 gjorde en vetenskaplig
resa till Tyskland, Holland, Spanska Nederländerna,
England, Skotland och Frankrike samt underrättade
sig om bergverkens tillstånd och drift i dessa
land. 1643 befordrades han till kommissarie i
Bergskollegium och rikets bergslag, 1651 till
landshöfding öfver Stora Kopparbergs län samt 1652
till president i Bergskollegium och kammarråd. 1654
var F. landtmarskalk vid riksdagen i Upsala, der
drottning Kristina afsade sig regeringen, och 1655 vid
riksdagen i Stockholm. Landtmarskalkens ställning vid
denna riksdag var föga angenäm, ty splittringen inom
adeln var stor, och öfverläggningarna voro häftiga,
men F. sökte medla mellan partierna, så godt sig göra
lät. Vid frågan om reduktionen af omistliga gods fick
han tillfälle att lägga i dagen sin grundliga kännedom
om det svenska bergsväsendet. F. blef 1654 upphöjd
i friherrligt stånd, 1655 riksråd, med bibehållande
af sitt presidentsämbete, och s. å. kommissarie i
Reduktionskollegium. F. var en af dem, som, ehuru
förgäfves, under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:16 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfad/0725.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free