Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkbeväpning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erhålla en historisk och literär allmänbildning,
C. R.
Norges första folkhögskola anlades 1866, efter
grundtvigiansk förebild, af Herman Anker, på Sagatun,
vid Hamar på Hedemarken, och följdes senare af
flere liknande inrättningar. Undervisningen var
ordnad på ett mycket fritt sätt och förmedlades
hufvudsakligen genom muntliga föredrag. En af
de förnämsta skolorna af detta slag är den på
Vonheim i Gausdal. Mot flere af dem har man
riktat den anmärkningen att eleverna bearbetades
i en ensidig politisk riktning. Sju eller åtta af
dessa privata skolor hafva nu offentligt understöd,
dels af amtskommunen, dels af staten. Ett annat
slags likartade skolor äro de s. k. amtskolorna,
åt hvilka af staten för hvarje amt beviljas
ett bestämdt belopp, och hvilka derjämte hafva
tillskott från amtskommunerna. Planen för dessa
sistnämnda skolor, hvilkas antal för närvarande
(1881) är 45, måste godkännas af konungen. Slutligen
finnas i de flesta norska härad aftenskolor,
med understöd af staten och amtskommunerna; dessa
skolors uppgift är att meddela undervisning
åt den ungdom, som afgått från folkskolan.
Y. N.
I Sverige inrättades de första folkhögskolorna
1868. Detta år började tre sådana skolor sin
verksamhet: en i Malmöhus län, en i Kristianstads
och en i Östergötlands. Den första idén till dessa
tre äldsta skolor hemtades icke från Danmark, hvars
folkhögskolor 1868 voro föga kända i Sverige. I
fråga om organisation, metod och uppfattning
af ändamålet förefinnas icke få skiljaktigheter
mellan de danska och svenska folkhögskolorna, ehuru
de förra, med sin större erfarenhet, alltjämt i
mycket stå som förebilder för de senare. De svenska
folkhögskolorna hafva uppstått till följd deraf
att inom de kroppsarbetande klasserna vaknat begär
efter en upplysning, motsvarande tidens kraf, samt på
grund deraf att de i svenska folkets medborgerliga
lif så djupt ingripande nya kommunalförfattningarna
och 1866 års riksdagsordning icke blott hafva
förlänat nya rättigheter åt dessa klasser, utan
äfven hos dem väckt en känsla af skyldighet att
skaffa sig medborgerlig bildning. Detta insågs
först af allmogens mest erfarne män, riksdags- och
landstingsmän, men derjämte hafva äfven personer inom
andra klasser omfattat de nya skolorna med varmaste
intresse. Oftast hafva, vanligen af riksdagsmän,
framlagts motioner i landstingen om inrättandet af
dylika skolor; stundom har emellertid det första
förslaget blifvit framstäldt vid ett folkmöte, i ett
hushållningssällskap o. s. v. Folkhögskolorna hafva
ej uppstått genom initiativ af föreståndarna, och
dessa ega ej skolorna; de stå icke i opposition mot
de lärda skolorna; de hafva ej framkallats af någon
sådan religiös väckelse som den grundtvigianska,
och de stå icke i någon fientlig ställning till den
svenska kyrkan. – I öfverensstämmelse med de särskilda
folkhögskolornas stadgar kan dessa läroverks ändamål
sägas vara: att dana den mognade ungdomen för det
medborgerliga lifvet genom att hos densamma framkalla
en varm fosterlandskärlek, grundad på en
lefvande undervisning om Sveriges land och folk,
dess historia, språk och lagar; att förbereda denna
ungdom för det praktiska lifvet, så att den till
sitt eget gagn och landets båtnad kan arbeta på
bästa sätt i sin kallelse; vidare att i någon mån
göra ungdomen förtrolig med naturens lif, så att
han får en inblick i skapelsens sammanhang, naturens
former, krafter och verksamhet. Från vanliga skolor
skiljer sig folkhögskolan derigenom att den icke
fordrar någon inträdes- eller afgångsexamen, ej vid
undervisningen använder lexor eller förhör, ej riktar
sitt arbete förnämligast på lärobokskurser samt icke
utdelar några betyg. Mycken vigt lägges vid att
fasta kunskaper inhemtas, men undervisningen meddelas
förnämligast genom lättfattliga föredrag, omvexlande
med frågor, läsning och förklaring af läroboken,
förevisning och förklaring af åskådningsmateriel,
skriftliga arbeten o. s. v. – Vid de flesta svenska
folkhögskolorna är kursen blott ettårig. De för
manliga lärjungar afsedda folkhögskolorna – uppgående
till ett antal af 24 (1881) – hafva under senare
åren årligen besökts af omkring 600 lärjungar,
från 18 till 36 år gamla samt med en medelålder
af 21 à 22 år. Af föreståndarna hafva de fleste
(20) akademisk bildning; till "andre lärare" bruka
vanligen utses officerare, agronomer, ingeniörer,
folkskolelärare o. s. v. – Undervisningstiden omfattar
vanligen 6 månader (November–April). – Den första
svenska folkhögskolan för qvinnor öppnades 1869;
för närvarande (1881) finnas 7 sådana, hvilka
vanligen begagna samma lokaler, i hvilka manliga
folkhögskoleelever undervisas om vintern. Kursen för
qvinnor räcker i allmänhet tre månader (vanligen under
sommaren). Undervisningsämnena äro modersmålet och
nordisk literatur, svensk historia och geografi,
helsolära och hushållslära ("kökets kemi"),
alla slags handaslöjder, räkning, bokföring och
sång. Till elever mottagas endast konfirmerade
flickor (vanligen med en medelålder af 18 år).
T. H-rg.
Då dels folkhögskolor tid efter annan nedläggas
eller flyttas, dels nya sådana upprättas, är det
svårt att med fullkomlig säkerhet angifva deras
antal och fördelning. Men för närvarande (1881)
synes förhållandet vara följande: i Stockholms län 1
(manlig), i Upsala län 1 (d:o), i Södermanlands län 1
(d:o), i Östergötlands län 1 (d:o), i Jönköpings län
1 (manlig och qvinlig), i Kronobergs län 1 (manlig),
i Kalmar län 2 (1 manlig och qvinlig samt 1 manlig),
i Gotlands län 1 (manlig), i Blekinge län 1 (d:o), i
Kristianstads län 2 (d:o), i Malmöhus län 2 (1 manlig
o. qv. samt 1 manlig), i Hallands län 1 (manlig),
i Göteborgs och Bohus län 2 (manliga och qvinliga),
i Elfsborgs län 1 (d:o d:o), i Skaraborgs län 1
(manlig), i Värmlands län 1 (d:o), i Örebro län 2 (1
manlig och 1 qvinlig), i Vestmanlands län 1 (manlig),
i Kopparbergs län 1 (d:o) och i Vesternorrlands
län 1 (d:o) eller tillsammans 25, af hvilka 18 äro
manliga, 1 qvinlig och 6 manliga och qvinliga. –
Till bestridande af de löpande utgifterna hafva
folkhögskolorna, utom statsbidrag, att beräkna
lärjungarnas afgifter (30 à 80 kr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
