Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkskolor, högre - Folkstone. Se Folkestone - Folkström - Folksång - Folktribun. Se Tribun - Folkunga-ätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
domkapitel och folkskoleinspektörer. Deras antal
utgjorde 1879 13, sålunda fördelade efter stift:
Upsala 1, Strengnäs 1, Lunds 5, Göteborgs 1,
Karlstads 2, Hernösands 2 och Visby 1. Lärarnas
antal utgjorde 14, förutom 1 biträdande lärare i
slöjd och 2 d:o i sång. De under året undervisade
lärjungarnas antal utgjorde 395, af hvilka 284 voro
under och 111 öfver 15 år. Omkostnaderna torde
hafva uppgått till omkr. 26,000 kr., hvaraf till
lärarnas aflöning (oberäknadt bostad och vedbrand)
åtgingo 19,370. Statens bidrag utgjorde 14,800 kr.
S. N.
Folkstone. Se Folkestone.
Folkström, bruks- och landtegendom i Hällestads
socken, Östergötlands län, utgörande omkr. 2 1/3
mtl, med ett taxeringsvärde af omkr. 180,000
kr. Bruket består af 3 franche-comté-härdar
och 3 stångjernshammare samt tillverkar årligen
omkr. 500,000 kg. stång- och ämnesjern. Dessutom
finnas 2 manufakturhammare, 1 spikhammare och
2 stålugnar. Vid manufaktur- och spikhamrarna
tillverkas omkr. 100,000 kg. årligen. F. eges af
frih. H. J. Hamilton.
Folksång, i allmänhet sång af eller för folket,
särskildt en hymn af lyftad stämning och lättfattlig
form, som sjunges af menigheten vid patriotiska
festtillfällen. Fordom torde man hafva fäst
detta begrepp egentligen vid sådana sånger,
i hvilka folket hyllar sin herskare, t. ex. den
engelsk-svensk-preussiska God save the king (se
Engelska folksången), den svenska Ur svenska hjertans
djup, den danska Kong Christian stod ved hojen mast,
den österrikiska Gott erhalte Franz den kaiser
o. s. v. Med mera rätt tänker man sig numera under
namnet folksång en sådan, i hvilken folket hyllar
sitt fosterland (Vårt land, Ja vi elsker dette landet)
eller ger uttryck åt sin frihetskänsla, sin stridslust
och sitt segerjubel (La marseillaise). A. L.
Folktribun. Se Tribun.
Folkunga-ätten, denna i Sveriges historia så
ryktbara slägt, har sannolikt sitt namn efter den
Folke, hvilken lefde omkr. år 1100 och, enligt
vittnesbörd af den ett århundrade senare lefvande
danske häfdatecknaren Saxo, var "den mest högbördade
man i Sverige". Enligt samme författare förmälde
sig Folke med Ingegärd, en dotter till den år 1086
mördade danske konungen Knut den helige. Att denne
Folke var farfader till jarlen Birger Brosa och hans
bröder, säges också uttryckligen af Saxo. Deremot
känner han ej Folkunga-namnet såsom slägtnamn,
hvilket först några årtionden senare användes af
en svensk kronist. Huruvida alla sedermera till
denna mäktiga slägt räknade stormän verkligen
direkt nedstämma från Folke, eller om några af dem
representera sidogrenar af den slägt, som Folke sjelf
tillhörde, är nu omöjligt att afgöra. Vapenbilden,
det s. k. Folkunga-lejonet, skulle, äfven om
den vore för alla grenar lika, ej bevisa, att de
härstamma från Folke. Och man har inga bevis för
att ens alla hans afkomlingar föra det egentliga
s. k. Folkunga-vapnet, ett åt venster upprest lejon
öfver tre ginbalkar. Magnus Minniskiölds afkomma förer
visserligen detta vapen, men man sväfvar i nästan
fullkomlig ovisshet om hvad slags vapen hans bröder,
jarlarna Birger Brosa och Karl Döfve samt deras
afkomma fört; ty man har blott ett sigill qvar
efter Birger Brosa, och dettas vapenbild innehåller
något, som ser ut som en lilja. Deremot fördes det
s. k. äkta Folkunga-vapnet på 1200-talet äfven af
Östgöta-lagmannen Magnus Bengtssons slägt, ehuru
dennas härstamning från Folke ej kan bevisas. Att
efter 1250 många stormän, som antagligen hörde till
slägten, förde lejonet, men utan de tre ginbalkarna
kan förklaras deraf att lejonet med ginbalkarna
vid denna tid ansågs vara uteslutande den regerande
familjens sköldemärke. Och slutligen räknar gamla
rimkrönikan till "Folkunga-roten" män, som föra en
helt olika vapensköld.
Slägteiis stamhåll tyckes från början hafva varit
Götaland, särskildt landskapet Östergötland,
der Bjälbo gård redan i 12:te årh. var fäst vid
Magnus Minniskiölds namn. Men ätten har säkerligen
redan långt tillbaka i tiden haft besittningar i
andra landskap; så t. ex. egde Birger Brosa gods i
Värmland. Dess höga börd, rikedom och inflytande visas
bäst deraf att jarlvärdigheten från senare hälften
af 1100-talet stannade inom slägten och att Birger
Brosa tyckes hafva varit den förste jarlen för hela
riket (åtminstone funnos två jarlar, Ulf och Guttorm,
samtidigt under konung Karl Sverkersson). Slägten var
ock genom flere giftermålsförbindelser knuten till de
nordiska konungahusen och banade sig äfven derigenom,
slutligen väg till Sveriges tron. Den betydande del,
som den tog i de Sverkerska och Erikska husens strider
(samtiden tillskref Folkungarna Sverkers fall), och
än mera den inbördes strid, som utbröt inom slägten,
sedan Birger jarl lyckats lyfta sin ättegren på tronen
(1250), bidrogo dock att småningom föröda den fordom
så vidt utgrenade ätten. I midten af 1300-talet tyckes
den varit inskränkt till tre grenar: den regerande
grenen, f. d. konung Valdemars sonson och hertig Bengt
Algotsson med broder. Vid seklets utgång försvinner
ätten ur Sveriges historia.
Från de tre bröderna Birger Brosa, Magnus
Minniskiöld och Karl Döfve, Folkes sonsöner,
härstammade tre linier, tillsammans utgörande den
egentliga Folkunga-slägten.
I) Birger Brosa, jarl (d. 1202), hade
med norske konungen Harald Gilles dotter
Birgitta (enka efter Erik d. heliges mördare,
Magnus Henriksson) sönerna Filip jarl och Knut jarl
samt dottern Ingegärd, hvilken såsom Sverker II:s
gemål blef moder åt konung Johan. – Filip
jarl stupade i Norge år 1200 och efterlemnade
endast en dotter. – Knut jarl hade med svenske
konungen Knut Erikssons dotter Sigrid en son, Magnus
Broke, med hvars son Knut, afrättad 1251 för
upproret mot Birger jarl, slägten utgick. –
Birger Brosa säges hafva haft ännu två söner,
Folke och Magnus, men om dem är ej något kändt.
II) Magnus Minniskiöld, gift med Ingrid Ylfva, hade fem
söner: 1) Eskil, som var lagman i Vestergötland i
början af 1200-talet och gift med Erik den heliges
dotterdotter Kristina, enka efter norske jarlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
