Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Folkvisor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Folkvisor, sådana visor, som uppkommit hos
sjelfva folket, af detta ofta och gerna blifvit
sjungna samt genom muntlig tradition förts vidare
och hållits vid lif. Med ordet "folk" får här icke
förstås den obildade, kroppsarbetande klassen,
utan nationen, en helhet af menniskor af samma
härstamning, språk och plägseder. Ännu mindre
menas här med folk det s. k. sämre folket: "folk
betyder icke pöbeln på gatorna; den diktar och
sjunger aldrig, utan skriker och stympar", säger
Herder. – Att folket såsom folk skulle diktat visor,
och att "en folkvisa diktar sig sjelf" (W. Grimm)
äro ohållbara satser. Hvarje folkvisa är diktad af
en enskild, poetiskt begåfvad person. Men den rätte
folkskalden tillhör genom hela arten af sin bildning
och sitt åskådningssätt folket; han sjunger blott
sådant, som alla lätt fatta, och som anslår alla. Har
skalden lyckligt träffat den ton och den stämning,
i hvilka alla igenkänna något ur sitt eget väsende,
så lära tusenden hans visor och sjunga dem. Om i
en dylik visa möjligen ett uttryck, en vändning, en
bild icke äro fullt lyckligt valda eller icke allmänt
begripliga, gör folket ändringar enligt sin smak. På
detta sätt blifver folket den ursprunglige skaldens
medarbetare, och detta medarbetareskap befordrar i
icke ringa grad folkpoesiens objektiva karakter. –
Om folkvisornas melodier gäller här vid lag ungefär
det samma som om deras texter. Äfven de äro produkter
af enskilda, som haft bildning och talang eller
åtminstone gehör nog att skapa mer eller mindre
konstnärliga former. I förbigående må anmärkas,
att fogelsången haft en omisskännelig inverkan på
folkmusiken. Så t. ex. igenkännes i första anslaget
till "Neckens polska" taltrastens sång; den lilla
visan "Vackra flickor ä’ vi allihopa" är tydligt föranledd af
bofinkens drill, och den gotländska "allevalsen"
ingafs enligt en sägen en spelman af allornas
(alfogeln, Fuligula glacialis L.) sång.
Ordet folkvisa är bildadt efter det tyska volkslied,
hvilket först nyttjades af Herder. Under medeltiden
sade man carmen barbarum (vulgare, triviale,
rusticum o. s. v.), till skilnad från den lärda
latinska versus eller carmen. Såsom karakteristisk
för folkvisan, i motsats till konstdikten, må nämnas
naiveteten, eller hennes okonstlade, naturliga sätt
att uttrycka hvad som rör sig i det oförvillade
menniskosinnet. Folkvisan är omedelbar; aldrig
kan man på henne tillämpa Göthes ord: "man märker
afsigten och blifver förstämd". Också håller folket
sjelf icke mycket på dessa visor; äfven när det med
lust och glädje sjunger dem, har det svårt att tro
dem kunna ega något värde för "lärdt folk". Vidare
utmärkes folkvisan, i motsats till den subjektiva
konstsången, af sin objektivitet. Folkskalden uttalar
icke sin personliga stämning och mening, icke sin
verldsåsigt, sina individuella sorger och fröjder,
utan blott hvad som anslår hans omgifning och väcker
dennas medkänsla, hvad som är allmänt menskligt och af
bestående värde. Karakteristisk är äfven uteslutningen
af enstaka led i berättelse- och tankegång. Folkvisan
håller sig hufvudsakligen blott till pointerna, liksom
minnet; och blifver derigenom mera ett uttryck för
en själsfunktions allmänna förfarande än för någon
viss skaldeindividualitet. I t. ex. "Den bortsålda"
(n:o 14 i Geijers och Afzelius’ samling) heter det:
1. "Min fader och min moder de hafva lidit nöd,
Då sålde de mig för en liten beta bröd
Allt intill det hedniska landet, att förödas."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Apr 25 14:49:13 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfae/0007.html
